”Grunden i forskning är granskning”

Peter Holmgren skriver i ATL (16 juli) att ”även forskning behöver granskas”. Det är ett rimligt påstående men samtidigt något av ett slag i luften. Faktum är att granskning inte bara behövs, den är själva grunden i hela det vetenskapliga arbetet. Att forskning granskas betyder inte att den är opålitlig, snarare är det ett bevis på dess styrka. 

Det vetenskapliga systemet är utformat för att ifrågasätta sig självt och ständigt söka bättre svar. Att forskningen behöver granskas är därför inget kontroversiellt. Tvärtom, det är själva kärnan i hur forskning fungerar. Som forskare är vi med andra ord vana vid att bli granskade. Det är en självklar och integrerad del av vår vardag och något vi lär våra doktorander från dag ett på forskarutbildningen.

Granskning av forskning är en grundläggande princip som genomsyrar hela det vetenskapliga arbetet, från idé till publicering och spridning av resultat. De flesta forskningsprojekt granskas innan de ens påbörjas, till exempel av forskningsfinansiärer eller etiska kommittéer. Under arbetets gång sker en kontinuerlig granskning av kollegor, projektmedlemmar och i förekommande fall handledare vilket bidrar till att upptäcka och åtgärda eventuella brister i metod, analys eller tolkning. 

Innan resultaten publiceras i vetenskapliga tidskrifter genomgår de dessutom en så kallad ”peer review”, en granskning av andra forskare från andra delar av världen med expertis inom samma område. Ofta sker granskningen i flera omgångar, och det är inte ovanligt att artiklar avslås eller kraftigt omarbetas innan de godkänns. Efter publicering fortsätter granskningen genom upprepning, diskussion och vidare studier.

Problemet är därför inte att forskningen saknar granskning, utan snarare att mediebevakningen och den skogliga debatten ofta saknar den kontext som krävs för att förklara vad forskningsresultat faktiskt betyder. Det är stor skillnad mellan ett rapportinslag, ett pressmeddelande, och en vetenskaplig artikel. Här har både forskare, lobbyister, journalister och redaktörer ett ansvar för att kommunicera nyanserat, särskilt i frågor där mycket står på spel, som till exempel skogens roll i att motverka klimatförändringarna.

Till sist: Det är viktigt att inte blanda ihop en sund vetenskaplig kritik med ett misstroende mot forskning som helhet. Vi måste fortsätta värna det oberoende och den integritet som vetenskapen bygger på, och inte undergräva den genom misstänkliggöranden, särskilt i en tid då faktaförnekelse blivit ett växande problem. 

Vi ska absolut fortsätta granska, men också förstå att det är just den ständiga granskningsprocessen som gör forskningen trovärdig från första början. Det är tack vare den som forskning är bland det bästa verktyg vi har för att förstå komplexa problem. Vi måste därför fortsätta lyssna till forskningen om vi ska kunna hantera dagens och framtidens utmaningar.