Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 20 november

    Ingen nytta med hetsjakt på nyckelbiotoper

    Diskussionen om nyckelbiotoper behöver hyfsas. Rödlistade arter är bara en del i en samlad bedömning, skriver Göran Rune, Skogsstyrelsen.

    I en artikel i ATL den 24 oktober visar LRFs naturvårdsspecialist Gunnar Lindén att ”man kan hitta rödlistade arter var som helst”. Att LRF är kritiska till tillämpningen av nyckelbiotopsbegreppet är inget nytt. Men att det går att hitta rödlistade arter på två minuter i vanlig svensk produktionsskog är inte ett bra argument.

    Skogsdebatten är hetare än på länge. Efter regeringens budgetproposition med förslag om en nationell nyckelbiotopsinventering har tonen skärpts.

    Generellt ges bilden just nu i debatten att en enstaka rödlistad art ofta sätter stopp för en avverkning med stora ekonomiska konsekvenser för skogsägaren. Vi förstår att den typen av retorik kan skapa oro, men nu är inte bilden riktigt så enkel.

    Förekomst av rödlistade arter är ett internationellt erkänt redskap vid inventeringar, men det är bara en del i en samlad bedömning. Där vägs bland annat också in skogshistoria, mängden död ved, gamla träd och strukturer. Det handlar om en inventering av livsmiljöer, inte arter.

    Att man på bara några minuter hittar en rödlistad art i en ”vanlig produktionsskog” behöver alltså inte resultera i en nyckelbiotop, precis det som Gunnar Lindén också får en fråga om i ATLs artikel.

    Det är faktiskt så att två procent av svensk skog är klassad som nyckelbiotop. Andelen kan skifta kraftigt både regionalt och för enskilda skogsägare. Nya siffror som Skogsstyrelsen tagit fram visar också att 85 procent av dagens skogsfastigheter inte innehåller någon nyckelbiotop.

    Ibland verkar nyckelbiotoper betraktas som något katten släpat in. Det är synd eftersom en nyckelbiotop tvärtom kan ses som en tillgång. Internationellt sett är den ett kvitto på biologisk mångfald i svensk skog och därmed på att den svenska skogsbruksmodellen ger utrymme för områden med mycket stor betydelse för flora och fauna.

    För skogsägaren kan den ge värdefull information om när skog ska undantas som frivillig avsättning och vara till nytta för skogsbruksplan och annan planering.

    Våra skogskonsulenter möter också skogsägare som är stolta över att äga skog med höga miljövärden som man gärna fortsätter vårda. De hörs alltför sällan i debatten.

    Därmed påstår vi inte att allt är perfekt och där sitter Skogsstyrelsen inte passiv. Det handlar om att utveckla hur bedömning och avgränsning av nyckelbiotoper ska ske i nordvästra Sverige, att vi ska börja följa upp och kvalitetssäkra bedömningarna på ett tydligare sätt, men också få igång en nationell inventering som gör att skogsägaren slipper få besked veckorna innan en avverkning.

    Låt oss ha både respekt för och tålamod med att de utredningarna nu rullat igång. Under tiden tar vi gärna debatten – men då utan argument som bara riskerar att skrämma upp.

    Göran Rune

    Chef för Skogsavdelningen på Skogsstyrelsen

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen