Marcus Frennemark

1680704982890.jpeg

Det här är ett reportage som tidigare publicerats i tidningen Lantmannen.

Johan Olsson äger gården där han bor. Till den hör 3 hektar mark men hans driftsbolag omsätter närmare 20 miljoner kronor. Anläggningen där han bedriver grisproduktion och åkermarken till växtodlingen arrenderar han.Att arrendera gård och mark är förvisso inte originellt. Det som är speciellt i Johan Olssons fall är att han medvetet sökte den här lösningen när grisgården Östergård i Vittskövle, nära Svalöv, kom ut till försäljning 2015. Johan kontaktade mäklaren och anmälde sitt intresse för att ta över driften, både grisproduktion och växtodling.Bland övriga spekulanter var intresset stort för åkermarken men svagt för grisproduktionen. Och var någon intresserad av helheten hade de svårt att få ihop kapital, vilket gjorde att ingen spekulant mötte säljarens krav på köpeskilling.<h2>En oväntad vändning</h2>Men så dök det oväntat upp upp en annorlunda intressent hos mäklaren, en person utan anknytning till lantbruket som ville investera en del av sitt kapital i ”bördig skånsk mylla” som en långsiktig och stabil placering.Matchningen var uppenbar och det blev affär. Strax före jul 2015 tog Johan Olsson över driften på Östergård.Arrendekontraktet löper fem år i taget, parterna är alltså inne på andra perioden och det fungerar men det har funnits utmaningar.– Köparen hade aldrig varit på en lantbruksfastighet tidigare så vi gjorde en arrendesyn redan innan några papper var skrivna. Vi ville hitta ett sätt att bedöma fastigheten och få papper på det, berättar Johan Olsson.

1680704947394.jpeg

Synen resulterade i arrendebrister på cirka 2 miljoner kronor. Tanken var att göra en ny syn vid ett framtida frånträde och fram till den dagen var bristerna arrendatorns problem att hantera.Arrendesynen hade fokus på byggnader och fångade inte allt. Byggnadsinventarier som var gamla och omoderna men fungerande, exempelvis äldre ventilationer som inte uppfyller dagens regler, blev ingen brist i synen.– Det resulterade i att mitt driftsbolag under de första åren fick stoppa in 3,5 miljoner kronor i olika förbättringar, säger Johan Olsson.<h2>Inventarier skrevs bort</h2>Inför arrendeperiod två förhandlade de om avtalet. Byggnadsinventarier skrevs bort och enbart byggnaderna ska ingå vid en framtida avträdessyn.– Byggnadsinventarier blev mina. Byter jag kvarn kan jag välja att sälja den eller ta den med mig när jag lämnar arrendet. Vi kom också överens om att sänka arrendeavgiften för att ge mig utrymme att förbättra stället. Det är viktigt för fastighetsägaren att ha en välmående arrendator.Johan Olsson tvekar alltså inte att investera i den anläggning han arrenderar. Men eftersom han inte äger någon fast egendom att pantsätta är banklån sällan ett alternativ, möjligen om det handlar om maskinköp där själva maskinen är säkerhet.Driften måste i stället generera kapital innan det går att investera.– Men det är bra, det tvingar en att fokusera så man investerar i rätt grejer.Johan Olssons filosofi är att en hög produktion lägger grunden till god ekonomi och miljö. Anläggningen på Östergård var sliten men det hade satsats mycket på avel och på djuren. Här fanns potential att bedriva en effektiv grisproduktion.

1680704975026.jpeg

Tidigare ägare hade jobbat efter en lågkostnadsstrategi och inte prioriterat högsta möjliga produktion.Det är inte Johans melodi. Han räds inte högre kostnader så länge det genererar vinst. Ganska snart efter övertagandet bytte han ut det billiga fodret som begränsade produktionen mot ett bättre, men dyrare, foder och höjde produktionen.– Men från det att förändringen görs och kostnaden kommer dröjer det länge innan högre produktion ger mer pengar på kontot. Det binder jättemycket kapital, flera miljoner, säger Johan.Han är inte mer än 37 år gammal men har i princip varit grisföretagare i halva sitt liv. Redan som 19-åring byggde Johan suggstall på fastigheten han ägde i sydöstra Skåne. Därmed har han också provat hur det är att driva företag med en ägd men belånad anläggning.– Det resulterade i att jag satt fast i fastigheten som den var. Jag kunde inte göra lönsamma investeringar för att kapitalet var bundet i fastigheten och räckte inte till.Johans slutsats blev att det är bättre att inte ha bundit kapital i fastigheten utan i stället använda kapitalet till strategiskt riktiga investeringar som ökar produktion och lönsamhet. Med den erfarenheten som grund ändrade han inriktning i sitt företagande.Kapitalet som han fick loss när han sålde sin dåvarande fastighet blev en del av rörelsekapitalet när han startade sitt nuvarande driftsbolag på Östergård.Det är inte traditionell bondefilosofi att plocka ut kapital ur fast egendom och sätta i lös egendom?– Nej, absolut inte. Det hade förstås varit jättetrevligt att äga gården men det är inte rimligt genomförbart med det kapital jag har. Man brukar säga att ett normalt bondeliv innebär att man lever fattigt och dör rik när man cashat hem värdeökningen. Men då har man inte haft ett jätteanständigt liv. Jag vill ju leva livet nu, inte när jag är pensionär.

1680704959721.jpeg

Den första större förbättringen efter övertagandet på Östergård var en halmpanna som klarar all uppvärmning på gården. Den investeringen gjorde han tillsammans med fastighetsägaren. Sedan har Johan byggt ett nytt spannmålsintag, uppdaterat foderberedning och utfodringsanläggning samt gjort oändligt många förbättringar som alla fokuserat på effektivare produktion och lägre kostnader.– Det har lett till lägre foderförbrukning och mindre inköp av energi till företaget. Mycket av de här kostnaderna har vi tagit direkt i driften eller med väldigt snabb återbetalning. Det gjorde att vår produktionskostnad per kilo griskött har varit hög under de här åren, men nu när kostnaderna rusat för foder och energi är vi väl rustade och har lägre kostnad per kilo griskött än de flesta andra grisföretag, säger Johan Olsson.

Johan Nilsson vid gårdens siloanläggning

1680705757433.jpeg

<h2>Tvingades leta slaktgrisstall</h2>Därför känner han sig inte speciellt hårt drabbad av kostnadskrisen som uppstått i svallvågorna av pandemin och Rysslands krig mot Ukraina. Det största problemet i hans grisproduktion under krisåret har varit överstående smågrisar. Han producerar cirka 2 000 smågrisar om året som inte får plats i de egna stallarna på Östergård och därför har sålts genom slakteriets förmedling.Men med stigande kostnader försvann lönsamheten för många slaktgrisuppfödare och det blev svårt att hitta köpare till smågrisarna. Johan letade med ljus och lykta efter slaktgrisstall att hyra och i oktober lyckades han. I och med det blir grisproduktionen helintegrerad.– Nu har jag god tillgång på slaktgrisplatser och då kan jag minska beläggningen här hemma. Det tror jag kommer att betala sig och ge bättre tillväxt.

1680704940758.jpeg

Vagnen med bland annat sperma för inseminering av suggorna där hampshire används som faderras

1680704990418.jpeg

<h2>Samarbete för sänkta kostnader</h2>Även inom växtodlingen, som Johan driver i nära samarbete med kollegan Oskar Stansgård, har det investerats med sikte på sänkta produktionskostnader per kilo producerad vara. Under fem år har de haft maskinsamverkan och nu har deras företag i det närmaste vuxit ihop. De har kunnat investera i större maskiner tillsammans och därmed sänkt arbets- och energikostnaden kraftigt samtidigt som de förbättrat läglighetseffekten.– Vi försöker plocka bort alla onödiga moment och bara göra det som krävs för att få högre skörd. Vi ska aldrig göra något som inte gynnar skörden, säger Johan Olsson.I år blev skördarna riktigt bra. Det innebär, i kombination med att de låg rätt i sina inköp av förnödenheter till växtodlingen, att produktionskostnaden per kilo spannmål blev riktigt låg och att Johan Olsson har billigt foder till sina grisar den här säsongen.

1680704954053.jpeg

Hur lyckas du i din ambition att tjäna pengar på driften?– Hade jag ägt fastigheten och allt jag betalat i arrende varit vinst i stället hade detta varit ett av de mest lönsamma lantbruksföretagen i Sverige. Men nu är arrendet en direkt utgift och då måsta jag avkasta mer än den som äger marken. Och det gör jag men inte tillräckligt för att generera vinst. Hittills har det gått plus minus noll. Däremot har jag tagit ut marknadsmässig lön hela tiden och vi har investerat 3,5 miljoner i förbättringar som redan är avskrivna och inte syns i resultat- och balansräkning.

<h3>Östergård Jordbruk AB</h3>Ägs och drivs av: Johan Olsson. Föräldrarna är med som delägare och finansiärer men inte involverade i företagsledningen.Helintegrerad grisproduktion med 300 suggor som producerar cirka 9 500 grisar om året. Suggorna och 2 200 slaktgrisplatser finns på Östergård, ytterligare 1 800 slaktgrisplatser finns i ett nyligen inhyrt stall tre mil bort.Nötköttsproduktion med 80 dikor, där kalvarna vanligen föds upp till slakt. Just i år valde Johan Olsson dock att sälja de avvanda kalvarna.Växtodling på 300 hektar, i samarbete med kollegor brukas totalt 1 000 hektar. Odlar spannmål och åkerböna som täcker behoven i grisproduktionen samt raps, gräsfrövall, tröskmajs och stärkelsepotatis.Produktionsresultat på grisarna under det första halvåret 2022: 32,8 smågrisar per årssugga, 1 100–1 150 grams tillväxt per gris och dygn i slaktgrisuppfödningen.Omsättning i bolaget 2021: 20,1 miljon kronor.Rörelseresultat i bolaget 2021: 0,1 miljon kronor.

<h3>Läs också</h3><a href="https://www.atl.nu/vi-vill-vaxa-for-att-utveckla-foretaget">Grisföretagare på Öland byggde nytt: ”Vi vill växa för att utveckla företaget”</a><a href="https://www.atl.nu/han-satsar-pa-mjolken-har-byggt-ut-for-11-miljoner">Fredrik Davidsson, 31, satsar på mjölken och bygger ut</a>

Åkermark binder mer kapital än vad växtodlingen avkastar. Kapitalet ger bättre avkastning när det får jobba i grisproduktionen.– Jag vill tjäna pengar på driften, inte på ägandet, säger Johan Olsson. Med sitt okonventionella tänk är han på väg att bygga ett lönsamt lantbruksföretag utan att äga någon fast egendom.

Han bygger upp ett lönsamt lantbruksföretag utan egen ägd mark.

”Jag vill tjäna pengar på driften – inte på ägandet”

Företagande

Åkermark binder mer kapital än vad växtodlingen ger. Därför valde Johan Olsson en okonventionell lösning för sin grisuppfödning