”Låt nyfikenhet – inte EU-agendor – driva forskningen”

När jag vänder mig till AI-chattboten får jag bra förslag på hur jag ska formulera källkod för att bearbeta data. Jag behöver inte längre störa någon kollega för att få den typen av hjälp. Det är väldigt praktiskt. Men jag frågar inte chattboten om nya idéer – verktyget är bundet till ackumulerad dokumenterad kunskap av det som redan sagts. Som jag frågar får jag svar. 

AI kan därmed inte radera forskningssamhällets existensberättigande. Att tänka fritt – med avstamp i, men inte begränsat till, de redan definierade gränserna för vad vi vet sedan förut – är det som driver samhället framåt. Det berättigar de enorma summor som varje år går till att finansiera forskning. När genuin nyfikenhet får prägla forskningen kan magi ske och, några decennier senare, i bästa fall ett Nobelpris inkasseras.

EU är en av de största forskningsfinansiärerna i världen med stor makt att påverka forskningsagendan globalt. Och det är tyvärr svårt att helt undvika att låta forskningen blir politiserad. Exempelvis har EU-kommissionen föresatt sig att naturen i Europa ska återställas till någon form av originalläge. Men vad är ett originalläge? Det är en fråga som forskningen förväntas svara på. 

Det finns en risk att forskare känner sig nödgade att ta fram resultat i linje med EU:s politiska viljeyttringar för att säkra framtida anslag. När hjulet snurrar blir det till slut svårt att urskilja vad som kom först på plats, forskningsresultaten eller den politiska viljan. 

Den skogspolitiska debatten har i över ett decennium präglats av den kontraproduktiva brottningsmatchen mellan huruvida skogen helst ska brukas eller lämnas orörd. Parallellt med detta, som i ett eget universum, har teknikutvecklingen i branschen tagit sjumilakliv.

Restprodukter från massaindustrin ersätter fossila material undan för undan. Makalöst detaljerade kartverktyg minskar både skogsmaskinernas körskador och miljöpåverkan och lösningarna för elektrifierade timmertransporter står redo att implementeras. De som är verksamma inom svenskt skogsbruk har lyckligtvis inte begränsat sig till den binära frågan som envetet dominerar den politiska debatten.

Vem hade kunnat se framför sig när Södra grundades 1938 att föreningens VD 2025 entusiastiskt proklamerar att hon älskar lignin? En historiskt lågvärdig biprodukt som nu börjar skapa enorma värden för miljö, klimat och skogsägare.

Trender i den politiska världen och samhällsdebatten kommer och går, men förhoppningsvis behåller skogsindustrin sin självrådiga vilja att ständigt utvecklas framåt och forskningssamhället sin nyfikenhet inför det ännu oupptäckta. Som man frågar får man svar. Hoppas att frågan är fri.