Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 28 januari 2014

    Fäbodbruk kräver rovdjursbekämpning

    Fäbodbruket förutsätter hållande av tamdjur på fritt skogsbete, vilket i sin tur förutsätter licens- och skyddsjakt på rovdjur, skriver Pauline Palmcrantz, Sveriges Fäbodbrukare.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Så stoppas även i år licensjakten på varg. Föga förvånar det oss som på nära håll följt och försökt påverka Sveriges väg till en förnuftig rovdjursförvaltning. Det är svårt att nå konsensus med så vitt skilda åsikter som finns i till exempel länens viltförvaltningsdelegationer.

    MEN DET ÄR demokrati. Det krävs tid att lyssna på många parter, väga in olika intressen, kompromissa och nå samförstånd. Demokrati är inte att genom listigt spel få igenom just sina intressen eller bara vinna delsegrar genom majoritet i en fråga. En demokrati värd sitt namn måste också ta hänsyn till sina minoriteter, helheten och hållbarheten.

    FÄBODRÖRELSEN HAR FÖRSÖKT axla ett sådant ansvar som ett demokratiskt arbetssätt kräver exempelvis genom det samarbete som utfördes i vargkommittén.

    Vi tar vårt delansvar för att långsiktigt säkra möjligheterna för en hållbar förvaltning av en levande landsbygd med både småjordbruk, fäbodar och annan extensiv betesdrift. Vi utgår ifrån att fäbodbrukarna ska kunna bruka sina betesrättigheter och det måste fungera att ha mjölkande, producerande djur på fritt bete.

    FÖR ATT ÅSTADKOMMA detta krävs möjligheter till en rovdjursförvaltning med licensjakt som begränsar det totala antalet rovdjur och det krävs möjligheter till skyddsjakt som eliminerar skadevållande individer.

    Vad är fäbodbrukets värden? Globalt finns en utbredd transhumans, det vill säga säsongsvis förflyttning av folk och fä, som nyttjar utmarkernas betespotential vilken ofta återfinns i avlägsna bergs- och skogsområden. I dessa områden har enskilda, familjer och lokalsamhällen liksom traditionella kulturer funnit utkomst i att fortsatt sköta sina djurbesättningar, som regel bestående av de mest lämpade lantraserna och av dessa producerat unik lokal mat.

    DÄR DET EXISTERAR rovdjur finns också en fungerande förvaltning av dem förankrad i kulturen och i samhället. Här har också mycken biologisk mångfald, traditionell kunskap och folklig kultur överlevt.

    Hos oss benämner vi den helheten vårt kulturarv fäbodbruket. Det räcker inte med att bevara uppteckningar och hägna in en museal fäbod med djur som enbart betar kring stugorna. Detta skulle dessutom vara en grov historieförvanskning.

    FÖR ATT BEVARA fäbodbruket som traditionell kunskap och levande kulturarv krävs ett hållande av tamdjur på fritt skogsbete, i tillräckligt antal och på många platser för att helheten ska bestå. Turistverksamhet kan vara ett komplement. Rovdjursturism är inte förenligt med fäbodbruk.

    VI SER OSS som kulturbärare, resurseffektiva betesbrukare, förvaltare av unika lantraser och vi bedriver ett lantbruk/betesbruk med höga naturvärden, så kallat HNV farming. Ett begrepp som i övriga Europa framhåller ett brukande som naturvårdsmässigt värdefullt och bevarandevärt. Vi vet att vi är en del av framtidens lantbruk.

    Pauline Palmcrantz

    ordförande Föreningen Sveriges Fäbodbrukare

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen