Olof Peronius

large_Introbild.jpg

medium_Introbild.jpg

small_Introbild.jpg

thumbnail_Introbild.jpg

Introbild.jpg

<p>Egentligen var det aldrig meningen att Percy Månsson skulle bli Sveriges vinpionjär. Med en far och en farfar som var hönsbönder på familjens gård trodde såväl han som hans omgivning att lille Percys framtid skulle komma att lukta mer hönsskit än ”fruktiga och parfymerade aromer med toner av citrusfrukter och gula stenfrukter”, som en typisk beskrivning av vin från solarisdruvan lyder.&nbsp;</p>

<p>Så blev det också – till en början. Percy Månsson blev tredje generationens hönsbonde på gården i Skillinge i sydöstra Skåne. Omvandlingen till vinbonde var något av en trestegsraket som började med att hans fru Anita på 1960-talet bildade en vinklubb med några väninnor efter att ha blivit inspirerad av en tidningsartikel. En klubb som även makarna fick vara med i efter ett tag. Nästa steg var när Percy i början på 1990-talet läste om trädgårdsmästaren Göran Erlandsson i Hallstahammar som hittat vilt växande vinplantor i Lettland och tagit med dem till Sverige.</p><p>– Min yngsta son gick sjuksköterskeskolan i Västerås, och det ligger ju inte så långt från Hallstahammar, så han köpte med sig hem ett antal av de där till vår bostad i Skillinge där vi planterade dem, säger Percy Månsson, som nu hunnit fylla 85 år.</p><p>Druvorna var av sorterna Zilga, Spulga och Zukribe – lettiska korsningar som har sin bas i den nordamerikanska Vitis labrusca, en art i familjen druvväxter som är betydligt mer köldtålig än den klassiska europeiska vindruvan Vitis vinifera.</p><p>– Vi tyckte att de artade sig väldigt bra – de var ju goda att äta och vi trodde att det skulle gå bra att göra vin på dem också, säger Percy Månsson på telefon till ATL.</p><h2>Sålde verksamheten</h2><p>Året var 1994 och intresset för vin växte sig bara starkare. Det slutade med att han efter 36 år i fjäderfäbranschen sålde verksamheten och begav sig iväg på en långsegling med sin fru Anita. De tog sig långsamt ner genom kanalerna i Tyskland och Frankrike och besökte så många vingårdar de kunde längs vägen. Paret blev avlösta då och då av vänner och familjemedlemmar innan de efter två månader nådde Medelhavet. Där lade de till i den provençalska hamnen Port Saint-Louise, väster om Marseille. Det skulle dröja tre år innan de seglade hem båten igen, en tid då Percy omväxlande var på gården i Skillinge där de lettiska druvorna växte och i Frankrike där han sög upp så mycket vinkunnande som möjligt. Han insåg med tiden att det aldrig skulle kunna bli något vidare vin av de baltiska druvorna. Med hjälp av danska vinodlare som låg ungefär 15 år före Sverige i utvecklingen bestämde han sig för att satsa på den blå hybriddruvan Rondo. Det utmynnade i vad han i dag kallar sitt ”första riktiga vin” år 2000 – året efter att Sverige godkänts som ett officiellt vinland av EU. Det kom dock att dröja ytterligare nio år innan hans vingård Domän Sånana sålde sitt vin kommersiellt. Percy, som i dag koncentrerar sig på mousserande vin, kom senare att rycka upp sina Rondodruvor. I ett inlägg på Facebook skriver han att han bara har mött två svenska vinmakare som kan göra gott vin på denna druva: Murat ”Murre” Sofrakis i Klagshamn utanför Malmö och Ronny Persson på Åhus vingård.</p>

"Murre" Sofrakis sittandes vid dignande vinrankor.

large_sdlDK4w8cm9Rgc-nh.jpg

medium_sdlDK4w8cm9Rgc-nh.jpg

small_sdlDK4w8cm9Rgc-nh.jpg

thumbnail_sdlDK4w8cm9Rgc-nh.jpg

sdlDK4w8cm9Rgc-nh.jpg

<p>På ATL:s fråga om han ser några likheter mellan vinodling och fjäderfäuppfödning svarar Percy Månsson att han åtminstone gjorde det när intresseorganisationen för Sveriges vinodlare, som numera heter Föreningen svenskt vin, bildades.</p><p>– Jag var med och grundade Sydöstra Skånes broilerförening. Den växte successivt och i dag heter den Svensk Fågel och är branschorganisation för svensk fjäderfäproduktion. Vi var bara nio medlemmar från början i broilerföreningen, men vi tog ett avgörande beslut på 60-talet: vi förbjöd antibiotika i fjäderfäfoder. Det beslutet tog sedan grisproducenterna tio år senare och efter ytterligare tio följde även mjölkproducenterna efter. I dag har svensk mat en väldig konkurrenskraft, även för export, på grund av dessa beslut. Jag skulle vilja att vinodlarna kunde jobba framgångsrik tillsammans på ett liknande sätt.</p>

