Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 4 mars

    Är detta framtidens hållbara lantbruk?

    Hur tänkte SLU när de tog fram rapporten ”Den hållbara gården - finns den?”. Det frågar sig ATL:s krönikör Kersti Linderholm.

    Vårt svenska lantbruksuniversitet (SLU) förbryllar med rapporten ”Den hållbara gården – finns den?”, en rapport som ingår i projektet ”Framtidens lantbruk”. Vilka signaler vill SLU sända med denna rapport som utger sig för att visa vägen framåt för svenskt jordbruk?

    Redan valet av pilotgård väcker frågor. Pilotgården är ansluten till KRAV, med digert regelverk och därmed begränsningar. Regelverket styrs dessutom av EUs förordningar som är mycket svåra att ändra och anpassa till nya forskningsrön. Ett mer vetenskapligt val, men mindre politiskt korrekt, hade varit att välja en gård som mer förutsättningslöst kunde trimmas i sin hållbarhet och sitt bidrag till världens försörjning.

    Hållbarheten i pilotgårdens ekonomi bedöms, men inget resonemang förs om hur hållbart det är med insatser av skattemedel och att upprätthålla en efterfrågan med hjälp politiska krav på offentlig upphandling av ekologiska produkter.

    Pilotgården har en mycket låg produktivitet och efter insatser når den inte ens halvvägs till svenskt medelvärde. Att rapportera procentuella förbättringar från ett lågt utgångsvärde ger resultat som lätt kan misstolkas som generell förbättringspotential, vilket också skedde av SVT:s nyhetsprogram. Varför valde man inte att utgå från en normalproducerande svensk gård och se vad den kan uppnå?

    För att förbättra pilotgårdens globala matansvar börjar man odla grödor för direktkonsumtion av människor vid sidan av lammuppfödningen. Bland annat odlar man en gammal gråärt och en 50 år gammal havresort som man sedan säljer dyrt via en reklamkampanj. Men det framgår av förordet att Oatly är finansiär av denna framtidsvision vilket kan ha påverkat vinklingen.

    Man odlar även kålrot utan gödning och enbart med handrensning. Är det en framtidsvision att stadsbor viker sin semester till ogräsplockning? Och hur hållbart är det att odla utan växtnäring? Det finns ingen information om markens innehåll eller gårdens balans av viktiga växtnäringsämnen, vilket är en central hållbarhetsfråga för all odling.

    Visst innebär valen av gamla sorter och ekologisk odling att marknadsvärdet kan öka, men är det via marknadsföring och mytbildning som hållbarheten i svenskt jordbruk ska öka?

    Om syftet med rapporten är att visa hur mycket humanföda som kan produceras, vore det rimligare att välja moderna högavkastande och välsmakande sorter. Trender brukar vara kortlivade även inom matbranschen.

    Pilotgården har tidigare köpt in stallgödsel men i ”hållbarhetens” namn övergår man till rötrest från biogasanläggningen i Örebro. Denna produkt är mer klimatsmart än mineralgödsel anges i rapporten. Men inget nämns om att denna rötrest bygger på mineralgödslade grödor.

    De signaler jag uppfattar av rapporten är att för framtidens jordbruk behövs ingen växtförädling, inget växtskydd, knappt någon växtnäring och helst inga betande djur. Då kan man verkligen ställa sig frågan vad vi behöver ett Lantbruksuniversitet till. Jag har mejlat mina frågor till SLU men inte fått något svar – än.

    Fotnot: Kersti Linderholm är miljörevisor och agronomie doktor på Silvbergs miljöteknik

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen