Forskare kritiska till svenska modellen

Den svenska modellen innebär att naturhänsynen ingår som en del i det skogsbruk som bedrivs på all mark som inte är skyddad. Alternativet är att ha reservat på en del av marken och skogsodling utan hänsyn på resten.

– I Sverige försöker ni stå kvar med ett ben vardera i två båtar som glider isär. Det slutar med att ni ramlar i vattnet, säger den amerikanske professorn Jerry Franklin.

Utmärkt princip

Egentligen är det inget fel på tänket, att generellt lämna kvar naturvärden på hygget. I vart fall är det den internationella trenden just nu.

– Det finns stor samsyn om att principen är utmärkt, att man lämnar viktiga strukturer och träd, säger Lena Gustafsson, ekologiprofessor vid SLU.

– Det finns mycket forskning som visar att man får positiv respons på biologisk mångfald och olika ekosystemfunktioner.

Var idealet

Det som det svenska - och finska - skogsbruket får kritik för är den låga nivån på den generella hänsynen, där fem till tio sparade träd per hektar som en lämplig nivå efter avverkningen.

– När jag var universitetsstudent fick jag lära mig att den svenska modellen var idealet för skogsbruket. Idag används den som avskräckande exempel i undervisningen. Vi får nu höra att den biologiska mångfalden utarmas av ert allt intensivare skogbruk, med låga nivåer av naturhänsyn och små skyddade arealer, säger Christian Messier från Quebec.

Ska titta närmare

Där har man börjat arbeta med en zonindelning av skogen: en del avsätts för intensiv skogsproduktion, en annan del blir reservat, och huvuddelen utnyttjas för ett extensivt, miljöanpassat skogsbruk.

Vid sidan av den generella hänsynen så sparas frivilligt en del av skogen i Sverige. Men den svenska naturhänsynen imponerar inte även om de frivilliga avsättningarna på fem procent av den produktiva skogsmarken räknas in.

– Det verkar som det även då är lågt. Men, vi ska titta närmare på frågan säger Lena Gustafsson.