Decemberkontraktet på vete i Paris sjönk med fem procent, något mer än i Chicago, minus fyra procent. I diagrammet nedan ser vi prisutvecklingen på det vid var tid kortaste kontraktet omräknat till euro per ton för Chicagokontraktet.

Som vi kan se är det framförallt Chicago som tryckts ner och premien för Paris har kommit upp till en så hög nivå som det brukar kunna klara av. Vanligtvis är det lönsammare för en lantbrukare att sälja Chicagokontraktet, eftersom den prissatta lagerkostnaden är så mycket högre än i Paris-marknaden, men när Chicago blir för billigt i förhållande till Paris, har den fördelen försvunnit. Historiskt har den gränsen legat vid cirka 10 procents premium.

Just nu ligger skillnaden på 16 procent och därför bör säljare av terminskontrakt hellre välja att sälja Paris. Det kanske är därför vi såg en större nedgång i Parismarknaden än i Chicago den här veckan, tänker jag.

Det låga priset i Chicago har gjort att lantbrukare har köpt tillbaka tidigare sålda terminskontrakt. Några har säkert köpt istället. Positionen i antal kontrakt är bara nettosåld drygt 12 000 kontrakt. I februari-mars 2021 var de nettosålda över 120 000 kontrakt, men då var priset också mycket högre. Idag tycker alltså många producenter att det inte är värt att vara prissäkrad längre, som vi ser i diagrammet över producenternas nettoposition i vete, nedan.

En oroande anledning till varför priset kan upplevas som ”för lågt” är att torkan i USA faktiskt breder ut sig. Inte så att andelen av USA som uppvisar någon form av torka ändrats så mycket från 50 procent, utan för att den värsta torkan enligt US Drought Monitor, har ökat och med ganska bestämda kliv, de senaste veckorna. För att uttrycka sig som i Sverige, extremtorkan har ökat.

Det här var ett långt sätt att säga att det kan vara klokt, att hålla tillbaka lite med försäljningen, åtminstone med prissäkringen, just nu om man är spannmålsodlare.

Allt sjunker

Herakleitos sade att ”allt flyter”, men i Sveriges fall skulle nog många säga att ”allt sjunker”. Konjunkturinstitutet meddelade i veckan att svenska konsumenters framtidstro sjönk, företagens förtroende sjönk och inflationsförväntningarna för det kommande året steg till 7,4 från 6,2 procent.

Torsdagen den 14 september publiceras inflationen i Sverige, som i augusti låg på 9,3 procent. Samma dag meddelar ECB förmodligen att de behåller styrräntan oförändrad på 4,25 procent. Riksbanken får vi vänta på, ända till den 21 september, då de antagligen höjer styrräntan i Sverige med 0,25 procent till 4 procent. Möjligen kan ett sådant scenario, där styrräntan i Sverige kommer ikapp utlandet, vara början på en kronförstärkning.

Till den bilden av en möjlig kronförstärkning hör den högre arbetslösheten som rapporterades från USA i fredags, med en uppgång från 3,5 till 3,8 procent. Dessutom finns en ännu allmän tro att Riksbanken även höjer räntan i november.

En starkare krona betyder, allt annat lika, att priserna på jordbruksprodukter i Sverige sjunker, men det kan lätt kompenseras av högre pris på världsmarknaden.