<h2>Havsnära odling på Kullahalvön</h2><p>Det är strålande sommarmorgon på Kullabergs vingård i nordvästra Skåne där vinmakare K Felix G Åhrberg guidar runt ATL:s utsände på gården som i år producerar mer än 20 000 flaskor vin. Plötsligt kommer hans strävhåriga tax springande i gången mellan vinrankor och plommonträd för att hälsa.</p><p>– Varje vingård ska ha en hund med ett vinrelaterat namn, som Merlot eller Pinot – men eftersom det här är en svensk vingård fick hon heta Piwi, säger K Felix G Åhrberg.</p>

K Felix G Åhrberg vid sina vinodlingar.


large_1639677832626.jpeg

medium_1639677832626.jpeg

small_1639677832626.jpeg

thumbnail_1639677832626.jpeg

1639677832626.jpeg

<p>Piwi är en förkortning för tyskans <i>Pilzwiederstandsfähige Reben</i>, svampresistenta druvor. Att det i dag finns cirka 130 hektar vinodlingar i Sverige, fördelat på över hundra odlare – varav ett 40-tal är kommersiella – kan vi till stor del tacka tyska skattebetalare för. Det var nämligen på Staatliches Weinbauinstitut Freiberg, en försöks- och forskningsanstalt som är knuten till delstaten Baden-Würtenberg, som flera av de svampresistenta druvsorterna som nu odlas i Sverige först korsades fram. Inte minst Solaris, en piwidruva som mognar tidigt och i dag utgör runt 80 procent av alla svenska vinrankor.</p><p>– De här druvorna är inte bara lokalt odlade, de är även hållbart odlade, säger K Felix G Åhrberg och pekar mot vinrankorna intill oss.</p><p>– Vindruvan är annars Europas mest besprutade gröda, 15 gånger i genomsnitt i Frankrike, med pesticider av olika slag.</p>

large_1639677826084.jpeg

medium_1639677826084.jpeg

small_1639677826084.jpeg

thumbnail_1639677826084.jpeg

1639677826084.jpeg

<h2>Obesprutat en konkurrensfördel</h2><p>Visserligen betonar Felix att jästsvamparna hinner äta upp alla rester av pesticider innan jästfällningen filtreras bort inför att de tappas på flaska för att drickas – men det är tydligt att dominansen av piwidruvor i svensk vinodling utgör en potentiell konkurrensfördel på en vinmarknad där konsumenterna allt oftare väljer ekologiskt odlat vin.</p><p>Även piwidruvorna behöver dock en liten hjälp på traven för att de ska behålla sin svampresistens.</p><p>– Vi behöver inte använda växtskyddsmedel, utan det räcker med bladgödsling. Vi använder ett algextrakt som plantan äter upp och använder som MPK och aktiverar sina egna försvarsmekanismer, säger K Felix G Åhrberg.</p><p>Det tyskklingande namnet på hans hund passar in på Felix bakgrund: han utbildade sig till vinmakare i Österrike, där han även träffade sin fru Theresa. Efter utbildningen har han jobbat på vingårdar av varierande storlek i Schweiz, Österrike, Italien, Frankrike, Sydafrika och på Nya Zeeland. Det var efter att han kommit på kant med en regionchef i Bordeaux och behövde någonstans att ta vägen som han först hamnade på Kullabergs vingård, en dryg kilometer från Öresund. Han började rådgiva vingården, och finansierade på så vis sina avslutande ingenjörsstudier. När han var klar hade han hela vinvärlden som potentiell arbetsplats – men valde till slut att flytta in och bli vinmakare på Kullabergs vingård. En av anledningarna var klimatuppvärmningen.</p><p>– Jag tänkte att havsnära, det verkar ganska bra, att vara någonstans där det inte kommer att bli samma typ av torka som på en del andra ställen. Och då tror jag mer på Sverige än södra Italien.</p><h2>Vinkartan ritas om</h2><p>I klassiska vinregioner som Bourgogne skördas vinet redan nu flera veckor tidigare än för bara någon generation sedan, då vinskörden brukade ske i slutet på september. Nu räknar forskare med att vinet 2050 kommer att skördas kring 15 augusti i många franska vinregioner – en tidpunkt då sommaren är som allra varmast. Stora vinhus som champagnemakarna Taittinger och Pommery har redan köpt mark i England för att börja göra mousserande vin där, och på så vis förbereda sig på en framtid när det blivit för varmt i Champagne för att få den rätta syran i druvorna.</p><p>Europas vinkarta håller med andra ord på att ritas om med en förskjutning norrut. Enligt beräkningar från SLU finns det en potential för 10 000 hektar vinodlingar i Sverige, främst kustnära i Skåne, Halland, Blekinge, Öland och Gotland samt vid Vättern.</p>

