”Skogsägarna ska inte betala för Skogsstyrelsens misstag”

En skogsägare i Västerbotten gick miste om möjligheten att genomföra en planerad avverkning med ett beräknat netto på 1,4 miljoner kronor. Skogsstyrelsen hade registrerat nyckelbiotoper på hans mark och virkesköparen drog sig ur.

Fallet visar hur myndigheters registreringar kan få stora ekonomiska konsekvenser utan att staten fattar något beslut som ger rätt till ersättning.

När Skogsstyrelsen föreslog nya riktade inventeringar av skogar med höga naturvärden väcktes därför en principiell fråga: Har myndigheten blivit mer upptagen av att föreslå nya begränsningar?

I myndighetens presentation saknas tydliga besked om hur markägarnas rättigheter, ersättning och möjligheter att fortsätta bruka sin skog ska säkerställas. Det är en anmärkningsvärd obalans.

Skogsstyrelsen ska genomföra den skogspolitiken som riksdagen beslutat om.

När riksdagen 1993 slog fast att skogspolitikens produktionsmål och miljömål skulle vara jämställda var det ett medvetet vägval. Skogen ska både brukas och värnas. Men den balansen måste också märkas i myndigheternas arbete.

Rådgivning, service och stöd till skogsägarna behöver åter sättas i centrum. Myndigheten ska hjälpa markägare att utveckla miljöhänsynen. Inte skapa nya hinder.

Nyckelbiotopsinventeringarna borde ha lärt oss att myndighetsregistreringar kan få mycket stora konsekvenser för markägare, även när inget formellt beslut om inskränkningar fattas.

Äganderätten urholkas om markägaren formellt äger sin skog men i praktiken förlorar möjligheten att bruka den.

Det är inte acceptabelt att staten bidrar till begränsningar men lämnar skogsägaren ensam med den ekonomiska förlusten.

Förtroendet för myndigheten stärks knappast av brister i beslutsunderlaget. ATL har rapporterat om fel i beräkningar om avverkning i skogar med höga naturvärden. När sådana uppgifter används för att motivera nya åtgärder måste kraven på kvalitet och öppenhet vara höga.

Hur mycket mer svensk skog ska egentligen undantas från produktion?

Det behövs ett tak för hur mycket skogsmark som undantas från produktion, större användning av tidsbegränsade skydd där naturvärdena tillåter det och full ersättning när markägares brukanderätt inskränks.

Det handlar om att åter ge produktionen den tyngd som den ska ha i svensk skogspolitik.

Skogen är grunden för arbetstillfällen, industri, export och företagande på landsbygden. För många lantbrukare är den också en ekonomisk buffert som möjliggör investeringar och generationsskiften.

Sverigedemokraternas utgångspunkt är tydlig: Vi vill undanröja omotiverade hinder, stärka brukanderätten och ge skogsnäringen långsiktiga spelregler.

Vi står på skogsägarnas sida och kommer att motsätta oss politiska förslag och myndighetsåtgärder som utan tillräckliga skäl begränsar deras möjligheter att bruka sin mark.