”Aktivisterna får allemansrätten att spåra ur”
Ingen ska behöva acceptera att aktivister slår upp läger, demonstrerar eller förstör på ens arbetsplats.

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Årets licensjakt på varg är inne på sin andra dag när en ökänd aktivistgrupp lägger ut ett inlägg på sin Facebook-sida.
I inlägget berättar vargjaktsmotståndarna hur jägarna verkar vara ”lite blyga då de har bråttom att lämna platsen när vi dyker upp”. De visar upp ett jakttorn som välts efter att dess ben sågats av. De skryter också om hur jaktledaren, tillika Svenska jägareförbundets regionordförande, Anders Olsson ”förärade[s] med ett besök” och på en bild kan man se hur en aktivist står utanför Anders Olssons bostad med en flagga med organisationens emblem i högsta hugg. I lokalmedia rapporterar lokaltidningen Arvika Nyheter om hur maskerade personer åkt runt i bilar och förföljer jägare samt filmar dem.
Om det saboterade jakttornet säger en uppgiven jägare till Arvika Nyheter ”Vi har våra aningar om vilka det är, men det går inte att bevisa”.
Om bilarna med maskerade aktivister säger Lars Hedelin, polisens presstalesperson i polisregion Bergslagen: ”Vi har kontrollerat två stycken bilar med några personer i varje. Och det finns ingen anmärkning där. Ingen är avvisad på något sätt och det finns inga brottsmisstankar. Allt som skett har skett inom ramen för allemansrätten.”
Ungefär samtidigt i tid meddelas en dom från tingsrätten i Jönköping som gäller åtalet av 22 aktivister som mellan den 17 och 19 juni genomförde en aktion mot Flymossen i Värnamo kommun. Bland annat skapade de ett stort antal ”proppar” i de diken som avvattnar torven på torvtäkten. På täkten reste de också tält. Åklagaren ville se aktivisterna dömda för grovt olaga intrång och skadegörelse alternativt egenmäktigt förfarande. Men precis som i en tidigare dom från Eksjö tingsrätt väljer även Jönköpings tingsrätt att fria aktivisterna.
Någon skadegörelse har inte skett och inte heller något egenmäktigt förfarande, menar rätten. Detta trots att tingsrätten alltså håller med åklagaren om att diken har grävts igen. Inte heller är det fråga om något olaga intrång: ”ett så vidsträckt område som Flymossen inte kan anses utgöra en sådan plats som inte är tillgänglig för allmänheten och som därigenom skulle omfattas av straffbestämmelsen avseende olaga intrång”, skriver rätten. Aktivisterna slipper alltså straff och kan skratta hela vägen till nästa dikesaktion.
Det är två händelser i närtid som kan läggas till den numera långa listan över hur markägares rättigheter successivt har gröpts ur – och hur allemansrätten har blivit ett vapen och ett beskydd för aktivister att driva igenom sin agenda. En gång i tiden hette det att allemansrätten byggde på principen om att inte störa markägaren och inte förstöra markägarens egendom – ”inte störa - inte förstöra”. Det är ett förhållningssätt som blivit frånåkt av verkligheten. Nu är principen allt oftare att det är allmänheten som inte ska störas av markägaren och dennes pågående markanvändning.
Nu behöver politikerna sätta ner foten. Allemansrätten är en fin svensk sedvänja men dess legitimitet är på god väg att urgröpas.
Myndigheter informerar gärna om de förmåner som allemansrätten innebär. Desto mindre informerar myndigheterna om de skyldigheter som allemansrätten påbjuder, att nyttjande av annans mark inte får ”ske så att det medför nämnvärd skada eller olägenhet” för markägaren.
Påföljderna vid missbruk av allemansrätten – som nedskräpning, skadegörelse, störning av jakt eller eldning i strid med eldningsförbud – behöver skärpas. I andra fall behöver påföljder införas, som att i strid med förbudsskyltar köra på enskilda vägar. Självklart måste det vara ett brott att lägga igenom någons dike - det är obegripligt att domstolarna inte kommit fram till detta och uppenbarligen måste lagstiftningen ses över. Det är också orimligt att allemansrätten ska gälla täkter.
Det är inte heller rimligt att allemansrätten används som rättslig grund för att bedriva kommersiell verksamhet på någon annans mark. Svamp- och bärplockning för självhushållning är något helt annat än att bedriva storskalig kommersiell bärplockning liksom att ett tältläger inte kan jämställas med att någon enstaka övernattar något enstaka dygn i tält på annans mark.
Allemansrätten har också, i samspel med rättsutvecklingen inom andra lagrum, blivit ett vapen för aktivister att effektivt förhindra pågående markanvändning som de ogillar, så som modernt skogsbruk. I kombination med att avverkningsanmälningar sedan en tid tillbaka publiceras publikt på internet av Skogsstyrelsen har aktivistgrupper utrustats med karta och kompass till var de ska genomföra inventeringar. Det är helt orimligt, att beröva markägaren på hennes egendom var knappast tanken med allemansrätten.
Aktivisterna tänjer på allemansrättens gränser och gör allemansrätten till ett hot för markägarna. Men ingen ska behöva acceptera att aktivister slår upp läger, demonstrerar eller förstör på ens arbetsplats.. Det är hög tid för politikerna att agera när allemansrätten håller på att spåra ur fullständigt.
