”Ekologiskt jordbruk är inte mer robust i kris eller krig”

I juni publicerade Krav åtta sidor om ”Ingen beredskap utan eko”. Vår skattefinansierade public service nappade direkt. I Rapport fick Kravs vd Emma Rung stort utrymme, utan någon kritisk fråga. ”Ekologiska odlare är inte beroende av importerad konstgödsel, är mer cirkulära och robusta då de använder mer av det man har på sin egen gård”. Experten som tillfrågades har stått på Kravs lönelista.

Enligt min mening lever inslaget inte upp till de krav på saklighet och opartiskhet som public service ska följa, eftersom väsentliga uppgifter utelämnades.

Det var inte många rätt där för Rapports inslag, men det är meningslöst att anmäla program till Granskningsnämnden. Få anmälningar prövas och bara någon procent fälls. Det märkliga är att dessa myndighetsbeslut inte går att överklaga (lag om public service 4 kap. 7 §). Vid fråga till Kulturdepartementet om varför, blev svaret att de inte kunde svara för det var ministerstyre.

Dessutom är det förbjudet med ”otillbörligt gynnande”. Att Krav är en ekonomisk förening vars uppdrag är att gynna sina medlemmars ekonomiska intressen tycks ofta förbises. Syns något märke på en skjorta i TV-rutan däremot så leder det till någon av de enstaka fällningarna.

Hur är det med sanningshalten i Kravs rapport som borde granskats av journalisterna? 

Det är tillåtet med både importerad fosfor och kalium enligt ekoregelverket. Till ekologisk växtodling importeras dessutom mycket konventionella slaktrester. Inga sådana råvaror finns längre att köpa i Sverige.

Ekologisk produktion är beroende av ”konstgödsel” och kemiskt växtskydd, inte direkt men i ledet efter. Växtodlingen behöver växtnäring och djuren är beroende av halm från de vanliga kollegorna. Framför allt är merparten ekologisk odling beroende av friskt utsäde från de vanliga kollegorna. 

Det är ingen högre grad av lokala kretslopp och egenproducerat foder i eko. Merparten av den ekologiska produktionen är mjölk och nötkött där alla använder sin gödsel i ett kretslopp. Absoluta merparten av grovfodret produceras på respektive gård. Något annat skulle inte fungera. Biorötrester kan användas av alla (om KRAV välsignat det), men godkänt slam kan bara användas av de vanliga jordbrukarna.

Är eko mer mångsidig? Nej, vallen dominerar i ekologisk produktion, över 60 procent, till skillnad mot jordbruket totalt som har 42 procent vall. 

Och så kommer påståendet att den biologiska mångfalden är högre på ekologiska gårdar. Referensen är en 13 år gammal metaanalys gjord på ännu äldre studier från världens alla hörn. Inget relevant för Sverige, men även flitigt använd av Arla. Även påståendet om högre mullhalt verifieras med utländska referenser när svensk forskning säger tvärt om. 

Slutligen betonas att småskalighet är mindre känsligt och det glöms att en av Sveriges största mjölkgårdar länge var ”ekologisk”. Om det är storleken som är avgörande så är det väl där som insatser ska göras, utan dyrbar och ologisk ekocertifiering. Vid kris eller krig blir all odling ”ekologisk”.