<p>Just syran, tillsammans med aromatiken, lyfter K Felix G Åhrberg fram som svenskt vins stora styrkor när det gäller smakupplevelsen, om den hanteras rätt. Vinpionjären Percy Månsson i Skillinge håller med.</p><p>– Att vi har så smakrika syror i svenskt vin hänger samman med att alla frukter som odlas på nordlig latitud som kan mogna fullt ut får en utsökt smak, säger han.</p><p>Det beror på att solen lyser på druvorna under en stor del av dygnet samtidigt som det blir relativt stora temperaturskillnader mellan dag och natt. En effekt som tilltar längre norrut, samtidigt som risken för frost ökar.</p><p>– Vi vet till exempel att småländska lingon är sämre än norrländska och Möjajordgubbar är bättre än skånska. Det som gäller andra frukter och bär gäller även för vindruvor, säger Percy Månsson.</p><h2>Motig start på 90-talet</h2><p>I dag är Percy Månssons Domän Sånana Sveriges äldsta ännu aktiva vingård. Men när han började fanns en annan svensk aktör. Nils-Olov Wärnelius, med erfarenhet från vinmakeri i Kalifornien, började med att göra vin på importerad vinmust i Västerås. 1995 kunde man läsa ett TT-telegram där han förkunnade att han tänkte börja odla vin i Grännatrakten. Senare satsade han även på vinodling på Ven, men gick i konkurs innan verksamheten hade burit frukt. När han tillsammans med en kollega skrev en debattartikel i Dagens Nyheter i februari 1999 menade han att svenskt vin diskriminerades av Systembolaget och lagstiftningen. Detta för att Systembolaget inte begärt att få offerter på deras vin och att de till skillnad mot sina utländska kollegor inte fick ägna sig åt gårdsförsäljning.</p><p>”Vad vi föreslår är inte att staten skall ge några speciella förmåner eller subventioner till den svenska vin- och fruktvinsnäringen. Vi önskar endast att dessa goda drycker inte skall särbehandlas till nackdel för en nyttig, miljövänlig, sund och potentiellt blomstrande svensk landsbygdsnäring”, avslutade de artikeln.</p><p>Svaret från Systembolagets dåvarande informationschef Björn Rydberg kom en vecka senare. Han menade att svensktillverkade viner inte alls var diskriminerade, i själva verket sålde Systembolaget hundratusentals liter svenskt fruktvin varje år. 1998 sålde de dessutom 900 000 liter vin som hade tillverkats i Sverige av importerad druvmust.</p><p>”Wärnelius och Eldh talar om vinrankor på Ven, i Gränna, på Gotland och på Öland. Men så vitt vi vet finns inte ännu något vin från dessa odlingar. Frågan är om det har skördats några druvor där ännu”, skrev Rydberg och lade till att Systembolaget inte fått några anmälningar av svenska viner till sitt beställningssortiment och därför heller inte kunde sälja de vinerna eller ens begära offerter för dem.</p><p>”Svenska vinproducenter är välkomna med offerter till oss så snart det finns något vin av rimlig kvalitet att offerera. De kommer att prövas i positiv anda.”</p><h2>Starkare ställning för svensk vinodling i dag</h2><p>Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, och en hel del svenskt vin har även sköljt över nyfikna vindrickares gomsegel. I dag erbjuder Göteborgs universitet en kurs som heter ”Vinodlingens grunder, vitikultur, kemi och grundläggande oenologi” och den svenska vinbransch som startades av glada men nyfikna amatörer har blivit allt mer professionell. Ett talande exempel är att K Felix G Åhrberg sitter med i en kommitté tillsammans med representanter från Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Näringsdepartementet, Rise, Högskolan Kristianstad och SLU, med målet att få branschen att utvecklas än mer.</p>

<p>När man söker på vin med Sverige som ursprungsland på Systembolagets sajt sommaren 2021 ger det inte mindre än 245 träffar. Då är en stor del frukt- och bärvin, glögg och mjöd. Begränsar man sig till vita viner finns det ändå hela 53 olika sorter, varav 39 kommer ifrån Skåne län. Dyrast är en flaska Immelen 2009 från Kullabergs vingård för 449 kronor. Kullabergs vingård har i dag 14 hektar vinodlingar med planer på att utöka längre ned mot havet. Efterfrågan på gårdens viner är så stor att de blir slutsålda innan de ens har buteljerats: <i>en primeur</i>, på vinmakarspråk. Detta trots att de höjde priserna förra året.</p><p>Billigast när ATL söker på Systembolagets hemsida är en flaska Solaris Muscaris 2019 för 121 kronor från Arilds vingård, som bara ligger några få kilometer från Kullabergs vingård. De båda vingårdarna är bland de största i landet men har lite olika inriktning, där Arilds vingård satsar på hotellverksamhet och <i>glamping</i>, glamorös camping, samtidigt som de gärna håller nere priserna på sina viner.</p><p>Kullabergs vingård har en liten vinbar som har öppet varje dag under sommarmånaderna och de anordnar även guidade turer i vingården. Däremot får varken de eller några andra svenska vingårdar sälja sina vinflaskor på platsen där vinet har odlats och tillverkats. Numera finns det dock en majoritet i Riksdagen som vill tillåta gårdsförsäljning. I Januariavtalet – överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna från 2019 – var en av punkterna att det skulle tillsättas en utredning för att utröna om det går att förena gårdsförsäljning med Systembolagets monopol, folkhälsans värnande och EU-rätten. Höganäs kommun, där Kullabergs och Arilds vingårdar ligger, har ansökt om att bli pilotkommun. När ATL sommaren 2021 besöker vinutställningen på Spritmuseum på Djurgården i Stockholm får vi höra att två personer från utredningen varit där och uttalat sig i uppskattande ordalag om utvecklingen för svenska vingårdar.</p><h2>Historisk brytpunkt för 50 år sedan</h2><p>Utställningen på Spritmuseum visar inte bara upp svensk vinodling av i dag. Besökarna får även en historisk återblick på hur brännvinslandet Sverige gradvis med hjälp av informationskampanjer, uttalshjälp och uppmaningar på Systembolagets kassakvitton blev till ett vindrickarland. 1971 sålde Systembolaget för första gången mer vin än sprit – en händelse som det statliga monopolet firade med en annons med en naken tecknad kvinna bredvid en graf med den historiska brytpunkten, ackompanjerad med texten ”Dom här kurvorna skäms inte för sig”.</p><p>På utställningen finns även en stor modell av tankbåten Vinia. Tillsammans med systerskeppen Vindemia och Vinlandia kom hon mellan åren 1959–1979 att hämta totalt 233 miljoner liter vin från hamnar vid Medelhavet som sedan pumpades ner till Vin &amp; Sprits anläggning i tre stora bergrum insprängda i Årstaklippan i södra Stockholm. Där tappades det på flaska för att säljas på Systembolaget med namn som Parador och Vin Rouge d'Algerie.</p>

Tankbåten Vinia lossar vin i Årstadalshamnen i Stockholm.

large_Fo71578A.jpg

medium_Fo71578A.jpg

small_Fo71578A.jpg

thumbnail_Fo71578A.jpg

Fo71578A.jpg

<p>Även år 2021 konsumerar svenskarna stora mängder importerat bulkvin som blandats och förädlats för att passa deras preferenser. På Nordic Sea Winery i skånska Simrishamn görs flera av Systembolagets populäraste lådviner med namn som Il Conte, Mauro, Umbala och Zumbali för att sedan säljas till ett literpris kring 60-70 kronor.</p>

Vinförpackningskungen Takis Soldatos i den toppmoderna förpackningshallen på Nordic Sea Winery.

