”Resultaten bekräftar vad jag förde fram i min text”

Jag välkomnar Elin Röös och Rasmus Einarssons replik med anledning av min utblick i ATL. I den skrev jag om en rapport som Einarsson och Röös har skrivit, mot bakgrund av ett inslag i Lantbrukspodden baserat på rapporten. Jag hävdade att de kraftigt hade överskattat den svenska näringsmässiga försörjningsgraden.

Röös och Einarsson menar att min kritik bygger på missuppfattningar och felslut, och att jag tillskriver dem slutsatser de ej drar. Dock, i Lantbrukspodden säger Röös ordagrant: ”Vi producerar energi och protein för 20 miljoner människor. Och vi har ju möjlighet att öka det ännu mer, om vi skulle vilja det”. Här nämns ej att de utgår från skörden från åkern och ej beaktar förluster.

När jag har räknat på de data Einarsson och Röös har tagit fram, tagit hänsyn till förluster i olika led enligt data från FAO samt utgått från de faktiska näringsrekommendationer som gäller i Sverige vid planering av kost på populationsnivå, i enlighet med Nordiska Näringsrekommendationer 2023, så bekräftar resultaten vad jag förde fram i min text.

Vidare, Röös har i flera arbeten argumenterat för den planetära dieten samt för vikten av att via en samlad uppsättning av mjuka och hårda styrmedel ”göra det lätt för konsumenten att göra rätt”, det vill säga i allt väsentligt äta enligt den planetära dieten. Detta har Röös gjort i ett svenskt sammanhang  samt också i egenskap av expert som gav underlag för EU:s process för ett juridiskt ramverk för ”hållbara matsystem.

Så, rapporten om svenskt jordbruk och beredskap av Einarsson och Röös finns i ett sammanhang där en grupp av forskare finner det lämpligt att via starka, planekonomiska styrmedel avveckla den kosthållning som sedan jägarstenåldern har dominerat i Sverige till nutid. Detta till förmån för en kosthållning som har styrts långt mot ett importberoende, veganskt kosthåll.

Det finns dock ljus i tunneln. EU har stoppat processen för ett juridiskt ramverk för hållbara matsystem. Norska EAT-foundation har lagt ner sin verksamhet, på grund av förändringar i givarlandskapet. När EU nu reviderar regelverket för offentlig upphandling betonas försörjningssäkerhet och ”Made in Europe”.  

Det narrativ som bland andra Röös och Einarsson omfamnar och som i över 20 år har präglat debatten och politiken om jordbruk och hållbarhet, har nu prövats mot verkligheten. Vad vi nu bevittnar är hur denna berättelse i slow motion går på grund mot verklighetens urberg och bryts sönder.