Klimatsmarta gårdar kräver investeringar – och stöd

Den gröna omställningen är dock dyr och det är fortfarande inte löst vem som ska stå för kostnaden för jordbrukets beskärda del. Om notan hamnar hos jordbrukarna själva kan konsekvenserna bli allvarliga. Många jordbruksföretag är redan ekonomiskt pressade som det är. Andelen lantbrukare med sidojobb utanför gården ökar, samtidigt som antalet jordbruksföretag minskar för varje år – och när lönsamheten försämras, sinar också matproduktionen. Men målen är satta och balansgången mellan de politiska ambitionerna om en hög livsmedelsberedskap och en låg klimatpåverkan pågår för fullt.

Anpassningar kräver stöd

Klimatarbetet på gården går ofta hand i hand med en effektiv produktion – eftersom hållbarhet i grunden handlar om att maximera avkastningen från de resurser som används. Klimatinvesteringar skiljer sig dock från andra typer av investeringar eftersom de inte alltid leder till omedelbara ekonomiska fördelar för verksamheten.

– De flesta investeringar som handlar om klimatanpassning behöver stöd för att bli ekonomiskt möjliga. Klimatklivet är ett exempel på ett sådant stöd men det täcker inte alla merkostnader, säger Erland Hedin, företagsrådgivare på Växa.

Klimatklivet administreras av Naturvårdsverket och erbjuder ekonomiska stöd till utsläppsminskande investeringar, till exempel för elektrifiering av bevattningspumpar eller för att ersätta en oljepanna med ett fossilfritt alternativ. Investeringsstödet har dock inte varit problemfritt. I höstas stängde Naturvårdsverket dörren för nya ansökningar bara dagar innan ansökningsperioden började, i samband med att regeringen minskade budgetramen för projekt inom Klimatklivet. Myndigheten stängde även ansökningarna under våren 2023 på grund av för många inkomna ansökningar.

I nuläget gäller Klimatklivet i praktiken endast för projekt som kan slutföras inom fem månader, vilket utesluter biogasanläggningar. Regeringen har dock beslutat att med start i år satsa 300 miljoner kronor under en treårsperiod på det nya stödet Kväveklivet, som syftar till att minska utsläppen av ammoniak och vissa andra kväveföreningar från jordbruket. Stödet ska ges till investeringar i åtgärder som exempelvis inköp av maskiner och utrustning som minskar ammoniakutsläpp vid lagring och spridning av gödsel, samt åtgärder för ett mer effektivt utnyttjande av kväve, såsom investeringar i kvävesensorer.

– Precisionsgödsling minskar risken för lustgas från marken genom att man lägger kvävet exakt där det behövs, säger Maria Berglund, hållbarhetsexpert på Växa.

Sedan finns så klart jordbruksstöden i SAM-ansökan. Bland annat stöd för miljöersättningar och ekologisk produktion. Men för majoriteten av stöden, som handlar om att främja konkurrenskraftiga jordbruk, krävs att man uppfyller en rad miljö- och klimatrelaterade villkor. I praktiken krav.

– Det finns miljöstöd för exempelvis fånggrödor och skyddszoner. Dessa stöd täcker extra kostnader för klimatanpassning men skapar, likt investeringsstöden, ingen direkt vinning men det gör det möjligt att välja, säger Erland Hedin.

Klimatinvesteringar lönar sig på sikt

Men om stöden och investeringarna kostar mer än de smakar, varför ska man då ställa om? Erland Hedin menar att i takt med att fler livsmedelsföretag inför hållbarhetsprogram och kraven på minskade utsläpp ökar kan det i framtiden bli allt svårare att konkurrera utan att anpassa sig. Klimatinvesteringar kan därför löna sig på lång sikt.

 – Den som inte hänger med i utvecklingen riskerar att inte få sina produkter sålda, säger han.

Erland Hedin påpekar också att övergången till fossilfria alternativ i jordbruket, som elektrifiering av arbetsmaskiner, utgör en stor ekonomisk utmaning eftersom dessa lösningar ofta är dyrare än traditionella alternativ. Samtidigt ser han stora möjligheter i hur robotisering och automatisering kan frigöra tid och effektivisera produktionen.

– Utvecklingen av mindre, automatiserade maskiner för jordbruksdrift är mycket lovande.

Förra året skedde flera framsteg på robotiseringsfronten. En svensk spannmålsodlare blev först i Norden med den självgående fältroboten Agxeed, uppgraderingen av Arvid Ördes robottraktor Drever 120 visades upp på Borgeby och Fendts nya eltraktor, e100 Vario, lanserades.

Inte realistiskt att helt eliminera utsläppen

Jordbrukets klimatpåverkan är ett känsligt och polariserande ämne men sektorn kommer inte undan och vi kan förvänta oss ännu högre och fler krav framöver. Den gröna omställningen inom jordbruket kräver tekniska lösningar och stöd från politiken och näringslivet för att minska växthusgasutsläppen utan att äventyra bondens lönsamhet och landets livsmedelsberedskap. Samtidigt måste vi acceptera att jordbruket aldrig kommer att vara fritt från utsläpp.

