”Pressade priser ger pressade bönder”

Så är debatten om de höga matpriserna i gång igen. Denna gång ska till och med en av riksdagens partiledare – Nooshi Dadgostar – bojkotta Ica. 

Visst, det stämmer att maten har blivit dyrare. De genomsnittliga priserna på livsmedel och alkoholfria drycker steg med 1,8 procent i februari i år jämfört med januari. Under årets första två månader har livsmedel och alkoholfria drycker stigit med 2,6 procent i pris. Jämfört med för ett år sedan, alltså jämfört med februari i fjol, har priserna på livsmedel ökat med 3,9 procent, enligt SCB.

Det stämmer också att många har det tufft ekonomiskt just nu, särskilt som de senaste prishöjningarna på livsmedel läggs till tidigare prisökningar och det högre prisläget rent generellt sedan tiden strax före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Samtidigt ska man inte glömma att under 2024 utgjorde mat och dryck (livsmedel och alkoholfria drycker) cirka 13 procent av de svenska hushållens utgifter. Ur ett historiskt perspektiv är det inte mycket. Nej, faktum är att vi aldrig lagt så liten andel av vår inkomst på livsmedel som vi gör i dag. I början av förra seklet uppgick livsmedelsutgifterna för ett svenskt genomsnittshushåll till 44 procent av de totala inkomsterna. 1952 var samma siffra 33 procent och sedan 1990-talet har andelen legat stabilt på 12–13 procent.

Det stenhårda konkurrensen – och förväntan om att maten ska vara billig och billigare – har satt sina tydliga spår i en omfattande strukturrationalisering av svenskt jordbruk. Antalet lantbruk som det går att leva på fortsätter hela tiden att minska i Sverige. 2003 fanns det 22 000 heltidsjordbruk. 2023 fanns 13 500 kvar. Fortsätter utvecklingen i samma riktning finns det om 25 år bara cirka 2 000 heltidsjordbruk kvar i hela landet. Ska man hänga med i utvecklingen gäller det hela tiden att springa fortare: effektivare (och dyrare) maskiner, mer mark och större besättningar.

Jakten på att hela tiden bli effektivare har sitt pris – för bonden. Det påminns vi om av en ny rapport från Jordbruksverket som pekar på att det finns ett samband mellan psykisk ohälsa bland Sveriges bönder och dålig lönsamhet och hög arbetsbörda, tidspress och små möjligheter till återhämtning och ledighet.

Siffrorna som redovisas i rapporten är alarmerande. Endast var femte lantbrukare är nöjd med möjligheterna till semester medan var fjärde uppgav att man inte haft möjlighet att ha någon semester alls under det senaste året. Bland lantbrukarna var det 17  procent som hade måttliga, medelsvåra eller svåra depressiva symtom. Vidare var det 11 procent som uppgav att de någon gång under de senaste 12 månaderna känt att livet inte var värt att leva. Det var även 8 procent (182 personer) som berättade att de någon gång sedan de blev lantbrukare allvarligt övervägt att ta sitt liv. Av lantbrukarna uppgav 47 procent att de någon gång funderat på att sluta i förtid (det vill säga tidigare än man tänkt sig). De grupper som upplevde den största psykiska pressen var främst: yngre, mindre än 10 års erfarenhet som företagare, kvinnliga lantbrukare, djurägare – speciellt dem med mjölkproduktion – samt lantbrukare i Norrland.

I stället för att driva kampanjer mot ”höga” livsmedelspriser borde politikerna driva kampanj för hur lönsamheten i lantbruket kan förbättras. Villkoren för att vara bonde måste helt enkelt bli bättre.

De kan börja med regelförenklingar. ATL rapporterade för några månader sedan om den omfattande regeltillväxten. För 28 år sedan omfattades lantbruket av 278 lagkrav, 2021 var antalet 654 – en ökning med 135 procent.  En mjölkproducent med växtodling, som är den gren som berörs av flest lagkrav, måste i dag hantera runt 450 regler, utöver bokföringsregler och arbetsgivaransvar. Dessutom kontrolleras närmare sju av tio kontrollpunkter mer än en gång. Dyrt och pressande.

Sänk lantbrukets skatter. Centerpartiet har föreslagit en snabbutredning av hur man kan sänka hela livsmedelskedjans kostnader med fokus på skatter och avgifter. Ett bra förslag som både skulle öka bondens lönsamhet och stärka Sveriges beredskap. Regeringen säger sig vara borgerlig så vad är problemet med Centerpartiets initiativ?

För inte så länge sedan hade vi i Sverige ett välfungerande nationellt system med uppemot 1 800 avbytare som gav svenska bönder en möjlighet till återhämtning, semester och ledighet vid sjukdom. Det borde vi ha igen. Ett liknande system finns fortfarande i Finland och för 2025 beräknas kostnaden för de finska skattebetalarna uppgå till 107 miljoner euro. Det är en billig peng för att garantera en rimlig arbetssituation för landets bönder; att de har rätt till en subventionerad avbytare vid exempelvis semester, vård av barn eller vid olycksfall. 

Den nya rapporten från Jordbruksverket borde få minst lika stor uppmärksamhet som den senaste inflationssiffran. Får den det? Tveksamt. Våra politiker verkar mer intresserade av att delta i kampanjer mot höga matpriser än att se till att de som faktiskt producerar maten har drägliga villkor – och rimlig lönsamhet.