Marcus Frennemark

Närbild på Jens Fjelkner i t-shirt ute i hagen en solig sommardag.

article_1669986641623.jpeg

large_1669986641623.jpeg

medium_1669986641623.jpeg

puff_large_1669986641623.jpeg

puff_list_1669986641623.jpeg

puff_medium_1669986641623.jpeg

puff_small_1669986641623.jpeg

small_1669986641623.jpeg

thumbnail_1669986641623.jpeg

1669986641623.jpeg

Denna artikel har tidigare publicerats i <a href="https://www.lantmannen.nu/">Tidningen Lantmannen</a> i september 2022.

Den rödlistade kornsparven har häckat på ägorna i år. Arten har inte funnits i denna del av Skåne på 45 år och ornitologerna är förtjusta.Sjövången i Rinkaby, söder om Kristianstad, har lätta jordar som är extremt känsliga för erosion av vind och nederbörd när de inte är bevuxna. Med bevattningens hjälp har här odlats potatis och grönsaker, men Jens Fjelkner, åttonde generationen på gården, gjorde ett annat vägval. Han driver lantbruket med målet att jordarna ska regenereras genom att ekosystemen vitaliseras och den biologiska mångfalden ökar.&nbsp;Därför är kornsparvens återkomst så viktig.I ett avseende följer han dock i fädernas spår. Redan 1968 köpte hans farfar angusdjur och byggde upp en avelsbesättning på Sjövången. Den finns kvar och nötkreaturen har en viktig roll i det regenerativa jordbruket samtidigt som de är den ekonomiska ryggraden i företaget.– Jag vill förstås tjäna pengar, men på ett sätt där jag bygger upp jorden långsiktigt och har en dräglig tillvaro med tid för familjen. Jag hade tjänat mer pengar om jag arrenderat ut marken och tagit jobb som tjänsteman., säger Jens Fjelkner.

article_1669986647254.jpeg

large_1669986647254.jpeg

medium_1669986647254.jpeg

puff_large_1669986647254.jpeg

puff_list_1669986647254.jpeg

puff_medium_1669986647254.jpeg

puff_small_1669986647254.jpeg

small_1669986647254.jpeg

thumbnail_1669986647254.jpeg

1669986647254.jpeg

<h3>Sjövången</h3>Ägare: Jens Fjelkner och hans sambo Stina Nilsson. Driften ligger i Sjövången Jordbruk AB som förra året omsatte 1,65 miljoner kronor med ett rörelseresultat på 147 000 kronor.Djurhållningen: Består av en avelsbesättning av angus med drygt 40 kalvningar per år samt av ett stuteri med ett 10-tal hästar. Tjurar säljs som avelsdjur till bruksbesättningar. Kvigor som inte behövs till egen rekrytering slaktas och säljs som gräsbeteskött.&nbsp;Areal: Totalt brukas omkring 150 hektar där hälften är åker och hälften är naturbetesmarker. En stor del av betesmarkerna är strandängar vid Hammarsjön.

<h2>Testar adaptivt bete</h2>Vi åker ut till en av djurgrupperna. Här går kor med kalv vid sidan och flocken kommer raskt emot oss. När Jens dyker upp i fält för daglig tillsyn vankas det ofta nytt bete. Så blir det inte i dag, men Jens passar på att flytta vattenkaret en bit för att inte växtsfären ska bli söndertrampad.– Det är inte självklart att jag flyttar djuren varje dag, det beror på hur betet ser ut och annat som jag behöver ha tid till. Jag har i grunden en noggrann betesplanering, men jag anpassar den efterhand.Adaptivt bete heter det och utmärks bland annat av korta avbetningstider och långa omlopp innan djuren kommer tillbaka till samma fålla. Betet får växa till sig rejält och många arter hinner blomma eller gå i frö innan djuren kommer dit nästa gång. En stor del av växterna betas aldrig utan blir nedtrampade och det är helt enligt planen, det växtmaterialet bidrar till att det skapas en förna i markytan. Hur många djur som går i fållan och hur ofta de flyttas lägger grunden till vilken densitet i kilo djur per hektar som används på betet.&nbsp;–&nbsp;Det är ingen exakt vetenskap, ingen vet vad som är bäst. Men vi provar oss fram och det gör det speciellt intressant, säger Jens.

