Nu skriver arkeologerna om potatisens historia

När arkeologerna studerade flera tusen år gamla stenredskap i Escalante-dalen i södra Utah så upptäckte man att det fastnat material i små springor.

[Bild]

Vildpotatisen

Man analyserade 323 av resterna, och många visade sig vara stärkelse från rekordgamla potatisar. Men det handlade inte om den sydamerikanska potatis som i dag odlas över hela världen, Solanum tuberosum. I stället var det en nära släkting, vildpotatisen Solanum jamesii.

[Bild]

Bortglömd del

Upptäckten var en fullständig överraskning eftersom resterna var 10 900 år gamla, 1000-tals år äldre än vår vanliga potatis.

– Potatisen är en bortglömd del av Escalantes historia, vårt jobb är att återupptäckta det här kulturarvet, säger arkeologiprofessorn Lisbeth Louderback vid Naturhistoriska museet i Utah som gjort de nya undersökningarna.

[Bild]

Energibomb

Vildpotatisen var rena energibomben för de tidiga invånarna i Utah, den innehåller dubbelt så mycket protein och tre gånger så mycket järn som dagens variant.

DNA-undersökningar

Eftersom ingen hade väntat sig att vildpotatisen spelat en så viktig roll för förhistoriens människor så har nästan ingen forskning gjorts.

Nu planerar man därför omfattande DNA-undersökningar för att ta reda på varifrån plantorna hämtades och hur stora dåtidens odlingar var.

Fakta: Vildpotatis

Latinskt namn: Solanum jamesii.

Storlek: Växten blir ca 20 cm hög, stamknölarna blir ca 3 cm i diameter.

Utbredning: Sydvästra USA, framför allt Arizona och New Mexico.

Växer: Flerårig perenn. Växer helst på hög höjd samt i sandig, väldränerad jord.

Historik: Användes flitigt av flera stammar ända in i modern tid, bland annat av hopistammarna. Oftast åts potatisen med lera för att få bort dess bittra smaken.

Skörd: Potatisen är svår att skörda eftersom knölarna är små och finns i änden av rötterna.

Bra att veta: Forskarna är mycket intresserade av vildpotatisen eftersom den är mycket frosttålig.