”Stora ord räcker inte långt”

Det som behövs är stabila spelregler och respekt för äganderätten på gårdsnivå. Så långt håller vi med Peter Kullgren och Carl-Wiktor Svensson. Problemet är bara att det verkar vara svårt för regeringen att genomföra just detta fullt ut.

Landsbygdsministern gör precis som många brukar göra när de känner sig trängda - riktar ljuset åt ett annat håll, i detta fall på Miljöpartiet. Om vi ska lägga argumentationen på samma nivå, så blir en naturlig följdfråga varför KD inte är mer oroliga över sin egen roll i ett framtida “Tidö 2.0” - inte minst givet de senaste opinionsundersökningarna. Det blir inte lätt för Kullgren och company att hävda sig i en miljö där man riskerar att bli uppätna av två större partier som dessutom gör anspråk på stora delar av KD:s politik. Vad som sker efter valnatten är just därför en framtida fråga - som man gör klokt att inte spekulera för mycket i.

Åter till skogen. Landsbygdsministern vidhåller att regeringens politik bidragit till den största skogsreformen på 30 år. Om så är fallet måste man också kunna förklara varför så många centrala frågor fortfarande saknar tydliga svar. Vilka kriterier ska gälla för samråd? Hur ska skogens klimatnytta mätas? Hur ska miljömålen konkret kopplas till skogsbruket? Och hur ska artskyddet utformas så att markägare inte nekas rätten att bruka sin egen skog? Om nu inte den senaste propositionen är ett hastverk, varför lyckas då regeringen inte bättre?

Örlanders utredning bäddade för många förslag och åtgärder som regeringen helt enkelt bommat. Det duger inte att säga att “det kommer sen” samtidigt som svenska skogsägare nästan dagligen drabbas av aktivism och överklaganden. Det leder varken till ökad tillväxt eller framtidstro.

Sverige behöver en skogspolitik som bygger på långsiktighet, balans och respekt för dem som äger och brukar skogen – alltså: färre stora ord och fler verkliga resultat.

Läs mer: KD: ”Centerpartiets position allt svårare att förstå”

Läs mer: ”Tidös skogsproposition – ett hastverk”