Hans Dahlgren

De höga priserna på energi och spannmål ger grisproducenten Lars Nilsson i skånska Skättilljunga kostnadsökningar på omkring 1,5 miljoner kronor per år. Till det kommer ytterligare lika mycket för den gmo-fria sojan som fyrfaldigats i pris på ett år.

–&nbsp;Om vi tog bort den gmo-fria sojan hade jag med bibehållen lönsamhet kunnat producera varje gris 142 kronor billigare. På 10&nbsp;000 grisar blir det 1,42 miljoner kronor bara för sojan. Det skulle jag vilja ha ersättning för, säger han.På gården finns 340 suggor i integrerad slaktgrisproduktion. Även om gården gjort en rejäl energiöversyn gör bara värmelamporna av med 80&nbsp;000 kilowattimmar per år. Elförbrukningen är svår att optimera ytterligare och gårdens maskiner behöver den rekorddyra dieseln för att allt ska snurra på.De höga priserna på insatsvaror ändrar snabbt kalkylen eftersom avräkningspriset inte följer produktionskostnaderna.– Dieseln har gått upp 25 procent de senaste tre, fyra månaderna och elen 100 procent på ett år. Andra branscher höjer ju priset när de får högre kostnader, varför skulle inte vi kunna göra det?

large_1635947288180.jpeg

medium_1635947288180.jpeg

small_1635947288180.jpeg

thumbnail_1635947288180.jpeg

1635947288180.jpeg

<h2>Höga spannmålspriser hot mot grisproduktionen</h2>Även om Lars Nilsson till största delen är självförsörjande på foderspannmål har trots allt värdet på varan ökat med omkring 1 miljon kronor per år för honom. Får inte grisproducenterna betalt för de höga spannmålspriserna ser han ett hot mot grisproduktionen.En gren i lantbruket som till viss del lyckats få in kostnadsförändringar i avräkningspriset är kycklingbranschen. Där görs två avstämningar per år för hur foderpriserna förändrats. En liknande modell skulle Lars Nilsson vilja se för grisköttsproducenterna.–&nbsp;Jag skulle se det som fullt naturligt att vi har det så.Hur skulle det gå till?– Vi behöver ju inte uppfinna hjulet igen. Det finns ju indexsystem. Det borde gå att genomföra om parterna är intresserade.Och att man då både följer i upp- och nergång?–&nbsp;Naturligtvis.Vem är det som ska driva detta?– Det är en branschgrej som vi behöver driva alla på en gång. Då måste slaktarna gå till sina kunder, det vill säga handeln, och säga att ”nu vill vi ha det så här, för det är inte hållbart”.

Från handelns och charkindustrins håll upplever han att det alltid finns ett argument om att importera kött om det svenska köttet blir för dyrt och att de sällan vill backa på lönsamheten på samma sätt som lantbrukarna tvingas göra.–&nbsp;Då säger handlaren att ”då köper vi från utlandet i stället”. Men det är ju inte svenskt och inte producerat under samma förutsättningar, säger Lars Nilsson.Därför tycker han att ansvaret också ligger hos de parter som varit med om att skapa regelverket kring svensk djurhållning. Att tanken kring djurvälfärden borde fullföljas även på marknaden, så att merkostnaden det innebär inte ska påverka den svenska köttproduktionen negativt.Exempelvis har diskussioner länge pågått om hur produkter med svenskt ursprung ska kunna prioriteras i offentliga upphandlingar, att restauranger ska ha ursprungsmärkning på kött och att ursprunget ska redovisas i processade produkter. Men fortfarande är det importerat kött som många gånger hamnar på tallrikarna för att det är billigare.–&nbsp;Vi har ett strålande bra regelverk i Sverige, men vi måste stå upp för det. Och även vår regering måste stå upp för det.

large_1635947293863.jpeg

medium_1635947293863.jpeg

small_1635947293863.jpeg

thumbnail_1635947293863.jpeg

1635947293863.jpeg

Han undrar om någon beslutsfattare tittat på hur köttimporten totalt påverkar statskassan.–&nbsp;Det är ju någon som lagt arbetstimmar på att producera det i något annat land. När man importerar går man ju miste om arbetsgivaravgifter och löneskatt. Hur billigt blir det då egentligen för statskassan?När producenterna inte har rimliga marginaler på sina produkter menar han att risken ökar för att bonden får spara på allt från kompetent arbetskraft till investeringar för att effektivisera.– Då blir inte vi konkurrenskraftiga och kan inte utveckla oss. Vi måste kunna göra likadant som andra branscher, höja priset när kostnaderna ökar. Det behöver inte vara så här bara för att det varit så historiskt.

<h3>Lars Nilssons verksamhet</h3>Köttproduktion: Integrerad slaktgrisproduktion med 340 suggor som förra året gav 29,7 slaktgrisar/smågrisar per sugga.Växtodling: 340 hektar. Grödor: potatis (stärkelse, chips, mat) på cirka 110 hektar, 80 hektar ekologisk grönsaksodling, spannmålsodling.Omsättning gris: Cirka 12,8 miljoner kronor.Slaktgrisarna säljs till Ginsten slakteri i Halland.

large_1635947290928.jpeg

medium_1635947290928.jpeg

small_1635947290928.jpeg

thumbnail_1635947290928.jpeg

1635947290928.jpeg

De höga priserna på spannmål, diesel, el och gmo-fri soja fortsätter att öka grisproducenternas kostnader. Samtidigt står avräkningspriserna stilla. Grisproducenten Lars Nilsson vill se en överenskommelse där avräkningspriserna följer kostnaderna.

Nu vill Lars Nilsson indexreglera grispriset.

Höga priser på energi och spannmål ökar hans kostnader med 1,5 miljoner per år

Marknad

De höga priserna på energi och spannmål ökar grisproducenten Lars Nilssons kostnader med omkring 1,5 miljoner kronor per år. 