”Trenden pekar på 2 000 heltidsjordbruk om 25 år”

Antalet lantbruk som det går att leva på fortsätter att minska i Sverige. 2003 fanns det 22 000 heltidsjordbruk. 2023 fanns 13 500 kvar. Utvecklingen känns igen. Sedan 1940-talet har jordbruksföretagen blivit färre men större i Sverige.

Ingenting talar heller för att utslagningen är på väg att stanna upp. Maskinerna blir allt mer avancerade – och dyrare. Byråkratin mer omfattande. Markpriserna stiger. Fastigheterna blir större. Och allt det här är enklare för stora företag att hantera än för små.

Inom näringen görs inte heller några större ansatser för att minskningen av lantbruk ska plana ut. Snarare tvärtom. Arla nekar unga lantbrukare med för få kor att bli medlemmar.

Visserligen säger landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) återkommande att vi behöver både större och mindre lantbruk. Men ambitionen märks inte i praktiken. Exempelvis riktas investeringsstöd till de lantbruk som vill öka produktionen, vilket utesluter företagare som vill satsa för framtiden men inte växa.

Gör vi det enkelt för oss kan vi alltså på goda grunder anta att de senaste 20 årens mer eller mindre linjära minskning av antalet heltidsjordbruk kommer att fortsätta. I så fall finns det om 25 år bara cirka 2 000 heltidsjordbruk kvar i hela landet.

En sådan utveckling kan verka osannolik. Men om någon år 2000 sagt att en enda gård kan stå för 20–25 procent av all äggproduktion i landet 2025 hade även det framstått som osannolikt. Likaså hade nog många runt millennieskiftet inte trott att mycket mjölkproduktion inom 25 år skulle ha flyttat ut till stora mönsterjordbruk på slätterna. Men där är vi.

Utsikterna är oroande. Livsmedelsförsörjningen blir sårbar när maten produceras på allt färre ställen. Dessutom kommer allt färre barn att växa upp med en koppling till lantbruk.
Med tiden riskerar även de återstående stora lantbruken att bli så kapitalintensiva att de inte går att generationsväxla på klassiskt vis inom en familj. Framtidens överlåtelser inom lantbruk lär snarare bli som när Wapnö i Halland nyligen såldes till investmentbolaget Profura.

Det som framtonar är en helt annan struktur inom lantbruksnäringen och därmed förändrade landsbygder. Redan i dag bor det inte längre aktiva lantbrukare på de flesta gårdar, även om tiotusentals driver något typ av lantbruksföretag vid sidan om en annan sysselsättning. Men fortsätter strukturomvandlingen med någorlunda oförminskad kraft kommer det att innebära att det bara blir något enstaka heltidsjordbruk kvar i varje socken – som bäst.

Vad betyder då det här? Först och främst att vi bör sluta prata om att det även måste finnas en framtid för små och mindre gårdar. För ordvalet får det att låta som att det handlar om gårdar med 10–20–30 hektar jordbruksmark. Dessa är dock i stort sett redan borta.

I stället är det säterierna som står på tur att slås ut. Alltså de historiskt stora gårdarna, liksom många av de framgångsrika lantbruksföretag som byggts upp av skickliga entreprenörer under senare tid. För det är ju dessa brukningsenheter som huvudsakligen sysselsätter minst en person på heltid numera.

Det går dock att välja en annan väg. Det är fortfarande fullt möjligt att det ska gå att leva på både stora och medelstora gårdar i framtiden – men det förutsätter en vilja i näringen och politiken att möjliggöra det.

En av de mest intressanta förslagen är att ta fram prefabricerade mjölkstallar, som pressar byggkostnaden så pass mycket att det går att långsiktigt driva lönsamma mjölkgårdar med 60 eller 120 kor. Skulle en sådan satsning dessutom sammanfalla med att tillverkning av klassiska svenska ostar flyttas hem från Danmark finns underlag för uppåt 1 000 nya mjölkgårdar. Den som har lanserat idén med prefabricerade stallar är Mats Halling, tidigare VD för Hushållningssällskapet Kalmar Kronoberg Blekinge. Men än så länge framstår det inte som om vare sig politiken eller näringen har nappat.

Här närmar vi oss nog också det verkligt stora problemet. I flera generationer har vi vant oss vid att lantbruken ständigt blir färre och större. Till slut tror vi inte att det finns en annan väg – men det måste långsiktigt finnas en framtid även för gårdar med runt 100 kor.