Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 10 oktober

    Utan inflytande inget äkta ägande

    Den kooperativa ägandeformen står inför stora utmaningar när företagen växer och agerar globalt men fortfarande vill kännas lokala och nära. Arla är ett sådant företag.

    Sedan Arla tog det första steget över gränsen vid fusionen med danska MD Foods för 17 år sedan har det vuxit till en stor mejerikoncern med en omsättning på 100 miljarder kronor.

    För att stärka sitt varumärke lyfter Arla ofta fram i reklamen och retoriken att de är ett bondeägt företag. Många medlemmar är också stolta över sitt mejeriföretag och dess produkter.

    Men hur mycket är man en ägare med insyn i sitt företag och hur mycket är man en leverantör som får ta vad som ges? De flesta medlemmar hör absolut till den senare kategorin och har inte en ägares inflytande.

    Men det finns medlemmar som borde räknas som riktiga ägare. Representantskapet är Arlas högsta beslutande organ med 191 ledamöter. För att fatta beslut behöver man en fast grund att stå på. Men de som kommer till tals i dagens ATL berättar en annan historia.

    Kritiken formulerar sig kring två stora frågor: Hur får medlemmen bättre ekonomi av att vara en del av Arla och hur kan informationen bli bättre. Båda frågorna är mycket angelägna att diskutera.

    På ett visst plan finns det inom Arla en oro och en medvetenhet om medlemmarnas betydelse för företaget, åtminstone som mjölkleverantörer. I den senaste årsredovisningen beskriver man en risk, med i så fall stora konsekvenser, att ägarna lämnar kooperativet och går till en konkurrent som betalar bättre.

    Eftersom man i samma andetag lyfter fram den förbättring av de demokratiska processerna som är på gång oroar Arla sig även för att medlemmarna ska känna sig utanför. Att döma av intervjuerna med medlemmarna i dagens tidning är oron nödvändig.

    Ekonomiskt finns det steg att ta som skulle göra Arla mer intressant för alla medlemmar. Nationella mjölkpris i stället för ett Arlagemensamt är ett ständigt återkommande förslag. Andra kooperationer som växt sig stora, som Södra och Lantmännen, har med sina emissionsinsatser skapat modeller så att ägare kan få del i värdetillväxten i företaget. Det är rättvist mot ägarna, det ökar intresset men ställer också krav på mer information. Det vore värt även för Arla att fundera på.

    Tillgången till information är en annan nyckelfråga. Om inte representantskapet kan känna sig välinformerat vilar demokratin och ägarinflytandet på mycket svag grund.

    Arla är notoriskt försiktig med detaljerad information om sina affärer, och man kan förstå att de inte vill berätta allt för hela världen. Men om man betraktar de 191 personerna som valts att sitta i representantskapet som opålitligt läckande och pladdrande bredvid mun är man inne på en farlig väg. Medlemmar i det högsta beslutande organet ska kunna känna sig säkra på var de har ”sitt” företag.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen