Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Marknadskrönika 10 augusti

    Råvaruexperten om spannmålslager och prissäkringar

    Att som spannmålsodlare nu gå in för att producera höstvete – och prissäkra in det mycket attraktiva priset (Matif 200 euro) för leverans i december nästa år, är förmodligen en mycket bra idé, skriver ATLs råvaruexpert Torbjörn Iwarson.

     ATLs råvaruexpert Torbjörn Iwarson.
    ATLs råvaruexpert Torbjörn Iwarson. FOTO: Ann Lindén

    Vetet är i stort sett skördat på norra halvklotet och det har varit torrt, inte bara i norra Europa, utan även kring Svarta Havet. Förväntade utgående lager nådde en topp i aprils rapport från det amerikanska jordbruksdepartementet på 271,22 miljoner ton. I maj var lagren lägre för att siffran gäller utgående lager i juni 2019. Lagren väntas bli lägre nästa år än i år. Trenden nedåt är dock tydlig.

    Däremot är lagren inte låga i ett historiskt perspektiv. Utgående lager täcker 35 procent av årlig konsumtion. Bara fyra år, sedan 1990, har lagren varit större och då bara marginellt. År 2007 räckte globala lager bara till 21 procent av konsumtionen. Det var ett helt annat läge då.

    Marknaden har stundtals haft panik

    Det går att förstå prisuppgången 2007, därför att lagren hade bokstavligt talat ätits upp under flera år utan att lantbrukarna fattat signalen att det behövde produceras mer. Det är trots allt lite svårare att motivera prisuppgången på vete i år. Lagren är som sagt väldigt stora. Torkan väntas sänka lagren enligt USDAs rapport. Frågan är vad marknaden redan prisat in? Marknaden har stundtals präglats av panik.

    Den tumregel jag skrivit om några gånger, senast för en månad sedan, att köpa veteterminer om USDA sänkt sin uppskattning av globala lager, visade sig vara rätt den senaste månaden. Decemberkontraktet på Matif har gått upp med 14 procent och Chicagos decemberkontrakt med 12. Jag utgår från att USDA därför sänker lagren ytterligare. Tumregeln skulle då ge ytterligare en prisuppgång.

    En del frågetecken

    Vad som talar mot det, och som gör att jag tvekar, eller helt enkelt inte bryr mig om min egen tumregel, är positioneringen i marknaden. När man analyserar vanliga marknader, som t ex marknaden för vete, utgår man från att det är utbud och efterfrågan som bestämmer priset. För finansiella tillgångar är det generellt inte så, särskilt inte för terminskontrakt. För varje köpare finns det en säljare och det finns alltså inte någon obalans mellan köpare och säljare som kan få priset att avvika från ”rätt pris”. Det blir aldrig brist på terminer. Det finns ett nära nog oändligt latent utbud om priset skulle vara för högt, enligt teorin om arbitrage.

    En liten invändning skulle man kunna göra mot det resonemanget, i verkligheten. När det finns köpare som är ute på tunn is, t ex belånade aktiespekulanter, belånade fastighetsspekulanter, eller belånade råvaruspekulanter, är de ibland extra motiverade att sälja om det blir skakigt. Särskilt när de utgör en stor del av marknaden och särskilt när de är extremt belånade och köpta (eller, om vi talar råvaruterminsmarknaden även sålda). Den amerikanske ekonomen Hyman Minsky (som avled 1996) blev populär efter finanskrisen 2008, när man talade om att USA:s fastighetsmarknad nått just vad som kallats ett ”Minsky moment”. Vad man menade var en situation när högt belånade spekulanter, som utgjorde en stor del av marknaden, får kalla fötter och tvingas sälja, vilket pressar priserna och tvingar andra högt belånade att sälja. En krasch utlöst av för högt belånade spekulanter, helt enkelt.

    Speciell rapport

    I råvarumarknaden håller man därför koll på vad spekulantkollektivet gör, särskilt vad ”smarta pengar” gör. Det finns en speciell rapport som heter Commitment of Traders och som publiceras av CFTC. CFTC är en av tre sinsemellan konkurrerande amerikanska finansinspektioner, men med huvudansvar för terminsbörserna. För varje terminsmarknad (vete, majs, etc) visar den hur slutkunder ligger positionerade enligt rapportens kategorisering. På toppen är den uppdelad på spekulanter och kommersiella. För vete hör lantbrukare, kvarnar och spannmålshandlare till de kommersiella och spekulanter, det är alla andra. Spekulanter är sedan uppdelat i sin tur och den intressantaste underkategorin är ”managed money”. Den kategorin utgörs av institutionella placerare som kan vara trendföljande hedgefonder eller indexfonder eller pensionsfonder. De kallas ”smart money”, men är i själva verket inte alls lika motiverade att ha en position i vete som exempelvis en lantbrukare. I själva verket stämmer de till stor del rätt väl beskrivningen som personer som då och då går ut på för tunn is. Man bör hålla koll på dem och i extremlägen dra tassarna åt sig. I diagrammet nedan ser vi nettopositionen som ”managed money” haft i antal veteterminskontrakt på Chicagobörsen. Vid årsskiftet var de nära rekordsålda, på -152 tusen kontrakt.

    Från den nära rekordsålda nettopositionen vid årsskiftet har ”managed money” köpt på sig terminskontrakt så att de nu har en nära rekordköpt position på netto plus 50 tusen kontrakt. Förra gången de hade samma position, förra sommaren, vände vetepriset ned ganska kraftigt. Kanske börjar vetemarknaden närma sig sitt ”Minsky moment”?

    I paniken glömdes majsen kvar

    I tork- och vetepaniken verkar folk ha glömt bort att majsmarknaden också finns. Det är särskilt konstigt att man glömt majsen, eftersom den är ett så utmärkt foderspannmål och det råder brist på just foder. Medan terminspriset på vete med decemberleverans gått upp med 22 procent i Chicago sedan årsskiftet och med 25 procent i Paris, har terminspriset på majs stannat på exakt samma prisnivå som vid årsskiftet.

    Vad som kanske är ännu mer förvånande, är att priset på vete för leverans i december nästa år gått upp kraftigt mycket mer än terminspriset på majs nästa år. Marknaden måste räkna med att torkan fortsätter nästa år och att lantbrukare inte svarar på det höga priset för leverans nästa år och producerar mer. Jag finner det osannolikt, båda.

    Förra året var den kallaste sommaren på 155 år. Torkan i år är inte fortsättningen på en särskilt tydlig trend. Inte heller de torkår som registrerats tidigare, 1969 och 1992, följdes av ytterligare torkår. Med denna stora skillnad i pris på majs och vete, är det många lantbrukare som kommer att så höstvete, skulle jag tro. Om man prissäkrar skörden, kan det bli riktigt bra. Om man inte gör det, skulle jag tro att vetepriset backar och/eller att majspriset stiger.

    Apropå det billiga majspriset, innan vi går över till mjölken: varför kommer ingen på idén att importera en eller några båtar med billig majs som ersättning för bristen på djurfoder och särskilt foderspannmål i Sverige? 1 400 kr per ton är ju nära 1 000 kr billigare än foderspannmål i Sverige just nu, om jag förstått läget på den fysiska marknaden rätt. Från Ukraina kan man till EU importera majs utan tull, har jag för mig, och även om det talats om exportstopp för vete från Ukraina, är det inte så för majsen.

    Mjölk

    Hela Arlaland är på torken. Det innebär, skulle jag tro, att avräkningspriset är på väg uppåt i alla fall i relation till resten av marknaden. Resten av marknaden, som vi kan låta representeras av mjölkterminsbörsen i Tyskland, har också utvecklat sig positivt. Den senaste månaden har terminspriset gått upp med 3 procent på smör och med 1 procent på skummjölkspulver. I USA är mjölkterminspriset också upp med 5 procent den senaste månaden, men priset ligger lägre än vid årsskiftet. I Tyskland har prisuppgången hittills i år nått +39 procent på smör och +12 procent på SMP. Uppgången kom då från en låg nivå.

    Den svenska kronan, vars svaghet gett stöd för priset på mjölk i svenska kronor, har tappat 9 procent mot dollarn och 8 procent mot euron sedan början av året. Kronförsvagningen har direkt gynnat svensk produktion och missgynnat importen. Man skulle kunna tänka sig att kronan från den här nivån kommer att stärkas och att detta då kommer att vara till nackdel för svenskt lantbruk. T ex väntas Riksbanken höja räntan i höst från den ultralåga (-0,50 %) nivå den ligger på. En högre ränta och avkastning på kronor ökar efterfrågan på kronor.

    Så ser kursutvecklingen just nu inte ut. Kronan har drabbats av en ny våg av misstro av valutamarknaden. Det skulle inte förvåna mig om kronan tappar till över nio kronor mot dollarn. Vid början av året låg kursen på 8,20 kr per dollar. En global lågkonjunktur, och en sådan rycker allt närmare, brukar vanligtvis få den svenska kronan att tappa i värde. Sverige gynnas också av frihandel och missgynnas av motsatsen. Till skillnad mot vad de flesta trodde (enligt olika enkätundersökningar) i början av sommaren, har handelskonflikten i världen trappats upp. Kinas ekonomi verkar kylas av. Prisfallet på industrimetaller, minus 15 procent för kopparpriset sedan årsskiftet t ex, är ett tecken på det. Sedan har vi val om en månad med rätt stor politisk osäkerhet. Jag tycker inte att det är så säkert att den svenska kronan kommer att stärkas i närtid. Den kanske blir svagare först.

    Slutsatser

    Jag tror att veteprisuppgången kommer att mattas av substitution med framför allt majs. Det tar tid för stora organisationer, som oftast inte gjort det förr, att hitta båtlaster med majs, men jag tror att det är en tidsfråga innan de gör detta. Det är också en stor fördel att rådgivarkåren är åt det seniora hållet med erfarenheter av hur man gjorde billiga substitutfoderblandningar vid bristår som 1992. Medan jag för en månad sedan skrev att det kunde vara en bra idé att köpa på sig foder om man behövde det, och låta bli att sälja om man hade att sälja, kanske den svenska marknaden kommit till den punkt, där det inte längre är värt att vänta med att sälja och inte lönt att köpa på sig det man behöver. Substitutionsprocessen på råvarumarknaden kanske tar vid och jämnar ut priserna.

    Att som spannmålsodlare nu gå in för att producera höstvete – och prissäkra in det mycket attraktiva priset (Matif 200 euro) för leverans i december nästa år, är förmodligen en mycket bra idé. Betänk också att de smarta spekulanterna förmodligen är ute på mycket tunn is med sin nästan rekordköpta veteposition. Att prissäkra ökad produktion är viktigt.

    Beroende på vad WASDE-rapporten säger kanske vändningen nedåt kommer i september, eller så kommer den rentav efter den här WASDE-rapporten. Det jag menar är egentligen skillnaden mellan pris på majs och vete, som borde gå ihop antingen genom att vetepriset faller eller att majspriset stiger.

    Mjölkpriset är med all sannolikhet högre om några månader än det är nu. Beroende på hur mycket produktionen i Sverige minskar permanent i den här krisen, kan det svenska ”mervärdet” betalas ännu bättre nästa år.

    LÄS OCKSÅ: Torka och handelskrig, värre än du trorLÄS OCKSÅ: Inget mervärde i svensk mjölk

    Detta är en analyserande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att slutsatserna är skribentens egna. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen