Att hugga eller inte hugga, det är frågan om EU:s skogar

Som en del av EU:s gröna giv har det kommit flera beslut som påverkar skogen, till exempel taxonomin, avskogningsförordningen, Lulucf och lagen om återställande av natur, de senaste åren. Största drivkrafter bakom förslagen som berör skogen är dels klimatet, dels biologisk mågfald. ATL har därför i en enkät sonderat hur de svenska partierna ställer sig i de frågorna. 

Vad gäller klimatet kan skogen bidra på två sätt: Dels genom minskad avverkning för att öka kolsänkan eller genom mer brukande och inlagring i produkter och för att ersätta fossila material. Och de som är tydligast med att de tycker att EU hamnat snett i balansen mellan de två alternativen är Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

– Tyvärr vill de konservativa och liberala partierna inte agera utifrån vetenskap vilket lett till att vi på EU-nivå i årtionden haft otillräckliga ambitioner att minska utsläppen av koldioxid. Därför har EU-politiken mer och mer gått mot kolinlagring, säger Pär Holmgren (MP).

– Det är en kortsiktig strategi att öka kolbindningen genom minskad avverkning. Med tiden avtar tillväxten så det är ett i grunden kontraproduktivt feltänk. Lulucf är en nödlösning som drabbar exotiska länder i norr, säger Martin Kinnunen (SD).

Pär Holmgren är delvis inne på samma linje:

– Svensk och finsk skog får inte bli ett alibi för bromsa omställning av tungt industrialiserat jordbruk inom EU, som genom ökad kolinlagring i nord kan fortsätta med sina utsläpp.

Inte en balanserad syn

Inte heller Emma Wiesner (C) tycker att EU har en balanserad syn på skogen.

– Att bara låta skogen stå kanske är bekvämt på kort sikt men långsiktigt skjuter man sig i foten. EU behöver en bioekonomistrategi, en lag som befäster bioekonomins roll, säger hon.

Ella Kardemark (KD) efterlyser en större flexibilitet i EU-politiken för skogrika länder som Sverige och Finland, medan Olle Svahn för Vänsterpartiets räkning via mejl svarar att "... vi på nationell nivå ska utforma skogspolitiken i enlighet med de åtaganden vi ställt oss bakom inom EU och globalt”.

Elin Nilsson (L), Jessica Polfjärd (M) och Sofie Eriksson (S) anser att skogens roll som kolsänka behöver kombineras med brukande och substitution. 

Utdragen implementering av artskydd

SD:s Martin Kinnunen är också tydlig med att han inte anser att artskyddsförordningen är ”tillämpbar, effektiv och rättssäker”, som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket formulerade det i en begäran om översyn redan 2016. 

– Stort nej, den kan göras bättre för både markägare och artskydd och är nu oproportionerligt kontraproduktiv.

Att förordningen inte setts över tidigare tror han beror på politiska låsningar, tidigare mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och att det nu möjligen är Liberalerna som ser ett problem i att ändringar av artskyddet skulle signalera en försämring.

Men även Elin Nilsson (L) är kritisk till artskyddsförordningens nuvarande utformning:

– Processerna är inte rättssäkra och förordningen är inte effektiv. Man ska inte behöva vara en skicklig byråkrat för att ta sig igenom en sån process, det gynnar varken skogsägaren eller naturvärdena, säger hon.

Pär Holmgren (MP) anser att artskyddet fastnat i ett skyttegravskrig mellan skogsindustrin och miljörörelsen, där industrin inte förstår vikten av biologisk mångfald och ser alla förslag från EU som ett hot.

– Genom att koppla frågor som CAP och Lulucf till restaureringslagen skulle ekosystemstjänster få ett större värde, och då borde det utgå ersättning för naturvärden från EU till skogsägare, säger han.

Överimplementering

Olle Svahn (V), anser att den tidigare utredningen av artskyddet redan givit många svar på hur det behöver ändras. Men den tidigare utredningen saknade enligt honom ett förslag om en naturvårdsfond som skulle kunna ge ersättning för ökat skydd och finansieras av skogsägarna själva. 

Både Ella Kardemark (KD), Elin Nilsson (L) och Jessica Polfjärd (M) anser också att ett delproblem är att Sverige överimplementerar EUs regler, och skjuter över en del av ansvaret för det på myndigheterna:

– Vi har väldigt aktiva myndigheter, Finland har lyckats implementera artskyddet mycket mer effektivt, säger Emma Wiesner (C).