Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 15 september

    Ge djurägarna ersättning och respekt

    Den låga ersättningen för rovdjursangrepp rimmar illa med de politiska målsättningarna att hela landet ska leva, skriver Tord Karlsson.

    Angreppen på tamboskapen från våra fredade rovdjur har ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden. Särskilt är det fårnäringen som drabbas av varg och lo men även av björn och örn. Eftersom angrepp kan vara svåra att bevisa och det är krångligt att söka ersättning kan man anta att verkligheten är värre än vad statistiken visar.

    Som ATL uppmärksammade tidigare i veckan är de belopp som betalas ut för ett dödat får blygsamma. Avsikten med den snåla tilldelningen är att man inte ska kunna tjäna pengar på rovdjursangrepp. Men frågan är hur mycket man ska få förlora.

    Rovdjursangreppen är ett gissel. I vargtäta områden lägger djurägare ner stora pengar på stängsling, vakthundar och vakthållning. Om man dessutom stallar in djuren mer än man annars skulle göra tillkommer ytterligare kostnader och besvär. Ovanpå detta läggs all oro och osäkerhet. Det kostar på.

    De flesta av dessa lantbruk är små och har små marginaler och har redan utan varg och lo inpå knutarna svårt att få lönsamhet i produktionen. Om de ger upp, och det ligger nära till hands, växer dessa bygder igen.

    Det rimmar illa med en mängd politiska målsättningar om att hela landet ska leva, öppna landskap och biologisk mångfald. Angrepp från varg, lo och björn hotar fårnäringen i skogs- och mellanbygder. Risken finns att den djurhållningen flyttar ut på slätterna och drivs av större företag.

     Rovdjursangreppen är ett gissel.
    Rovdjursangreppen är ett gissel.

    En just ersättning till drabbade djurägare är ett måste. De bidrag som finns för att sätta upp rovdjurssäkra stängsel måste också fungera friktionsfritt. Inom landsbygdsprogrammet avsattes 42 miljoner kronor för en sjuårsperiod. De skulle räcka till 2020. Närmare 30 miljoner har gått åt eller är under handläggning och i till exempel Örebro och Värmland skrapar man på botten av skattkistan.

    Här är det oerhört viktigt att man omfördelar återstående medel dit de efterfrågas mest och om det behövs skjuter till mer. Om det nu finns en betalningsvilja för en levande jordbruksbygd finns det all anledning att ställa upp för djurhållningen i skogs- och mellanbygderna. Utan den försvinner alla de värden man vill ha kvar.

    Sedan kan man alltid diskutera hur mycket varg, björn och lo vi ska ha i våra skogar. För att den diskussionen ska bli balanserad och meningsfull måste lantbrukarna som bedriver djurhållning få den respekt de förtjänar.

    I sin senaste regeringsförklaring hyllade Stefan Löfven blåljuspersonalen, det vill säga polis och räddningstjänstpersonal, och sa ”Rör inte våra hjältar”. Han vill öka skyddet av dem. Det är bra Statsministern skulle kunna lägga till djurhållare i rovdjursområden på sin hjältelista.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen