Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 30 oktober

    Förarlös maskin visar vägen i skogen

    I Luleå byggs nu ett terrängfordon utan förarplats. Maskinen ska användas i forskning om bland annat navigering och markberedning.

     Det förarlösa fordonet ska bland annat testas med ett högläggaraggregat.
    Det förarlösa fordonet ska bland annat testas med ett högläggaraggregat.

    – Vi började med ett vitt papper 2014 och nu ska maskinen vara klar vid årsskiftet, säger Magnus Karlberg, biträdande professor vid Luleå tekniska universitet och ansvarig för att ta fram den självgående redskapsbäraren.

    Maskinen är under uppbyggnad och kommer när den är klar att mäta knappt 6 meter i längd och 2,5 meter i bredd. Vikten landar någonstans mellan 7 och 8 ton och bärkapaciteten blir 3–4 ton.

    – Vi bestyckar maskinen med så mycket givare och sensorer som möjligt för att kunna använda den som en plattform för att testa olika metoder, teknologier och verktyg.

    Kommer det här att bli en fullstor maskin i kommersiellt bruk i framtiden?

    – Kunderna vill ha autonoma maskiner men det finns ett antal frågeställningar som måste lösas.

    Magnus Karlberg menar att vägen framåt är att forskare och tillverkare jobbar tillsammans för att ta fram dellösningar som sedan kan komma i produktion.

    – I min värld har leverantörerna inte något val. Autonomi och elektrifiering eller andra hållbara energialternativ är framtiden. Men jag vet inte om det tar 5, 20 eller 30 år.

    Studenter bygger

    Forskningsmaskinen byggs av 11 civilingenjörsstudenter som läser en projektkurs på Luleå Tekniska universitet. Magnus Karlberg har fått fram forskningspengar som gjort det möjligt att gå från ritning till en riktig maskin.

    Redan till våren ska man ut och testa markberedning med högläggare, där det handlar om hur maskinen själv ska kunna undvika hinder och automatiskt hitta lämpliga positioner för högläggningen. I ett tidigt skede ska man också börja titta på navigeringen.

    – Vi utgår från kartinformation och GPS-signaler men om något hinder upptäcks måste maskinen kunna agera i realtid.

    All styrning av både maskin och redskap handlar om algoritmer.

    Flera motoralternataiv

    Magnus Karlberg menar att en av de stora fördelarna med bygget blir att man ska kunna testa varje funktion och teknik för sig, oberoende av varandra.

    Den självgående redskapsbäraren, eller autonoma terrängfordonsplattformen som Magnus Karlberg vill kalla den, ska även i sin grundkonstruktion kunna utrustas på olika vis, till exempel med olika motor- och hjulalternativ. Utgångspunkten blir dock pendelarmar med hjul och en dieselmotor på 120 kilowatt.

    – Nu har vi hydrauliska navmotorer men vi kan även testa hybriddrivlinor, till exempel med elektriska navmotorer

    I ett närliggande projekt jobbar man också med automatiserad kranstyrning. Där använder man sig dock av en befintlig skotare som basmaskin.

    LÄS MER: Smart glas i nya ValtraPREMIUM: ATL provkör Valtra T 234LÄS OCKSÅ: Älgflugan plågar älgar

    Fakta: Autonomt terrängfordon

    Längd: 5,8 meter.

    Bredd: 2,5 meter.

    Vikt: 7–8 ton.

    Bärkapacitet: 3–4 ton.

    Finansiärer: Kempestiftelserna och Luleå Tekniska universitet.

    Deltagare i projektet: Luleå Tekniska universitet, SLU, Skogstekniska klustret och Umeå Universitet.

    Till toppen