Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 6 mars 2018

    Framtidens hållbara jordbruk kan se ut på många sätt!

    ATL:s krönikör Kersti Linderholm har feltolkat mycket i rapporten "Den hållbara gården - finns den?". Det menar rapporterns författare Elin Röös i en replik.

    Kersti Linderholm undrar i en krönika i ATL den 4 mars vilka signaler SLU vill sända med projektet och rapporten ”Den hållbara gården – finns den?”.

    LÄS OCKSÅ: Är detta framtidens hållbara lantbruk?

    Det är viktigt att förstå att SLU inte är någon politisk organisation som via forskningsprojekt och rapporter skickar ”signaler” och att detta projekt är ett av tusentals projekt på SLU. På SLU finns 1 500 forskare inom olika forskningsfält med olika perspektiv och infallsvinklar på den komplexa frågan vad ett hållbart jordbruk är. Detta är bra och precis vad forskning går ut på, att ifrågasätta och försöka finna, så gott det går, vetenskapliga svar.

    Rapporten utger sig inte heller som Kersti Linderholm påstår för att visa vägen framåt för svenskt jordbruk – det framgår redan i den ifrågasättande titeln: Den hållbara gården – finns den? Syftet med rapporten är att diskutera begreppet hållbart jordbruk och hur detta kan skilja sig beroende på perspektiv och utvärdera olika verktyg för att mäta hållbarhet.

    Kersti Linderholm ifrågasätter valet av gård i detta projekt. Det hade kunnat vara en annan gård men detta projekt är resultatet av att tre individer (Elin Röös, forskare, Adam Arnesson, lantbrukare och Carina Tollmar, hållbarhetschef Oatly) sammanstrålande vid ett tillfälle mer eller mindre av en slump men med den gemensamma frågan: Vad är egentligen ett hållbart lantbruk?

    Utifrån denna nyfikenhet genomfördes denna explorativa studie inom ramen för plattformen Framtidens lantbruk på SLU. Forskningen fortsätter nu inom Formas-projektet New Legume Foods där både ekologiska och konventionella lantbrukare medverkar.

    ”Är det en framtidsvision att stadsbor viker sin semester till ogräsplockning?” frågar Kersti Linderholm vidare.

    Vi skulle vilja hävda att det kan vara precis så! Naturligtvis inte för alla och i alla jordbruk men det finns flera poänger att koppla ihop konsumenten och livsmedelsproduktionen – forskning visar att människor mår bra av att vara ute i naturen, ökad förståelse för jordbrukets utmaningar kan öka betalningsviljan för svenska produkter, och dessutom finns ett stort intresse från människor att spendera sin semester med fingrarna i jorden. Ingen är tvingad till Jannelunds gård för ogräsplockning – snarare står de i kö!

    Kersti Linderholm ställer frågan huruvida det är hållbart med insatser av skattemedel i ett jordbruk. Det är en mycket intressant, men också i mångt och mycket en politisk fråga som man kan betrakta på olika sätt.

    Svaret beror i stor utsträckning på om livsmedelsförsörjningen ska ses som en samhällstjänst likt skola och vård (”rätt till mat”) och därför till stor eller viss del bekostas av skattemedel eller om livsmedelsförsörjningen ska ske helt på en fri marknad och vara under stort inflytande av privata aktörer.

    Oavsett så kan vi konstatera att denna gård har blivit mindre beroende av skattemedel genom att tillsammans med industrin höja värdet på de vegetabiliska produkterna, vilket ger mer pengar till lantbrukaren – måste ses som positivt!

    Kersti Linderholm gör bedömningen att gården har ”mycket låg produktivitet”. I rapporten använder vi indikatorn ”kilokalori per hektar” som ett av tre verktyg för att studera gårdens hållbarhet.

    Denna indikator avgörs till största del av mängden vegetabilier för direkt humankonsumtion som produceras kontra animalier. Genom att odla mer vegetabilier (baljväxter, spannmål och grönsaker) till humankonsumtion har gården ökat mängden människor som kan försörjas från 0,9 till 2,3 per hektar.

    Genomsnittet för regionen ligger på 3,1 personer per hektar. Gården skulle kunna öka antalet personer som kan försörjas genom ytterligare produktion av vegetabilier för humanföda – något som ligger i planen! Att man ligger under genomsnittet i regionen är alltså framförallt en effekt av att mycket av marken används till foderproduktion och i mindre utsträckning en konsekvens av att äldre mer lågavkastande sorter används.

    En hållbar växtnäringsförsörjning är en utmaning både för det ekologiska och konventionella lantbruket som Linderholm är inne på. Dock behöver hon inte oroa sig för den ogödslade kålroten – den ingår i en väl planerad växtföljd och kommer inte utarma Jannelunds jordar! Noggranna växtnäringsbalanser utfördes på gården redan innan detta projekt och gjordes även inom ramen för själva projektet som en del av hållbarhetsutvärderingen med SAFA – det ansåg vi som grundläggande.

    Rötrest var det mest hållbara gödselmedel som vi lyckades hitta i detta projekt. Vi håller med Linderholm i att det i det långa loppet inte är hållbart med substrat som gödslats med fossil källa och att detta måste förändras i förlängningen.

    Kersti Linderholm undrar om det är marknadsföring och mytbildning som ska öka hållbarheten i svenskt jordbruk.

    Marknadsföring – absolut! – hävdar vi när det gäller den ekonomiska hållbarheten. Maten är idag för billig många gånger och genom kommunikationen kan konsumenterna förmås betala för mervärden. Se bara vad som händer med köttet generellt – den svenska andelen ökar trots betydligt högre priser för det svenska.

    Mytbildning – absolut inte! – det är därför det behövs robusta verktyg som utifrån olika perspektiv mäter olika hållbarhetsaspekter, precis det som detta projekt gick ut på att utforska. Men hållbarhetsbegreppet är oerhört komplext och svaret på frågan vad som är mest hållbart beror i stor utsträckning på vad man tror är möjligt att åstadkomma med hjälp av teknik och beteendeförändringar.

    I slutändan finns alltid en rad avvägningar som måste göras – i fallet Jannelund till exempel en avvägning mellan ett optimalt antal djur för att utnyttja marker som lämpar sig för bete, avsättning av mark för insatser för att främja biologisk mångfald, ökad lönsamhet och en maximerad livsmedelsproduktion.

    Avslutningsvis skriver Kersti Linderholm att hon tolkar vår rapport som om växtförädling, växtnäring, växtskydd och betande djur inte skulle ingå i framtidens jordbruk. Inget kunde vara mer fel! Givetvis är detta avgörande delar i en tryggad hållbar livsmedelsförsörjning – om Linderholm surfar runt litet på SLU:s webbplats kommer hon att upptäcka att fullt med forskning pågår inom alla dessa områden!

    Elin Röös, forskare SLU och författare till rapporten Den hållbara gården – finns den?

    Adam Arnesson, lantbrukare Jannelunds gård

    Lars Andersson, fd programchef för Framtidens lantbruk, SLU

    Relaterade artiklar

    Till toppen