Gå till innehåll
  • svg_commentsatlicons_arrow-11atlicons_arrowsvg_facebooksvg_linkedinsvg_mailatlicons_menuatlicons_molnigtsvg_playsvg_searchatliconssvg_twitteratlicons_facebook_fatlicons_loginatlicons_like
    ❯ Synpunkten 5 december 2016

    Låt avkastningsförmågan styra arrendepriset

    Arrendepriserna ökar fast lönsamheten i lantbruket är fortsatt svag. Har svenska lantbrukare råd att vara fina i kanten när konkurrensförmågan blir allt svagare, frågar sig Lars Jakobsson, verksamhetsledare i Sveriges Jordbruksarrendatorers Förbund.

    Arrendepriserna har ökat kontinuerligt enligt de mätningar som Jordbruksverket publicerar vartannat år. Hur kan det komma sig att arrendepriserna ökar fast lönsamheten i lantbruket är fortsatt svag? Det viktigaste skälet är antagligen att marken som resurs är strikt begränsad. Mark Twain 1835-1910, amerikansk författare, sade ”köp mark för det tillverkas inte längre!”

    Bakom höga anbud på arrende ligger inte bara dagens ekonomiska och strukturella förhållanden utan även ett långsiktigt strategiskt tänkande om att säkra framtida arealunderlag. Det är kanske bara en gång i ett lantbrukarliv som grannens mark blir arrendeledig. Stigande pris vid köp av mark kan smitta av sig även på arrendepriset trots skillnaden att köpt mark inte bara är en produktionsresurs utan även en kapitalplacering med förväntad värdestegring, idag särskilt dopad av ett lågt ränteläge.

    Enligt arrendelagen ska ett minskande avkastningsvärde på arrendestället hålla nere arrendepriset. Ordagrant är lydelsen följande (JB 9 kap 9§) ”Vid förlängning av arrendeavtal utgår arrendeavgiften med skäligt belopp. Kan jordägaren och arrendatorn inte enas om hur stor arrendeavgiften bör vara, skall avgiften bestämmas så att den kan antas motsvara arrenderättens värde med hänsyn till arrendestället avkastningsförmåga, arrendeavtalets innehåll och omständigheterna i övrigt”.

    Formuleringen har gällt sedan 1979 efter en ändring i lagen som SJA stred för. Arrendelagens stadganden gäller således inte vid nyteckning. Däremot ska lagen följas vid förlängning av avtal tecknade på mer än ett år. Då gäller, om man inte är överens, att man är beredd att ta ärendet till arrendenämnden för beslut. Förfarandet i arrendenämnden är kostnadsfritt, var och en betalar sina egna kostnader för exempelvis ombud och ingen riskerar att få betala motpartens kostnader.



    Att ta ärendet till arrendenämnden kan dock vara kontroversiellt i förhållande till sin jordägare. Frågan är dock om svenska lantbrukare har råd att vara fina i kanten när konkurrensförmågan blir allt svagare?

    Lars Jakobsson

    Verksamhetsledare i Sveriges Jordbruksarrendatorers Förbund (SJA)

    Så här läser du vidare

    Är du redan prenumerant? Logga in här för att läsa vidare


    Bli prenumerant på ATL Premium så ger vi dig ännu mera

    • Utvald kvalitetsläsning
    • Viktiga analyser och extramaterial
    • Nyhetsbrev med chefredaktörens bästa tips
    • ATLs e-tidning kvällen före tidningsdag
    Prova-på-pris
    49:-/mån
    • 3 mån för bara 147 kr (ord pris 297 kr)
    • Ingen bindningstid
    • Spara 150 kr
    Till toppen