”Vi grävde igen diken men inget förstördes”

I artiklarna ”Hela Sverige är på väg ner i diket på Hällarydsmossen” och ”Aktivisterna får allemansrätten att spåra ur” verkar ATL:s politiska redaktör Anders Gustafsson helt svälja lobbyorganisationen Svensk Torvs narrativ. Eller ska jag säga Finsk Torv? Svensk Torv är dominerat av det statliga finska företaget Neova AB som också står för 72 procent av den industriella brytningen av torv i Sverige.

Jag var själv på plats i tingsrätten där jag riskerade mellan sex till åtta månaders fängelse bara för att ha befunnit mig ute på mossen och demonstrerat. Ni som varit på ett torvbrott vet att de är gigantiska. Att som Anders Gustafsson säga att våra skogar, myrar och sjöar är arbetsplatser där inte demonstrationsrätten ska gälla är ett direkt hot mot vårt öppna samhälle. Vidare, misstankarna om skadegörelse har inte med allemansrätten att göra. Ja, vi grävde igen diken men inget förstördes. Att Neova tyckte att det var jobbigt att vi var där förstår vi men det finns lagstöd för att klimat- och miljöskadliga verksamheter måste räkna med en del olägenhet i samband med demonstrationer.

Frågan är varför Anders Gustafsson ensidigt tar parti för storbolag framför lokalbefolkningen och de små markägarna. Neova skapar inga arbetstillfällen i Sverige. Den lilla arbetskraften som krävs för att bryta torv hyrs in från Polen och Rumänien. Pengarna från brytningen går direkt ner i den finska statens fickor. Kvar står lokalbefolkningen med en förstörd natur och i många fall förorenade vattendrag och sjöar. I Grimsås hotas hela byns sysselsättning genom att den lokala arbetsgivaren Nexans verksamhet skadas av Neovas torvbrott. Nexan äger förresten hälften av den mosse som Neova nu mot deras vilja tvingar till sig. Står Anders Gustafsson upp för Nexans äganderätt, eller gäller det bara storbolagen?

Torv är mer klimatskadligt än kol, olja och gas. För de som arbetar eller uppehåller sig i svensk natur är klimatförändringarna uppenbara. Det kan vara små tecken som förskjutning av växtsäsongen eller mer påtagliga tecken som ökad missväxt, skogsbränder och spridning av skadeinsekter. Det enda vi vet är att det kommer bli mycket värre. Regeringen har våtmarker som ett prioriterat klimatmål för att behålla torven i marken. Då kan vi inte samtidigt gräva upp den och släppa ut kolet i atmosfären. Låt oss i stället förbjuda den otidsenliga torven och skapa arbetstillfällen med en grön omställning på riktigt.

Svar direkt: Man kan tycka mycket om torvbrytning och många andra verksamheter – som jakt eller skogsbruk – i vårt samhälle. Men oavsett åsikt om torvbrytning är den i dag en laglig pågående markanvändning och måste som sådan åtnjuta ett starkt skydd från rättsstaten. Alla förändringar av vilka verksamheter som får, eller inte får, pågå måste ske på demokratisk väg och inte av att aktivister på eget bevåg stör eller förhindrar pågående verksamheter. Att det uppenbarligen är lagligt att gräva igen andras markavvattning är fullständigt oacceptabelt i en rättsstat och våra politiker måste nu sätta ner foten och rätta till de luckor i lagstiftningen som uppenbarligen finns. Allt annat är orimligt.

Anders Gustafsson, politisk redaktör ATL