Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 29 juni

    Dags för kriskommisson om mjölken

    Ska inte olyckskorparna få rätt och sista lagårdsdörren slås igen 2058 krävs det åtgärder. Både från politiskt håll och från marknades aktörer. Det menar ATL:s Tord Karlsson.

    Det är lite överraskande att markbrist är det största hindret för mjölkföretagen att utvecklas. I slättbygder klarar inte mjölkföretagen konkurrensen med växtodlarna, och det kanske är rimligt att spannmål och oljeväxter kan betala ett högre arrende än foderproduktionen.

    Det betyder inte att det alltid är sunda kalkyler som ligger bakom arrendebuden, mer en vilja att säkra areal och tro på stordriftsfördelar. Men de räknas inte hem med automatik, vare sig i växtodling eller mjölkproduktion.

    I bygder där mjölkgårdarna inte kan expandera på grund av passivt utnyttjade gårdsstöd borde det vara lättare att åstadkomma en förändring. Där står hoppet till nästa omgång av Cap. Det flaggas för att ställa större krav på aktivt brukande och varje åtgärd som gör det svårare att uppbära stöd utan att producera är i det här sammanhanget en välgärning.

    För vi har ett problem. Helt klart fortsätter svensk mjölkproduktion att backa. Enligt den senaste tillgängliga statistiken för de fyra första månaderna i år minskar mjölkinvägningen med 3 procent jämfört med i fjol och med 6 procent jämfört med 2016.

    Det är också så att mjölken under samma period användes till mindre värdefulla produkter än förra året. Mer mjölkpulver, mindre ost, smör, grädde och konsumtionsmjölk.

    Med lägre invägning och lägre pris per kilo har produktionsvärdet av den svenska mjölken minskat med 10 procent under första kvartalet jämfört med 2017.

    Den rejäla prishöjning som Arla gör 1 juli är mycket välkommen. Men man hänvisar till vädret i Europa som fått flera länder att sänka prognosen. Men dåligt väder går över. Om det inte har hänt mirakel på marknaden sedan april är läget fortsatt bekymmersamt.

    Enligt den sammanställning som nederländska bondeorganisationen LTO med flera sammanställer över mjölkpriset ligger Arla Foods långt ned i prisligan. Över perioden maj 2017-april 2018 var det endast Lactalis (som äger Skånemejerier), franska Savencia och brittiska Dairy Crest som betalar sämre. Jämfört med genomsnittet ligger Arla Foods cirka 8 öre lägre per kilo mjölk. Den nederländska konkurrenten Friesland Campina betalade under samma period nästan 30 öre mer per kilo.

    I en intervju i danska Landbrugsavisen slår Arla Foods föreslagne nye ordförande Jan Toft Nørgaard fast att Arla ligger efter och att Friesland Campina är alldeles för duktigt på exportmarknaden i Asien för att Arla ska kunna komma i fatt.

    Då vet vi det, och det bådar verkligen inte gott. Utan exportframgångar återstår den politiska vägen om man inte vill ompröva den svenska modellen i grunden. Även Arlas svenska vd, som borde ha marknadsinsikt, ropar på näringspolitik för att rädda den svenska mjölken. Hur smart var det då av LRF att hårdbanta lobbyorganisationen?

    Det är dags för en kriskommission om mjölken. Annars får olyckskorparna rätt och sista lagårdsdörren slår igen 2058.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Läs mer om

    Till toppen