article_1669986653579.jpeg

large_1669986653579.jpeg

medium_1669986653579.jpeg

puff_large_1669986653579.jpeg

puff_list_1669986653579.jpeg

puff_medium_1669986653579.jpeg

puff_small_1669986653579.jpeg

small_1669986653579.jpeg

thumbnail_1669986653579.jpeg

1669986653579.jpeg

Det var lite av tillfälligheter som ledde Jens Fjelkner in på spåret med regenerativt lantbruk. Ett misstänkt salmonellautbrott 2014 (som till slut visade sig vara falskt alarm) gjorde att han fick stänga ner gården, sektionera besättningen och förändra driften på olika sätt. Perioden när gården var spärrad innebar också många timmar med monotont arbete och mycket tvättning av stall och utrustning. Tid som Jens Fjelkner använde till att lyssna på olika webbföreläsningar om regenerativt lantbruk.Sedan tidigare hade han fasat ut kraftfodret och haft funderingar på att skrota ligghallen och hålla djuren ute året om. För att slippa slakta ut potentiella avelstjurar som kalvar under karantänen lät han dem få en andra betesomgång i hopp om att kunna sälja dem till avel på hösten efter att spärren släppt.– När det fungerade att ha tjurar på bete och sälja dem på hösten gick jag med i utedriftsprogrammet. Det var tufft med spärren, men det kom ut mycket positivt av den tiden i alla fall, säger Jens Fjelkner.<h2>La om betesdriften</h2>Han började successivt lägga om betesdriften. Fållorna gjordes mindre, djuren flyttades oftare och fler arter kom med i vallfröblandningarna.– En större mångfald är en försäkring om någon art misslyckas och sedan får korna selektera bland arterna, säger Jens.Eftersom han hade slutat med handelsgödsel och kemiskt växtskydd redan tidigare var inte steget långt till att även bli ekologiskt certifierad. 2018 var första året med hela arealen ansluten till Krav. Det blev också ett dramatiskt år för många inom lantbruket, med den tuffaste torkan i mannaminne.Men vilket väder som väntade anade naturligtvis inte Jens Fjelkner våren 2018 när han bestämde sig att kickstarta ett fält med en insådd som innehöll ett 30-tal arter. I artblandningen fanns lusern, klöver, solrosor, luddvicker, spannmål och flera olika gräsarter.– Mitt syfte var att väcka liv i sandjorden med en blandning av ettåriga och perenna växter om vartannat. Det var 30 grader varmt och stark vind på sommaren, men utåt hösten kom både gräs och klöver i gång. Tack vare att det fanns många andra växter blev det ett annat mikroklimat vid markytan som gjorde att de överlevde, minns han.

article_1669986969580.jpeg

large_1669986969580.jpeg

medium_1669986969580.jpeg

puff_large_1669986969580.jpeg

puff_list_1669986969580.jpeg

puff_medium_1669986969580.jpeg

puff_small_1669986969580.jpeg

small_1669986969580.jpeg

thumbnail_1669986969580.jpeg

1669986969580.jpeg

Lusern går bra eftersom den är torktålig och kvävefixerande, men lämpar sig inte för vinterbete eftersom den tappar bladen vid frost. Luddvicker har däremot bra fodervärde även på vintern om den håller sig upp. Solrosorna i blandningen kunde tjänstgöra som blomsterpinne åt luddvickern på vintern.&nbsp;– Solros sådde jag inte till korna. Den var med för att stimulera mykorrhiza och för att gynna pollinatörer och som fågelmat, säger Jens Fjelkner.<h2>Vill slippa lägga om vallarna</h2>Djuren går ute året om och stödutfodras under knappt fyra månader, oftast från mitten på januari till slutet av april. Vinterbetet är noga planlagt, där djuren ska beta på vintern har växtligheten fått växa till från augusti och resten av hösten.&nbsp;Vinterfodret består av vallensilage. Jens har samma arter i vallen och skiljer inte längre på slåttervall och betesvall.– Numera lägger jag in slåtter i betesvallen i stället för att efterbeta slåttervallen som jag gjorde tidigare. En betesvall som är rätt skött blir bättre för varje år, medan en slåttervall försämras efterhand. Min långsiktiga förhoppning är att slippa lägga om vallarna helt, säger han.

