”Livsmedelskedjans digitalisering borde oroa fler”

I alla tider har mat använts som maktmedel i konflikter. Genom historien har skördar bränts, förråd förstörts och städer belägrats för att svälta ut befolkningen. Sättet att angripa livsmedelsförsörjningen på har dock förändrats och fler möjliga vägar har öppnats upp. 

Det som tidigare krävde soldater och vapen kan i dag ske med hjälp av ett knapptryck. 12 oktober hände det i Frankrike, hackade kylar. Efteråt varnades andra europiska länder av experter att samma sak skulle kunna hända igen i andra länder, vilket det gjorde den 2 november.

Då drabbades flera svenska butiker av hackade kylsystem. Liknande incidenter rapporterades i Belgien, Estland, Finland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Portugal. I flera fall misstänks cyberangrepp. Plötsligt förstörs mat i stor skala utan att någon ens behöver ta sig in i butikerna.

Vem ligger bakom? Är det ett pojkstreck, organiserad brottslighet eller något med koppling till det säkerhetspolitiska läget?

Vi vet ännu inte, det kan vara allt från ryska underrättelsetjänsten GRU till två tonåringar förklarade en cyberhotsexpert i SVT. Men det vore fel att avfärda händelserna som en isolerad, enskild händelse. Det måste tas på allvar.

Det handlar om mer än butikernas kylsystem. Hela vår livsmedelskedja är i dag digitalt uppkopplad, från det att maten produceras på gården till att den förädlas, transporteras, lagras och säljs.

Sedan 1 juli 1988 har gårdar med djur behövt ha reservkraft för att kunna bibehålla djuromsorgen vid strömavbrott. Men vad händer när det inte är strömmen som försvinner, utan de digitala systemen som styr verksamheten? Är vi redo för den typen av händelser, förstår vi konsekvenser och risker?

Hemma på gården är vi uppkopplade för bland annat utfodring och växtodling. Det är inget unikt i det utan snarare regel än undantag på en gård. Vad händer om systemen slås ut? Om informationen om djuren inte går att komma åt? Om GPS-systemet eller andra viktiga funktioner slutar att fungera, eller läcker ut? I nästa led finns mejerier, slakterier, transporter och handel med samma typ av svagheter.

Digitaliseringen har gjort livsmedelskedjan effektivare. Vi ska inte backa från den utvecklingen, men varje nytt system skapar nya beroenden och sårbarheter. Vi har byggt beredskap för fysiska avbrott, nu måste vi också förstå vad som krävs för att kunna fortsätta att producera och leverera mat när de digitala systemen slås ut.

Livsmedelsförsörjningen är en del av vår säkerhet. Vi behöver förstå hoten, veta hur vi ska agera och ha beredskap för att verksamheten ska kunna fortsätta även när systemen inte fungerar. Om vi menar allvar med livsmedelsberedskap måste vi också mena allvar med att skydda den. 

För vem trycker på knapparna nästa gång, och vad händer om någon trycker på fler?

Jag tror att vi måste sätta oss ner och agera bredare och snabbare i frågan. Jag är bonde och är expert på att producera mat men ingen expert på digital säkerhet. Staten behöver hjälpa till och det är bråttom.