”Tidigare inventeringar förskräcker”
Erfarenheterna från nyckelbiotopsinventeringen visar att registreringar kan få långtgående ekonomiska följder även utan ett formellt beslut om skydd, skriver Victoria Tiblom (SD) och Peter Eriksson (SD) i en slutreplik.

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Skogssytrelsens generaldirektör Staffan Norin skriver att om politiken inte vill att Skogsstyrelsen ska inventera skog så gör myndigheten inte det. Det är ett viktigt besked. Men då måste vi också våga diskutera vad myndighetens inventeringar faktiskt får för konsekvenser för den enskilda skogsägaren.
Vi har aldrig motsatt oss kunskap om skogens naturvärden eller god miljöhänsyn. Tvärtom. Ett ansvarsfullt skogsbruk förutsätter kunskap, långsiktighet och respekt för naturen. Men det är stor skillnad mellan att samla kunskap och att genom myndighetsåtgärder skapa begränsningar som i praktiken gör det svårare eller omöjligt för en markägare att bruka sin egen skog.
Norin menar att en inventering inte är till för att begränsa skogsägaren, utan för att ge vägledning. Men det är inte bara syftet med en inventering som spelar roll. Det är också hur resultaten används och vilka konsekvenser de får. Erfarenheterna från nyckelbiotopsinventeringen visar att registreringar kan få långtgående ekonomiska följder även utan ett formellt beslut om skydd. Att hänvisa till att det var certifieringssystemet som bidrog till problemen förändrar inte det faktum att enskilda markägare drabbades.
Norin håller dessutom med oss om att det behövs resurser för att skydda skog och ersätta markägare som inte kan avverka. Där är vi överens om själva principen. Men då måste ersättningsfrågan finnas med redan när nya inventeringar och arbetssätt planeras, inte komma som en eftertanke när skogsägaren redan har drabbats.
Det är inte rimligt att den enskilde markägaren ska bära den ekonomiska risken för statens ambitioner eller myndigheternas bedömningar. Äganderätten måste vara mer än en juridisk princip på papperet. Den måste också fungera i praktiken.
Vi vill se en skogspolitik där produktion och miljöhänsyn fortsatt är jämställda mål. Där skogsägare får stöd och rådgivning att göra rätt, där naturvärden värnas och där den som frivilligt bidrar till naturvården möts med respekt och rimlig ersättning.
Det är ytterst politikens ansvar att säkerställa att myndigheternas uppdrag inte leder till en successiv urholkning av brukanderätten. Därför räcker det inte att säga att syftet med inventeringen är god. En myndighet med så pass tydliga och negativa erfarenheter från tidigare inventeringar måste kunna klargöra att samma negativa effekt inte upprepas.
Läs mer: ”Skogsägarna ska inte betala för Skogsstyrelsens misstag”
Läs mer: ”Vill inte politiken att vi inventerar, gör vi inte det”
Victoria Tiblom (SD), miljöpolitisk talesperson
Peter Eriksson (SD), landsbygdspolitisk talesperson