Vete var veckans vinnare med en uppgång på 7 procent på Parisbörsen. Decemberterminen på majs steg med 4 procent på Chicagobörsen och sojaolja med 7. Veckans vinnare blev havre i USA med en uppgång på 8 procent.

Att priserna steg så kraftigt på bred linje tyder på att det inte bara är Rysslands och Ukrainas export av vete, som via det uppsagda spannmålsavtalet, ligger bakom prisuppgången. Kanske är det stimulanser i Kina som också bidrar, eller rentav är den dominerande faktorn?

Andra råvarumarknader är inte alls lika starka, som till exempel mjölk. Terminerna på SMP i Leipzig sjönk med 1 procent och dito på smör var oförändrat.

En annan bidragande orsak till kraften i prisuppgången på just de amerikanska terminskontrakten kan vara att kapitalförvaltare spekulerat hårt i ytterligare prisfall. Stängningar genom återköp av sålda terminer, kan ha gett kraft åt prisuppgången. På terminerna på mjölk i Leipzig finns inga sådana ”spekulativa” positioner alls. Låt oss titta närmare på positioneringsdata från CFTC i fredags.

Positionering

I fredagens rapport från CFTC kan vi se att institutionella investerare är onormalt sålda terminer i (amerikansk) mjölk och majs. De är onormalt köpta i Live Cattle (nötkött). I resten av terminerna ligger de ungefär mitt i de senaste två årens intervall. I vete, till exempel har de den senaste tiden köpt tillbaka det mesta av den tidigare sålda positionen och samma sak med sojabönor.

I diagrammet nedan ser vi hur institutionella investerare positionerat sig i Chicagovete de senaste åren. Bakom kraften i den senaste tidens prisuppgång, måste institutionernas rätt stora (åter-) köp av terminer ha bidragit till prisuppgången.

Att Ryssland sagt upp spannmålsavtalet hade kanske förändrat priset på vete med några procent, eller inte alls, om institutionella investerare inte panikstängt sina tidigare sålda positioner. När man försöker mäta hur ”allvarligt” marknaden tolkar händelser, måste man ofta först sortera bort sådana här ”marknadstekniska” faktorer.

När den här potentiella köpkraften är borta ur marknaden, kan också marknaden ha lättare att sjunka om vi blickar framåt, men nuvarande fortfarande nettosålda position är i sig inte någon säljsignal.

Några fundamentala faktorer som å andra sidan kan höja kostnaden att producera spannmål, är priset på urea och priset på diesel. Kanske håller den fallande pristrenden på olja och naturgas på att ändras. Priset på urea i USA har gått upp med 25 procent på en månad. Priset på amerikansk naturgas är oförändrat på samma tid, men i veckan steg priset med nästan 10 procent och samma i Europa. Priset på diesel steg med 5 procent.

Olja och diesel

Priset på olja har en längre tid inte velat sjunka ner mot 60 dollar. Oljemarknaden ”borde” vara svag, när så många konjunkturindikatorer varnar för en ovanligt djup lågkonjunktur.

Trots dessa signaler har oljepriset alltså istället gått upp. En uppenbar förklaring är att Saudiarabien och Ryssland minskat produktionen ytterligare.

Oljeproduktionen i USA har samtidigt nått rekordnivå, men det är oroande att oljepriset uppenbarligen inte är högt nog för att stimulera till fler oljekällor i USA. Enligt Baker Hughes har antalet aktiva borriggar sjunkit till 669. Det är den lägsta nivån sedan mars förra året.

Vad händer med folks möjlighet att konsumera, med konjunkturen och med aktiebörserna om oljepriset skulle gå upp till 100 dollar per fat igen? Högre energipriser och därmed högre spannmålspris betyder högre inflation. Alla förväntar sig nu att centralbankerna ska sänka räntan snart, men om de istället behöver höja den igen, finns risk att ekonomin nödstoppar.