Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 4 september

    Beräkningen av betesskador vilar på bräcklig grund

    Jägarnas Riksförbund ifrågasätter Skogsstyrelsen sätt att beräkna betesskador.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

     Jägarnas Riksförbund riktar skarp kritik mot Skogsstyrelsen sätt att beräkna betesskador. Arkivbild
    Jägarnas Riksförbund riktar skarp kritik mot Skogsstyrelsen sätt att beräkna betesskador. Arkivbild FOTO: Mostphotos

    Betesskadorna i skogen av framförallt älg, har varit en av de hetaste frågorna inom Skogssverige de senaste åren. Tonläget har stundom varit högt och man har ofta pratat om varandra i stället för med varandra. Debatten har i stor utsträckning handlat om vilka nivåer som kan anses vara acceptabla och kanske framför allt, vilka ekonomiska konsekvenser dessa skador får.

    Skogsstyrelsen har därför fått i uppdrag av regeringen att göra en samlad nationell beräkning av de skador och kostnader som viltet orsakar skogsbruket. En beräkning man nu har redovisat i rapporten ”Skogsbrukets kostnader för viltskador”.

    Tyvärr kan vi konstatera att denna rapport snarare skapar fler frågetecken än utropstecken och bidrar knappast till att skapa den faktabaserade och framåtsyftande debatt som ämnet faktiskt förtjänar.

    Sedan år 2000 har det genomförts så kallade älgbetesinventering (Äbin) över hela landet. Syftet med dessa inventeringar är att på ett objektivt sätt mäta de skador som uppstår av klövviltets betande på skogen och på så sätt bidra med fakta och kunskapsunderlag.

    I praktiken är Äbin en metod för att mäta kvalitativa skador på stammarna och säger i princip ingenting om de tillväxtförluster som kan uppstå i bestånden på grund av viltets betande. Det är då högst förvånande att Skogsstyrelsen bygger sina ekonomiska beräkningar på just tillväxtförluster, sådana förluster som Äbin i nuvarande form inte mäter.

    Resultaten från de relativt få studier som finns angående tillväxtförluster orsakade av viltbete är relativt spretiga och delvis hårt kritiserade. Resultaten i dessa studier varierar på nationell nivå mellan 1 och 10 miljoner kubikmeter årligen.

    Skogsstyrelsen bidrar i sin rapport inte med några nya praktiska studier, utan har valt att använda sig av det simulerade värdet 6,4 miljoner kubikmeter per år. Som en parentes kan nämnas att de svenska skogarna har en tillväxt om cirka 120 miljoner kubikmeter årligen, varpå viltbetet skulle minska tillväxten med cirka 5 procent.

    Tittar man på de praktiska studier som finns angående faktiska kvalitetsnedsättningar hos timret orsakade av viltskador när det bearbetats i sågverk så är dessa mer samstämmiga. Kostnaderna är långt ifrån de befarade och tycks landa på någon enstaka krona per levererad kubikmeter. Vilket indikerar att kvalitetsskadorna kanske inte är så allvarliga som man har befarat och velat ge sken av.

    Vi har under de senaste decennierna lagt enorma resurser på att bygga upp och genomföra Äbin. Men när ansvarig myndighet själva ska räkna på kostnaderna väljer man att inte använda sig av dessa data. I stället använder man sig av data som man inte mäter och tvingas därmed höfta till en siffra. Detta arbetssätt skapar knappast förtroende för vare sig sakfrågan, debatten eller myndigheten.

    Viltskador är en viktig fråga som vi ska ta på stort allvar. Debatten måste dock byggas på mätbara fakta och inte tyckande. Frågan vi måste ställa oss är om Äbin verkligen mäter rätt saker?

    Solveig Larsson, Ordförande Jägarnas Riksförbund

    Mikael Hultnäs, Riksviltvårdskonsulent Jägarnas Riksförbund

    Skogsstyrelsen svarar på kritiken här.

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen