Bo Libert: ”Stopp för utländska markköp i Ukraina”
Något ryskt eller annat utländskt ägande är inte aktuellt när handeln med mark återupptas, skriver Bo Libert i en utblick.
Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Utblick är ledarsidans vinjett för skrivna utblickar. Här skriver gästande eller fasta skribenter från nära och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen.
Landsbygden i Ukraina domineras av jordbruk, av stora böljande fält med smala skogskorridorer emellan för att hindra vinderosion. Det som i historisk tid har varit stäpp är nu åker. Och med nära 43 miljoner hektar åker med en stor andel bördig tjernozem, svartjord, har Ukraina unika förutsättningar för jordbruksproduktion.
Produktionen har ökat markant under 2000-talet. Jordbrukssektorn inklusive livsmedelsindustrin svarar för knappt 10 procent av BNP och nära hälften av landets totala export.
Ukraina står för 8 procent av spannmålsexporten i världen och är den största exportören av solrosolja och den fjärde största av majs. Största delen av exporten går via Svarta havet även om konflikten med Ryssland även här är en komplicerande faktor.
I Ukraina privatiserades jordbruksmark efter självständigheten. Processen tog fart efter 2000 och resulterade i att 28 miljoner hektar jordbruksmark fick 7 miljoner privata ägare, i de flesta fall tidigare kolchosbönder.
Bland annat för att hindra en alltför stor koncentration av ägandet beslutades om ett stopp för handel med mark 2001. Efter många års hätsk debatt öppnades denna marknad igen 2021.
Det som man avsåg att motverka, en koncentration av jordbruksproduktionen, var just det som hände under tiden. Medan 20 procent av jordbruksarealen brukas i enheter som är större än 10 000 hektar används bara 10 procent av enskilda bönder.
Markägarna som ofta bor långt från sina marker har arrenderat ut marken till större jordbruksföretag. Arrendeavgiften är som regel låg och arrendeavtalen alltmer långvariga.
Stora företag har haft en ekonomisk och politisk fördel i konkurrensen med bondejordbruk om mark. Arvet från den sovjetiska strukturen med kollektiv- och statliga jordbruk har också bidragit.
Antalet jordbruksarbetare på de stora gårdarna har förstås minskat drastiskt. Från flera tusen till några tiotal på det som till storlek motsvarar ett tidigare kollektivjordbruk.
Folk flyttar till städerna men för många ger den privata jordlotten på något hektar – som ligger utanför den process som beskrivs här – en möjlighet att försörja sig med frukt och grönsaksmen också med mjölk- och köttproduktion.
Systemet har inte uppmuntrat till investeringar i jordbruket. Det är en huvudanledning till att handeln med mark öppnas igen. Särskilt IMF och Världsbanken har tryckt på och den 1 juli 2021 kunde privatpersoner börja köpa åkermark men får inte äga mer än 100 hektar.
Ett lägsta pris per hektar fram till 2029 har införts. Under 2024 öppnas samma möjlighet för ukrainska företag och totalarealen tillåtet ägande (även för enskilda medborgare) ökas till 10 000 hektar. De som arrenderar marken har en förköpsrätt i denna process.
Det finns inga planer på att utländska medborgare eller företag ska kunna köpa mark och en stor majoritet av ukrainarna motsätter sig utländskt ägande. De spända relationerna med Ryssland kan bidra. Det krävs till och med en folkomröstning för att tillåta utländskt ägande.
Det finns fortfarande en betydande opposition mot det nya regelverket. Diskussionen om lagförslaget sägs ha varit alltför begränsad under covidpandemin och det finns en rädsla för att oligarker och andra finansiella intressen ska dra fördel av reformen. Världsbanken lägger resurser på att handeln med mark ska vara transparent. Men Ukraina är ett av Europas mest korrupta länder så det finns anledning att vara uppmärksam.
Det ifrågasätts om småbönder kommer att ha råd att köpa mark. Nya skatter som planeras kan komma att slå hårt mot bönder och mindre markägare samtidigt som det också planeras lånestöd till dessa genom till exempel kreditgarantier.
Hur ser då framtidsutsikterna ut? Stora företag kommer antagligen att spela en än större roll i det framtida jordbruket i Ukraina. Det finns stora möjligheter till en intensifierad produktion – men klimatförändringarna kan vara en negativ faktor, särskilt i de södra delarna av landet.
Bo Libert
Bo Libert är agr dr och var lantbruksråd vid den svenska ambassaden i Moskva 1988–1990 och har därefter arbetat på OECD, Naturvårdsverket och FN. En stor del av dessa engagemang har rört miljö- och naturresurser i Östeuropa.