Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 21 June

    Åkermark borde vara ett riksintresse

    Planeringsfolket i kommunerna behöver utbildning. Annars kommer det att gå ut över livsmedelsförsörjningen. Det anser ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

    Åkermark ska inte bebyggas om det finns alternativ. Men det slarvas med det. Jordbruket måste få större tyngd. Det är självklart att det är ett riksintresse.

    Åkermarken är återigen under stort tryck. Boverket ser i sina prognoser ett behov av 600 000 nya bostäder till 2025, och ju förr de blir klara desto bättre. När tätorterna expanderar är odlingsjorden i fara.

    Under städernas stora expansionsår på 1960- och 70-talet exploaterades cirka 2 500 hektar årligen. De senaste åren har takten varit lägre. Under en lång period har 600 hektar av ofta mycket odlingsvärd mark tagits i anspråk varje år. Det är tillräckligt illa.

    Vägar och järnvägar tar en del men bebyggelse är det stora hotet. Mest utsatt har jordbruket i Skåne, Halland, Västra Götaland och Östergötland varit, de bästa odlingsbygderna. Och nu ökar trycket.

    Så ska det inte vara. Miljöbalken säger att brukningsvärd jordbruksmark endast får tas i anspråk om det tillgodoser väsentliga samhällsintressen och ingen annan mark kan användas på ett tillfredsställande sätt.

    Då borde ingen åkermark behöva bebyggas, kan man tycka. Men det slarvas och tillämpningen sviktar både vad gäller vad som är väsentliga samhällsintressen och engagemanget att hitta alternativ mark.

    I en rapport till regeringen redovisar Jordbruksverket ett antal företeelser som man har funnit driver på exploateringen av åkermarken. Kommunernas roll skärskådas. Där brister det i viljan och förmågan att söka alternativen till åkermark för bebyggelse.

    Även om man inser att livsmedelsförsörjning och därmed också mark att odla på är viktigt ses det som en statlig angelägenhet och ingenting för kommunen att prioritera. Och då kommer grävskoporna.

    Den tiogradiga skalan från 1969 för att värdera jordbruksmark anses föråldrad och bör ersättas av något annat. I det urbana perspektivet har åkerlandskapet många andra värden än högsta möjliga veteskörd. Utsikt och naturvärden i stadens närhet är väl så goda argument för att bygga någon annanstans.

    Ett annat problem är att eftersom åkermark inte är något riksintresse har länsstyrelserna heller ingen möjlighet gripa in i kommunernas planering. Därmed finns inte heller någon statlig myndighet som har ansvar för att tillvarata jordbrukets intressen mot allmän exploatering.

    I och med livsmedelsstrategins inriktning på ökad produktion har åkermarkens politiska värde ökat. Därför brådskar det att lösa de brister som nu finns. Miljöbalkens paragraf måste följas och myndigheterna måste få verktygen att se till att det sker. Planeringsfolket i kommunerna behöver utbildning.

    Sist men inte minst ska odlingsjorden klassas som riksintresse. Den statusen är den värd.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen