Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 2 oktober

    Livsmedelsstrategin leder oss på helt fel väg

    Samhällets och jordbrukets problem är desamma världen över: Urbanisering och blind tilltro till teknik och marknadslösningar i stället för satsning på livsmedelssuveränitet, skriver Thomas Gunnarsson, Familjejordbrukarnas riksförbund.

    Svensk och europeisk jordbrukspolitik är sammanflätad med världen i övrigt i en global röra. Problemen i svenskt jordbruk har paralleller i andra delar av världen.

    Man förundrar sig över är denna enfald. Måste alla göra samma misstag? Dessa viktiga frågor kommer att diskuteras på Naturbrukskonferensen i Broddetorp nu i oktober.

    I Businessworld den 24 augusti beskriver den indiske jordbruksdebattören Devinder Sharma den indiska statens utveckling från självständigheten på 1940-talet till i dag. Man kan där se hur samma politiska och ekonomiska tankar har vuxit fram parallellt i Sverige och Indien.

    Efter självständigheten på 1940-talet värderades en säker inhemsk livsmedelsförsörjning, det som brukar kallas Food Sovereignty, livsmedelssuveränitet på svenska, högt i Indien. Den indiske premiärministern Nehru uttryckte sig så här: Det är mycket förödmjukande för ett land att importera livsmedel, allt annat kan vänta, men inte jordbruket.

    Denna politiska inställning stod sig fram till 1980-talet, i Indien som i Sverige, då nya tankar uppstod. I Sverige skapade LRF det så kallade spårbytet som stödde avregleringen av jordbruket.

    I de mer internationellt inriktade delarna av europeisk bonderörelse bildades en motrörelse, senare kallad La Via Campesina, med sitt ideologiska huvudnummer Food Sovereignty.

    Även Indien förändrades. På samma gång som spårbytet genomfördes i Sverige infördes en landsbygdspolitik i Indien som påminde om 1947 års svenska jordbrukspolitiska beslut – att flytta landsbygdsbefolkningen till städerna. På 20 år skulle 400 miljoner människor lämna landsbygden.

    I en tid av ”jobless growth” behövdes inte arbetskraften. Bönderna har blivit skuldslavar. Importen av livsmedel har ökat till enorma nivåer.

    På sin blogg “Ground Reality” beskriver Devinder Sharma problemet ur ett mer konkret mänskligt perspektiv. Denna jordbrukspolitik skapar sakta en kommande svält där den indiska landsbygdsbefolkningen äter betydligt sämre både vad gäller kalorier och näringsämnen än för fyrtio år sedan.

    Summan av dessa politiska idéer visar sig vara en sakta inrullande livsmedelskatastrof genom en extrem urbanisering som ekonomisk princip, även när industrin ingen arbetskraft behöver, och en avfolkning av landsbygden med ökad fattigdom.

    Samma principer genomsyrar den indiska politiken och den svenska livsmedelsstrategin: ökade skördar, mer teknik, riskhantering/försäkringar och statlig it-kontroll av lantbruket. Istället borde Livsmedelssuveränitet vara en självklarhet. En nödvändighet!

    Sekreterare Familjejordbrukarnas Riksförbund

    Thomas Gunnarson

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen