”Hela Sverige är på väg ner i diket på Hällarydsmossen”

Torvföretaget Neova hade under sommaren 2023 fått varningar om att klimataktivister skulle attackera flera av deras torvtäkter.

Och mycket riktigt. Den 11 juli fick företaget information om att aktivister synts till ute på Filebomossen utanför småländska Sävsjö. De åkte dit tillsammans med polis – men aktivisterna var borta. Samtidigt kom uppgifter om att aktivister sågs till på den närliggande Hällarydsmossen, en täkt som också drivs av Neova. Företagets personal, i sällskap med polis, åkte dit. Väl framme såg de aktivister både ute på täkten och inne i skogen och tio till tolv diken hade lagts igen.

Dagen efter kom återigen information om att aktivisterna var i farten. Polis tillkallades till Filebomossen. Aktivisterna blev därefter avvisade från platsen av polisen. De som var ute på Filebomossen den dagen hade fyllt igen ett stort antal diken och satt i 25–30 ”pluggar”.

Att diken fylls igen leder naturligtvis till stora kostnader för den som drabbas. Om diken läggs igen stiger vattennivån och dikena måste rensas för att vattnet återigen ska kunna ledas bort. Ut med maskiner i markerna. Maskinkostnad och arbetskostnad. När aktivister springer runt på en arbetsplats är det också svårt för de anställda i företaget att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter. På grund av ökade maskinkostnader, produktionsbortfall, extrapersonal samt extrabevakning bedömer Neova att kostnaderna för aktivisternas framfart uppgår till cirka 
330 000 kronor.

Historien hade kunnat sluta här. För Sverige är väl ändå en rättsstat? Alltså att aktivisterna åtalas och senare döms i domstol. Men det är alltså inte vad som hände sedan. Åtminstone inte fram till dags dato.

När domen från Tingsrätten i Eksjö nyligen avkunnades stod det i stället klart att aktivisterna friades på samtliga åtalspunkter. Allemansrätten gav dem rätt att springa runt på täkterna, menade rätten. Men skadegörelsen? Det borde väl vara solklart att den som lägger igen någon annans dike utför skadegörelse?

Icke sa Nicke, förlåt Tingsrätten i Eksjö. Häng med i resonemanget nedan nu.

”Handlingen vid brottet skadegörelse ska ha karaktären av ett förstörande eller skadande av egendomen”, skriver rätten. ”Det betyder att gärningsmannen utför en fysisk åtgärd med saken (egendomen) som innebär att dess substans minskas eller att dess beskaffenhet på annat sätt undergår ändring.”

Så långt inget konstigt men sedan kommer det: ”En förändring som är snabbt övergående [...] eller är relativt obetydlig [...] innebär inte skada eller förstörelse. En ren omflyttning av ett föremål, som inte kan uppfattas såsom en förändring av saken, är inte att bedöma som skadegörelse.”

Tingsrätten fortsätter lite längre fram: ”De tilltalades åtgärd att flytta jord från mosse ner i diket har inte inneburit att jorden förstörts. [...] Visserligen har dikets funktion tillfälligt påverkats men ett dike utgör inte i sig egendom/sak. Ett dike är en bearbetning av jord (fast egendom). De tilltalade bedöms inte ha förstört eller skadat egendom i den mening som bestämmelsen i 12 kap. 1 § brottsbalken har.”

Jaha, det var ju surt för Neova, egendomsskyddet och rättsstaten Sverige.

Företaget står där med stora omkostnader. De misstänkta gripna och åtalade. Men i slutänden får de gå fria från åtalspunkten om skadegörelse eftersom dikena går att återställa. Aktivisterna kan skratta hela vägen till nästa dike.

- Jag tror inte att tingsrätten har förstått vilka enorma konsekvenser detta kommer att få för  samhället samtidigt som domen, mer eller mindre, uppmuntrar till fortsatta aktivistaktioner, säger Rita Larsson på Neova.

Man skulle kunna välja att uttrycka sin förvåning nu. Men hur hårresande händelseutvecklingen och efterspelet på Hällarydsmossen och Filebomossen än är så är den illustrativ för Sverige. Det blir allt svårare att bruka naturen i Sverige. Förståelsen för brukandets villkor inom politiken, myndigheter och juridiken är låg. Medan målmedvetna aktivister tillåts sitta i förarsätet har allmänintresset hamnat i baksätet. På grund av partipolitiska låsningar är politikerna oförmögna att komma till rätta med uppenbara problem och orimligheter. 

Nyligen överklagade en naturvårdsorganisation hela 36 avverkningsanmälningar till Mark- och miljödomstolen i Östersund. På en och samma dag! I ett miljömagasin berättades häromveckan om en enskild fågelentusiast som granskat omkring 400 avverkningsanmälningar och som, inte utan belåtenhet, uppgav att hans insatser lett till att ”det står ett antal hundra hektar gammal skog kvar, som inte hade funnits längre om jag inte varit där.” Detta samtidigt som trä kan ersätta mer eller mindre allting som är producerat av fossilt kol.

På torsdagen den 12 december kostade 1 kilowattimme el strax över 8 kronor i de sydliga elprisområdena SE3 och SE4 mellan klockan 17 och 18. Samtidigt är ägare till småskalig vattenkraft förtvivlade över omprövningen av miljötillstånd och besvikna över det förslag till nya regler som remitterats av regeringen. Vi kan vänta oss betydande nedläggningar av småskalig vattenkraft om inte reglerna ändras radikalt. Samtidigt får vi höra att det är just elektrifiering som ska rädda klimatet.

Och vem minns inte debaclet med Cementas tillstånd på Gotland? När myndigheter, omöjliga tillståndsprocesser och aktivister höll på att orsaka ett byggstopp för hela landet.

Sverige har byggt sina rikedomar på att bruka jorden. Gruvorna, skogsbruket, vattenkraften. Vi får se upp så inte hela Sverige kör rakt ner i diket. För det är precis dit vi är på väg.