large_sdl6Zxn-iuUvak-nh.jpg

medium_sdl6Zxn-iuUvak-nh.jpg

small_sdl6Zxn-iuUvak-nh.jpg

thumbnail_sdl6Zxn-iuUvak-nh.jpg

sdl6Zxn-iuUvak-nh.jpg

<h2>De stora gårdarna bildar egen organisation</h2><p>Svenskodlade viner kommer aldrig att kunna konkurrera om denna marknad, och det finns inte heller några sådana ambitioner. De olika svenska vingårdarna har mycket gemensamt: nästan alla satsar på piwidruvor, en ekologisk inriktning och en betoning på romantiken kring vinmakande. Samtidigt går det att skymta en splittring mellan vad man lite hårdraget kan kalla de småskaliga självlärda entusiasterna bland vinodlarna och de unga välutbildade oenologerna som vill locka till sig kapital för att positionera sig inför en framtid där svenskt vin kan bli en faktor att räkna med även ekonomiskt. I våras bröt sig till Percy Månssons förtret och K Felix G Åhrbergs glädje ett antal av de största vingårdarna ut ur Föreningen Svensk Vin – som hyser såväl yrkes- som hobbyodlare – för att i stället bilda Sveriges Branschorganisation för Oenologi &amp; Vitikultur (SBOV).&nbsp;</p><p>– Sverige är ett väldigt ungt vinland fortfarande, vi blev klassificerade som ett vinland 1999 och har vuxit i maklig takt sedan dess. Nu är vi ett 20-tal vingårdar som har satsat lite större, både från början, men som även har börjat expandera en del. Vi kände att det var dags för en renodlad yrkes- och lite mer storskalig vinförening där vi kan driva frågor som specifikt gäller lite större kommersiell produktion, säger Emma Serner, som valdes till föreningens första ordförande.</p><p>Ledorden för SBOV är att de ska jobba med hållbarhet, kvalitet och transparens.</p><p>– Vi ser att det finns ett stort behov av - och förhoppningsvis även en stor efterfrågan på - utbildning i vinodling och vinmakeri i Sverige. Läser man en internationell bok om vinodling så kommer den inte att berätta för dig hur man bedriver ett hållbart jordbruk – vi tänker att vi ska ha det som utgångspunkt. Vi vill även driva frågor om kvalitet och vi hoppas inom en snar framtid få i land ett sensoriskt centrum där man kan kvalitetsbedöma sina viner, så att vi ser till att svenska viner håller ett visst mått. Lite som regionkommittéer i andra vinländer där man skickar in sitt vin för att få det bedömt och klassat, som till exempel Chianti Classico i Italien. Men vi ämnar kanske inte vara lika strikta som i vissa vinländer där man är tvingad att använda vissa druvsorter, utan vi tror snarade att det är bra med en liberal inställning där, säger Emma Serner.</p><p>Chiantiexemplet är inte slumpmässigt valt – Emma Serner träffade sin italienske make Andrea Guerra på en vingård i Toscana. Nu driver de Långmyre Vineri på södra Gotland tillsammans, något som bland annat har uppmärksammats av den italienska matbibeln Gambero Rosso. Även för dem var klimatuppvärmningen en stor anledning till att satsa på vinodling i Sverige.</p><p>– Vi valde väldigt snabbt bort Italien och Sydeuropa när vi tänkte på var vi skulle etablera oss. Det är lite för drastiska klimatförändringar där, ett otroligt tufft klimat. Sverige har absolut blivit lite varmare också, men det är inte därför det numera går att bedriva vinodling här, utan snarare för att marknaden med piwisorterna har exploderat. Det finns otroligt många sorter som är både resistenta och utformade för ett svenskt klimat, säger Emma Serner.</p><p>– Vår vingård skulle inte kollapsa om det blev lite varmare i Sverige – men det är absolut inte nödvändigt, och ingenting vi hoppas på heller.</p>

Andrea Guerra i raderna med 27 000 planterade druvplantor på Långmyre vineri på södra Gotland.

large_sdl87P1xX6Y9hY-nh.jpg

medium_sdl87P1xX6Y9hY-nh.jpg

small_sdl87P1xX6Y9hY-nh.jpg

thumbnail_sdl87P1xX6Y9hY-nh.jpg

sdl87P1xX6Y9hY-nh.jpg

<p><i>Denna artikel publicerades första gången i ATL:s pappersupplaga 16 september 2021.</i></p>

<p><a href="https://www.atl.nu/utredning-ger-klartecken-for-alkoholforsaljning-pa-gard"><strong>Utredning ger klartecken för alkoholförsäljning på gård</strong></a></p>

<p>Sverige må ligga i det traditionella brännvinsbältet – men i år är det 50 år sedan Systembolaget för första gången sålde mer vin än sprit.&nbsp;</p><p>I en värld som allt mer präglas av klimatuppvärmning hoppas en växande skara svenska vinmakare framöver kunna producera en större del av det vin som dricks i landet.</p>

Klimatuppvärmning flyttar vinkartan norrut.

Så ska Sverige växa – som vinland

Livsmedelsförädling

Det här är historien om hur Sverige fick sina första vinmakare – och framtiden för landets druvor.