”Konkurrenskraft är den viktigaste beredskapsfrågan”

Regeringen presenterade nyligen satsningar i vårbudgeten om 1,4 miljarder för det civila försvarets lagerhållning av viktiga varor. 400 miljoner riktas till kommunerna för beredskapsinköp. Detta är något som efterfrågas ute i kommunerna.

Det må vara lite närsynt men ur mitt bondeperspektiv hade jag hellre sett att regelverk, kostnadspress och upphandlingsregler stod i centrum av beredskapspolitiken snarare än lagerhållning.

I höstas tittade jag lite extra på livsmedelsberedskap och hur kommunerna arbetar med den i sina upphandlingar och hur de tar sig an det ökade ansvar de fått. När jag besökte kommunchefer, upphandlare och politiker sa många att det behövs statliga medel för att klara uppgiften. Hur långt räcker då 400 miljoner kronor, eller om man vill 40 kronor per medborgare, när man ska bygga lager för läkemedel, livsmedel och drivmedel? Jag låter den siffran tala för sig själv.

I budgeten för 2026 satsas 575 miljoner på bland annat beredskapslager av spannmål. Bra men ökar inte produktionen. Det blir en kortvarig tröst motsvarande fyra alvedon, lite makaroner och en liter diesel per invånare och vetskapen om att det finns kolhydrater i en silo någonstans.

”Vår beredskap är god” sa Per Albin Hansson, bara dagar före andra världskriget start 1939 och fortsatte med att berätta att detta även gällde våra möjligheter att upprätthålla folkförsörjningen. ”Vårt jordbruk är bättre rustat än någonsin att uppbära självförsörjningen”, hette det.

Även då byggdes beredskapslager av olika slag. Den stora skillnaden mot förr är att det då fanns kvarnar och bagerier överallt, nu är det betydligt längre väg för vetet att bli en smörgås.

Lantbruken har växt men åkrarna ligger där de ligger, brukade eller ej. Mejerier, slakterier och olika lager är ofta 30 till 50 mil från åkern och ladugården. När en kris gör frakter svåra behöver avstånden vara korta.

Svensk politik har på några decennier gjort oss sårbara på många sätt. Självförsörjningen på mat har sjunkit från 80 till 50 procent. På få år har nu militären åter stärkts för stora pengar. Bra!

I livsmedelsstrategi 2.0 finns tre fokusområden. Exportfrämjande åtgärder. Halvbra där internationell konkurrensförmåga finns, med andra ord spannmålsodling i Götalands södra slättbygder där all mark redan brukas. De två andra: Ökad robusthet i livsmedelskedjan och ökad småskalig livsmedelsproduktion i hela landet, kan med rätt insatser aktivera produktionsresurser och bygder som i dag är långt från förädlingsindustrin och lönsam marknad. Regeringen har ändå smygstartat här. Bra!

Ännu effektivare vore ett rejält Alexanderhugg i byråkrati och i politiskt betingade kostnader som tynger lantbruket och småskalig livsmedelsindustri. Det skulle på riktigt öka livsmedelsförsörjning, leveransförmåga och beredskap och stärka sysselsättning och ekonomi i hela landet.

Som grädde på moset kostar det ingenting.