Vi måste sluta jaga unga från landsbygden

Kom du inte längre än så här?

Ska du inte flytta och göra någonting av ditt liv?

Som unga på landsbygden får vi ofta höra att den plats där vi bor inte är en plats för en person med ambitioner. Det har blivit norm att unga som vill lyckas ska flytta till en storstad. Storstadsnormen reproduceras varje gång vi ifrågasätter någons val att bo på landsbygden, ser ner på personer som “blivit kvar” eller skrattar åt dumma lantisar.

Detta sätter oss unga landsbygdsbor i en svår sits – vi är misslyckade om vi stannar, och svikare om vi väljer att inte flytta tillbaka.

Sverige är det land i Europa som urbaniseras snabbast. Orsakerna bakom denna folkvandring är många: arbetslöshet, tillgång till utbildning och bristande service spelar stor roll. Men idén om att det är i storstaden du lyckas, att det är där du blir någon, är en lika viktig faktor.

Genom storstadsnormen presenteras det urbana livet som något självklart och städernas liv och utveckling får representera hela landet, medan landsbygden blir en plats i periferin. Detta är särskilt tydligt i media, som i allt högre grad blir storstadsbaserad.

För att landsbygden ska leva och blomstra behövs människor i alla åldrar, men det blir svårt att åstadkomma om inte samhället arbetar med att förändra attityderna kring ungas möjligheter på mindre orter. Att stanna kvar på landsbygden likställs ofta med att sakna ambitioner. Många vuxna uppmanar oss att flytta härifrån, men är inte sena med att välkomna oss tillbaka när vi utbildat oss och skaffat barn.

Vi menar att en bättre strategi vore att uppmuntra oss, göra oss delaktiga och betrakta oss som den resurs för bygden vi faktiskt är. Ett liv på landsbygden är självklart lika hållbart, kreativt och borde kunna erbjuda samma framtidsmöjligheter som ett liv i staden.

Men för att unga ska kunna stanna kvar på landsbygden måste vi minska möjlighetsgapet mellan stad och landsbygd. Det behövs ökad strukturell flexibilitet för att möta landsbygdens förutsättningar.  

Forskning visar tydligt att många unga inte känner att de kan förverkliga sig själva på landsbygden utan måste flytta för att lyckas. Samtidigt är det många unga som gärna skulle vilja engagera sig på orten om de fick frågan, och gärna vilja bo kvar om det efterfrågades av samhället. Vi vill inte tvinga alla att bo på, stanna på eller flytta till landsbygden, men vi vill att alla ska känna sig delaktiga i samhället oavsett var de bor.

Vi tror inte att urbaniseringen och den ensidiga tron på storstaden är hållbar. Ett fungerande Sverige kräver både en levande stad och en levande landsbygd – med lika villkor för olika förutsättningar. Vill vi ha en levande landsbygd måste vi sluta jaga den unga generationen härifrån. Därför måste vi också utmana storstadsnormen!

Anna Frestadius
Hela Sverige ska leva

Elin Larsson
Vi Unga

Josefina Andersson
Ung på landsbygden – för initiativet #ungapålandsbygden