Gå till innehåll
  • svg_commentsatlicons_arrow-11atlicons_arrowsvg_facebooksvg_linkedinsvg_mailatlicons_menuatlicons_molnigtsvg_playsvg_searchatliconssvg_twitteratlicons_facebook_fatlicons_loginatlicons_like
    ❯ Ledare 20 december 2016

    Vilda djur behöver inte utfordras

    Vildsvinen måste hållas i schack. Den nuvarande utvecklingen bådar inte gott.

    Bild 1/2
    Bild 2/2

    I takt med att vildsvinen breder ut sig över landet ökar skadorna de orsakar. På sina håll är skadorna så stora att det är märkligt att lantbrukarna står ut. Regeringen har i alla fall försökt att göra något för att minska vildsvinens framfart genom att föreslå ett utfordringsförbud under vegetationsperioden. Propositionen åkte dock på backning i miljö- och jordbruksutskottet (2016/17:MJU4). Allianspartierna och SD ansåg att regeringens förslag var för generellt utformat och utgjorde ett alltför stort ingrepp i äganderätten.

    Uppenbarligen har en hel del hänt sedan 1980 då jakt- och viltvårdberedningen bedömde ”det som omöjligt att tillmötesgå önskemålen om en frilevande svensk vildsvinsstam. Vi föreslår således att den nu frilevande vildsvinsstammen i Sverige ska utrotas.” (prop. 1980/81:82 s. 30). Regeringen ledd av Thorbjörn Fälldin (C) gick dock inte lika långt. Propositionen stannade vid att föreslå att låta en mindre vildsvinstam leva kvar i Stockholms län.

    Tiderna förändras på gott och ont. Vildsvinen är ett uppskattat villebråd som också ger en hel del jaktinkomster till de markägare som har möjlighet att slå mynt av jakten.

    Det generella utfordringsförbudet som regeringen föreslagit, med möjlighet att beviljas undantag, hade inte behövt påverka större jordägares möjligheter att utveckla jakten som näringsgren. Ett gods på en bit över tusen hektar borde utan problem kunna utfordra och beskatta en vildsvinsstam på sin egen mark. Problemet är de markägare som tippar av 15 ton sockerbetor på lika många hektar egen mark och bidrar till att öka vildsvinsstammen på andras mark.



    Inom grannelagsrätten talar man om immissioner eller störningar mellan fastigheter som buller, lukt eller insekter (bin). Med lite vilja skulle man kunna se onaturligt stora viltstammar, medvetet förökade på en fastighet, som en störning på en grannfastighet. Visst, markägaren har jakträtt och kan skjuta djur som befinner sig på ägorna vilket påverkar hur man kan se på det hela, men någonstans måste man dra en gräns mellan tamdjur och vilt och ansvaret för uppkomna skador.

    Om man har som utgångspunkt att vilda djur klarar sig själva är det inte orimligt med ett generellt utfordringsförbud. Åtlar och stödutfodring på vintern är dock rimligt. Ett utfordringsförbud är ett ingrepp i äganderätten men rent principiellt inte värre än det generella jaktförbudet i jaktlagen som stadgar att allt vilt är fredat (3 §) och all jakt är särskilda undantag från den bestämmelsen. Givet de stora och akuta problemen vildsvinen skapar är det underligt att regeringens proposition avvisats med äganderättsargument.

    Så här läser du vidare

    Är du redan prenumerant? Logga in här för att läsa vidare


    Bli prenumerant på ATL Premium så ger vi dig ännu mera

    • Utvald kvalitetsläsning
    • Viktiga analyser och extramaterial
    • Nyhetsbrev med chefredaktörens bästa tips
    • ATLs e-tidning kvällen före tidningsdag
    Prova-på-pris
    49:-/mån
    • 3 mån för bara 147 kr (ord pris 297 kr)
    • Ingen bindningstid
    • Spara 150 kr
    Till toppen