Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 7 december

    Vi måste våga välja väg för skogen

    Växande och brukad skog gör bra klimatnytta. Därför går det inte att förena orörd skog och uppfyllda klimatmål, skriver Håkan Nilsson, LRF Jämtland.

    I dagens överflödssamhälle har vi kommit till en punkt när vi tror att vi kan få allt. Det handlar inte bara om materiellt välstånd, utan också om att vi tycker oss ha råd att inte göra svåra val. Det klassiska ”lite svinn får man räkna med” har ersatts av ”nollvisioner”.

    Det här blir väldigt tydligt när det gäller skogen. Vi tycker att det är bra att Sveriges skogar tar upp och binder 87 procent av våra koldioxidutsläpp. Vi vill skifta till ett bioekonomiskt samhälle där oljeberoendet ska fasas ut.

    Samtidigt vill vi att skogarna ska vara orörda och alla arter ska behållas med nuvarande utbredning och helst på lite nya ställen.

    Men man kan som bekant inte både äta och ha kakan kvar. Eftersom det bara är växande skog som tar upp koldioxid så kan vi inte både ha orörd skog och ta vårt ansvar för klimatet.

    Skulle vi ha ambitionen att uppnå klimatmålet utan växande skog skulle det få oacceptabelt stora konsekvenser för vårt sätt leva. Vi måste våga välja.

    Hur har det blivit så här? Jag tror vi jämför äpplen och päron. Klimatet är ett globalt problem och var vi tar upp koldioxiden spelar egentligen ingen roll, men vi måste göra det där det är möjligt. Där det växer, helt enkelt.

    När det gäller artskyddet är vi nere på nationell nivå, ja ibland till och med på regional nivå. Vi vill helst att alla arter ska finnas överallt.

    Sverige är ett långsträckt land och har fem vegetationsregioner. Dessa regioner är inte unika för Sverige utan återfinns på hela norra halvklotet, där motsvarande förutsättningar finns.

    I gränslandet mellan två naturtyper är det naturligt att många arter är ovanliga. Men det betyder inte att dessa arter är sällsynta ur ett globalt perspektiv.

    Dessutom innebär ytterligare restriktioner av den svenska skogens nyttjande att produktion flyttas till andra delar av världen där hänsynen till naturvärden är väsentligt mindre eller till och med obefintliga.

    Om vi vill att miljömålen ”Begränsad klimatpåverkan” och ”Ett rikt växt- och djurliv” ska bli förenliga, måste vi även lyfta artskyddet till en högre nivå, en global nivå.

    Det är inte självklart att arter som är vanliga i andra delar av världen ska finnas hos oss om det allvarligt försämrar våra möjligheter att binda koldioxid.

    Håkan Nilsson, ordförande LRF Jämtland

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen