”Vill inte politiken att vi inventerar, gör vi inte det”

I en debattartikel i ATL kritiserar sverigedemokraterna Victoria Tiblom och Peter Eriksson Skogsstyrelsen för vårt förslag om en riktad fältinventering av skogar med höga natur- och kulturvärden. Det är olyckligt att säga nej till mer kunskap som gör det lättare för skogsägaren att göra rätt.

Självklart är det så att Skogsstyrelsen arbetar för att förverkliga skogspolitiken, det är ju så vårt demokratiska samhälle är uppbyggt och vi har ett särskilt ansvar för det. Men det är också vår uppgift att lämna förslag på saker vi ser kan bli bättre eller tydligare. Ja, det står till och med i vårt regeringsuppdrag att vi ska föreslå åtgärder som möjliggör miljömålen. Sedan är det upp till politiken att avgöra vilka uppdrag vi ska få. Vill inte politiken att vi inventerar så gör vi inte det.

Men jag vill ändå förklara varför vi har lagt förslaget som ett av flera i vår fördjupade utvärdering av miljömålet Levande skogar.

Politiken har tidigare uttalat att Sverige har skyddsvärda skogsnaturtyper i hela landet och att skyddsvärda skogar inte ska avverkas utan bevaras antingen genom formellt skydd eller genom frivilliga avsättningar. Och naturvärdena finns ju där oavsett om de är inventerade eller inte. En inventering beskriver den natur som finns. Därför är det värdefullt för skogsbruket att få ett så bra underlag som möjligt för att fatta beslut om miljöhänsyn vid avverkning och andra åtgärder och därmed undvika lagbrott. Ett sådant kunskapsunderlag skulle vara till stor hjälp för skogsägaren att utveckla miljöhänsynen. Dessutom är ett viktigt syfte att bidra till riksdagens beslutade miljömål i Levande skogar.

Skogsstyrelsen har ett nyligen förstärkt uppdrag att ge rådgivning och information för att underlätta för skogsbruket. Om politiken vill så är vi beredda att ge skogsbruket den kunskapen och hjälpen. Och det är givetvis politiken som sätter formen för hur en sådan inventering ska gå till och hur den ska användas.

Att jämföra vårt förslag med nyckelbiotopsinventeringen, som upphörde i början av 2020-talet, är inte rättvisande. Det var främst kopplingen till certifieringen, som branschen själv beslutade om, som gjorde det svårt att avverka utan att markägaren kunde få ersättning. Återigen, syftet med en inventering är inte att begränsa skogsägaren, utan att få en vägledning om vilka områden som kan brukas med hänsyn och vilka som kan behöva ett formellt skydd. 

Jag håller med om att skogen är betydelsefull för investeringar och generationsskiften, och också utgör grund för arbetstillfällen, industri, export och företagande. Därför behövs det också resurser för att skydda skog och ge ersättning till skogsägaren i de fall man inte kan avverka, något vi också lyft i vår fördjupade utvärdering av miljömålet.

Det är också bra att skogsföretagen nu tagit initiativ till ett samarbete för att identifiera höga naturvärden. Det tydliggör en tro på att det är möjligt att bedriva ett effektivt och lönsamt skogsbruk och samtidigt visa god miljöhänsyn.

Det är så vi tillsammans sätter rådgivning och stöd för skogsägaren i centrum.

Läs mer: ”Skogsägarna ska inte betala för Skogsstyrelsens misstag”