– Så länge vi vill ha mat på bordet kommer jordbruket att innebära utsläpp men det viktiga är att vi gör allt vi kan för att minska dem, säger Maria Berglund.

”Våra bönder kan inte bära kostnaden själva”

Flera livsmedelsföretag har förbundit sig att bli fossilfria till 2030 men än så länge har primärproducenterna exkluderats från målen i branschorganisationen Livsmedelsföretagens hållbarhetsmanifest. Till stor del på grund av att ett fossilfritt jordbruk anses vara omöjligt att uppnå. I stället har svenska livsmedelsföretag infört hållbarhetskrav på sina egna varumärken.

 – Livsmedelsföretagens hållbarhetskrav ger lantbrukare incitament att minska sina utsläpp men det är viktigt att de får ersättning för det arbetet, säger Maria Berglund.

I maj 2023 införde Arla nya kriterier för mjölk som säljs under företagets varumärke Arla ko. Mjölken i det randiga paketet med den röda kon måste komma från gårdar som uppvisar goda resultat i Arlas egna klimatberäkningar. Att ansluta sig är frivilligt och som kompensation får mjölkproducenter ett hållbarhetstillägg. Dessutom anser Arla att klimatinvesteringarna också medför andra fördelar.

– Det är mer en morot än en piska. Däremot går du miste om pengar om du inte gör klimatberäkningen. Dessutom sammanfaller ofta höga hållbarhetspoäng med en mer effektiv produktion som också ger dig bättre lönsamhet som bonde, säger Max Wallenberg, presschef på Arla Sverige.

Även Norrmejerier har tagit steg för att minska sitt klimatavtryck. Mjölk från deras varumärke Norrlogisk kommer från gårdar med 25 procent lägre utsläpp. Detta har bland annat uppnåtts genom sojafritt foder och det metanreducerande fodertillskottet Bovaer.

– Ersättningen täcker de extra kostnaderna för fodret och ger även lite extra betalt till mjölkproducenten. Våra bönder kan inte bära kostnaden själva utan ersättning, säger Stina Printz, hållbarhetschef på Norrmejerier.

Problemet med de båda produkterna är emellertid att de är dyrare i handeln. I grund och botten handlar det om att konsumenterna måste vara villiga att betala mer för mjölk med lägre klimatavtryck.

– Om vi ska kunna konkurrera med billig importerad ost och dagligvaruhandelns egna varumärken behöver vi stöd från staten, säger Stina Printz.

Lägre utsläpp i dag jämfört med 1990-talet

Om vi tar ett steg tillbaka och ser på hur jordbruket i Sverige faktiskt påverkar klimatet visar siffror från Naturvårdsverket att utsläppen av växthusgaser från sektorn har minskat med cirka 13 procent sedan 1990. Den största minskningen skedde mellan 1990 och 2010, då utsläppen, omräknat till koldioxidekvivalenter, sjönk från 7,3 miljoner ton till 6,4 miljoner ton. Sedan dess har minskningen avstannat och utsläppen har legat kvar på 6,3–6,4 miljoner ton fram till i dag.

Som jämförelse uppgick Sveriges totala utsläpp av växthusgaser till 44,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2023.

Metanutsläpp från djurens fodersmältning och lustgasutsläpp från jordbruksmark är de främsta utsläppskällorna inom jordbruket. Dessa utsläpp är samtidigt bland de svåraste att kontrollera eftersom de uppstår som en naturlig del av biologiska processer. Mest känt är detta hos kor, där metan bildas som en biprodukt när växtmaterial bryts ner i deras matsmältningssystem.

– Biologin innebär alltid vissa utsläpp men vi kan absolut arbeta för att minska dem, säger Maria Berglund.

Det finns ytterligare utsläpp kopplade till jordbruket men dessa kategoriseras av Naturvårdsverket under andra sektorer. Bland dessa ingår fossila utsläpp från jordbrukets arbetsmaskiner samt uppvärmning av lantbrukslokaler.

Nettoutsläppen från åkermark, som omfattar 6 procent av Sveriges yta, ingår i markanvändningssektorn (LULUCF) och uppgick till drygt 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter – en nivå som har varit stabil sedan 1990. Utsläpp som är kopplade till produktionen av importerade varor, såsom soja och mineralgödsel, inkluderas dock inte i beräkningarna av Sveriges klimatpåverkan.

Jordbrukets utsläpp räknas högre

Naturvårdsverket och andra myndigheter mäter växthusgaser i koldioxidekvivalenter – en enhet som tagits fram av FN:s klimatpanel IPCC, baserad på tusentals forskningsrapporter om den globala uppvärmningen.

I IPCC:s senaste utvärderingsrapport, publicerad 2021, motsvarade 1 kilo biogent metan 27 kilo koldioxid och fossilt metan 30 kilo koldioxid. Detta är en kraftig revidering jämfört med IPCC:s första rapport från 1990, där 1 kilo metan motsvarade 11 kilo koldioxid.

– Jordbrukets utsläpp domineras av lustgas och metan. Därför blir det snabbt många ton koldioxidekvivalenter, säger Maria Berglund.