article_1669986664095.jpeg

large_1669986664095.jpeg

medium_1669986664095.jpeg

puff_large_1669986664095.jpeg

puff_list_1669986664095.jpeg

puff_medium_1669986664095.jpeg

puff_small_1669986664095.jpeg

small_1669986664095.jpeg

thumbnail_1669986664095.jpeg

1669986664095.jpeg

Hundäxing, rajgräs och gröe är gräsarter som går bra sedan de väl etablerat sig. Foderlosta och rörsvingelhybrider har sämre smaklighet under växtsäsongen, men betas gärna av djuren efter frosten. Örter som svartkämpe och cikoria fungerar också bra på sandjordarna.Ensilage skördas från gårdens strandängar och en mindre del köps in från en ekogård i närheten. Rundbalarna som köps in är det enda foder/näringstillskott som tillförs gården utifrån. Utfodringen på vintern är också gödslingen. Genom att hela tiden placera balen på ett nytt ställe sprids djurens gödsling och foderrester ut över fälten.&nbsp;Markanvändningen varieras och vinterbetet flyttas runt på arealen mellan åren, likaså kalvningarna. När det drar ihop sig till kalvning låter Jens Fjelkner den dagliga fållan bli lite större. Då finns det plats för den kalvande kon att dra sig undan och det är lätt att dra en tråd och ge kon en egen fålla om han behöver ingripa på något sätt.Men det är sällsynt att det behövs någon hjälp vid kalvningarna. Jens selekterar stenhårt på att få fram kor som klarar kalvningen själva och tar hand om kalven på bästa sätt.&nbsp; Korna kalvar ganska sent, under maj-juni. Men då är också betet som bäst när kon ska komma i gång med mjölken igen efter en kort sintid, fjolårskalven har avvants så sent som i mars.– Kor som inte fungerar behåller jag inte. Jag vill ha koncentrerad kalvning. De får två chanser på sig att bli dräktiga, sedan slaktas de.Tjurkalvarna som inte kvalar in för avel kastreras. De föds upp och slaktas på våren vid två års ålder med slaktvikter runt 320 kilo.– Det är klart att tillväxten hade varit en annan om jag fött upp dem som tjurar och använt kraftfoder, men jag har minimala kostnader i uppfödningen och ett riktigt bra avräkningspris, säger Jens Fjelkner.<h2>Sluppit ogräs</h2>Han följer förändringarna i ekosystemen med stort engagemang. Mållan var ett vanligt ogräs tidigare, speciellt på områden där marken blivit upptrampad eller sönderkörd. Nu är mållan i stort sett borta, utkonkurrerad av andra nyttigare arter. Likadant med skräppan. Där tror Jens att det är de långa intervallen mellan avbetningarna som gett gräsen en chans att konkurrera ut skräppan.När han gräver i sandjorden hittar han inte bara daggmaskar utan även tecken på att mullen sprider sig neråt. Han är öppen för olika tolkningar av sina iakttagelser.– Lite längre ner hittar jag svarta aggregat som inte har funnits där tidigare. Eller är det något som alltid funnits där och som jag inte lagt märke till förrän nu, säger Jens Fjelkner.

Jens Fjelkner ute i hagen, kor i fjärran.

article_1669986976308.jpeg

large_1669986976308.jpeg

medium_1669986976308.jpeg

puff_large_1669986976308.jpeg

puff_list_1669986976308.jpeg

puff_medium_1669986976308.jpeg

puff_small_1669986976308.jpeg

small_1669986976308.jpeg

thumbnail_1669986976308.jpeg

1669986976308.jpeg

<h3>Regenerativt lantbruk</h3>Definieras av Nordiska nätverket för regenerativt lantbruk som ”möjliggörandet av högsta tänkbara vitalitet i ekosystemen, genom att mänskliga behov tillfredsställs effektivt”.Regenerativt lantbruk är ett resultat av de åtgärder som görs, inte ett antal godkända eller underkända metoder.Resultatet kan utvärderas genom att titta på hur markens naturliga ekosystemprocesser påverkas. Förbättras vattnets och mineralernas kretslopp, den biologiska mångalen och energiflödet? I så fall är brukandet regenerativt.Källor: www.regenerativtlantbruk.se och Jens Fjelkner

Kornsparvens comeback är tecknet på att Sjövångens regenerativa lantbruk både ger en hållbar nötköttsproduktion, biologisk mångfald och bättre jordhälsa.&nbsp;– Jag har till och med hittat daggmask i sandjorden, det är häftigt, säger Jens Fjelkner.

Hållbar nötköttsproduktion ett av målen.

Han är första regenerationens lantbrukare

Växtodling

Kornsparvens comeback är tecknet på att Sjövångens regenerativa lantbruk både ger en hållbar nötköttsproduktion, biologisk mångfald och bättre jordhälsa. 

Regenerativt lantbruk på Sjövången Jordbruk i Rinkaby