Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 13 mars

    ”Förr blev de på slakteriet glada när man ringde”

    Krylbo

    Långa väntetider för att få skicka djur till slakt får trogna kunder att byta slakteri och en del att sluta med uppfödning. Tre lantbrukare berättar om hur slaktköerna påverkar dem.

     Ann Ahnfors ringde slakteriet flera gånger i månaden för att försöka få ett datum som djuren skulle hämtas på. Efter ett halvår gav hon upp.
    Ann Ahnfors ringde slakteriet flera gånger i månaden för att försöka få ett datum som djuren skulle hämtas på. Efter ett halvår gav hon upp. FOTO: Cecilia Persson

    Ann Ahnfors i Krylbo fick vänta ett halvår på att få skicka två kor till slakt. Med fler djur att mätta än planerat måste de spara på grovfodret. Sedan i november fodrar de för hand för att minska spillet.

    – Förr blev de glada och tackade för att de skulle få ta emot våra djur när man ringde slakteriet. Det är tyvärr helt annorlunda nu, säger Ann Ahnfors ute vid kohagen vid släktgården i västra Dalarna. Där bedrivs ekologisk nötuppfödning i liten skala.

     Höstens slaktköer är en av orsakerna till att Ann Ahnfors i Krylbo slutar med nötuppfödning. "Man måste byta ut en del av korna ibland och man måste kunna ha avsättning för dem. Man kan inte vara helt i händerna på slakteriet", säger hon.
    Höstens slaktköer är en av orsakerna till att Ann Ahnfors i Krylbo slutar med nötuppfödning. "Man måste byta ut en del av korna ibland och man måste kunna ha avsättning för dem. Man kan inte vara helt i händerna på slakteriet", säger hon. FOTO: Cecilia Persson

    I augusti i 2017 anmälde Ann Ahnfors att två kor och tre stutar skulle slaktas på det lilla slakteri som hon samarbetat med i flera år. Stutarna skickades till slakt på återtag i september för att bli en del av gårdens populära köttlådor. De två korna skulle säljas till slakteriet och var svåra att bli av med. Ann Ahnfors ringde varje månad för att få besked.

    – I november förklarade slakteriet helt enkelt att det var svårt för dem att bli av med köttet och att det var därför de inte kunde hämta djuren. Det kändes inte bra.

    Först i mitten av januari i år lastades korna på transporten och kördes till ett annat slakteri och Ann Ahnfors är långt från ensam om att byta slakteri. Samtliga slakterier som ATL har talat med berättar att de får flera dagliga samtal från nya producenter.

    Bytte efter 40 år

    I Östra Ljungby i Skåne driver Malin Hansson och hennes bror lantbruk med ett 60-tal uppbundna mjölkkor. De bytte från ett stort slakteri till ett annat i vintras, något som var ett nytt steg efter att de haft samma slakteri i generationer.

    – Vi har alltid varit dem trogna på gården sedan 1970-talet, men nu gick det inte längre, säger Malin Hansson.

    I augusti började problemen när de anmälde fyra kor och fick löfte om hämtning i vecka 47. Någon månad senare anmälde de ytterligare ett par kor till slakt som skulle hämtas i vecka 49 och 51.

    Men slakteriet hade missat gårdens anmälningar om de första fyra djuren. De blev kvar på gården. Först i början av januari kom transporten, flera veckor försenad, och då hade de tur.

    ”Det blev droppen”

    – De ville bara hämta två kor i januari. Men eftersom en annan gård hade levererat färre djur än tänkt kunde slaktbilen hämta fem djur extra. Det lättade lite på trycket för oss. Men att vårt slakteri hade missat våra djur blev droppen för oss.

    Malin Hansson är frustrerad över hur väntetiderna drabbar lantbrukare efter det jobbiga fjolåret med både halm- och grovfoderbrist på många håll.

    – Det har varit svårt att få in strö och folk står med överfulla stallar för att de inte kan skicka djur till slakt. Det är jättetufft för många, säger hon.

    ”Skulle ha blivit många kronor”

    Den ekologiska nötproduktionen brottas med längst väntetider. Aviva Hansson, som jobbar på Svaneberg Hereford utanför Mariestad, anmälde 30 tjurar till ekologisk slakt i februari. De anmälde tidigare än vanligt och hoppades på att kunna skicka djuren någon gång i maj. Men slakteriets besked blev att tjurarna kunde hämtas först i september.

    – Jag blev chockad. Jag kände mig tvungen att anmäla dem som konventionella i stället men då skulle vi ha tappat 3 kronor per kilo. Det blir många tusenlappar på så många djur, säger Aviva Hansson.

    Hon ringde runt till andra slakterier och fick efter viss möda napp hos en konkurrent som ska hämta djuren i mitten av juli.

    – Efter det här kommer vi att anmäla till slakt mycket tidigare än vi gjort förr, säger Aviva Hansson.

    Ska sluta sälja kött

     I november insåg Ann Ahnfors att det skulle bli svårt att få fodret att räcka med fler nötkreatur på gården.
    I november insåg Ann Ahnfors att det skulle bli svårt att få fodret att räcka med fler nötkreatur på gården. FOTO: Cecilia Persson

    Ute i den snötäckta hagen i Krylbo i Dalarna delar Ann Ahnfors ut mer ensilage till djuren. Höstens erfarenhet av slaktköerna påverkar framtidsplanerna. De har bestämt sig för att bara ha nötkreatur för husbehov och sluta sälja kött.

    – Avsättningen blir för liten när man räknar på allt jobb. Sedan vågar man inte producera mer när man är helt i händerna på slakteriet.

    Hur känns det att sluta?

    – Ja, lite tråkigt är det. Framförallt så tycker jag att det är tråkigt för mina kunder. De blev jätteledsna när jag sa att jag inte skulle fortsätta, säger Ann Ahnfors.

     Ann Ahnfors tog över släktgården i Krylbo för fem år sedan. De har fött upp nötkreatur i liten skala, men slutar med det nu.
    Ann Ahnfors tog över släktgården i Krylbo för fem år sedan. De har fött upp nötkreatur i liten skala, men slutar med det nu. FOTO: Cecilia Persson

    LÄS OCKSÅ: Allt längre kö till slakterietLÄS OCKSÅ: Köerna till slakt växerLÄS OCKSÅ: Slaktköer drabbar grisproducenter

    Läs mer om

    Till toppen