ATL har granskat alla djurplågeridomar som landets tingsrätter utfärdade under 2015 – totalt 93 stycken. Vår granskning visar att fängelsestraff är mycket ovanliga.
Tre personer fick fängelse
Under förra året var det bara tre personer som dömdes till fängelse för djurplågeri – två för att ha misshandlat en hund och en för att ha dödat ett större antal katter. Resten fick villkorlig dom, samhällstjänst, skyddstillsyn eller dagsböter.
– Tidigare statistik visar samma sak, att det är ovanligt att rättssystemet dömer till fängelse trots att det ofta handlar om mycket allvarliga brott med stort lidande inblandat, säger Johan Beck-Friis, informationschef på Sveriges veterinärförbund.
Han fortsätter:
– Det är tråkigt att man fortfarande prioriterar ner den här typen av brottslighet.
Svalt ihjäl
Ett uppmärksammat fall gällde en lantbrukare som vanvårdat sina djur under längre tid. Sammanlagt hittade länsstyrelsen ett 50-tal självdöda nötkreatur på mannens två gårdar. Merparten hade dött av svält och/eller uttorkning. Av de 180 som fortfarande var vid livet fick 20 avlivas omedelbart.
Länsveterinär Annelie Grip Hansson beskriver ärendet som det absolut grövsta hon varit med om. Ändå dömdes lantbrukaren inte till fängelse.
Enligt Umeå tingsrätt var brottet visserligen mycket allvarligt, men det fanns ”förmildrande omständigheter, främst att XX har varit mycket pressad av familjemedlemmars sjukdom och egen psykisk ohälsa”. Därför dömdes han till villkorlig dom och 240 timmars samhällstjänst, en dom som han har överklagat.
Dödade katter
Fängelsestraff blev det däremot för den lätt förståndshandikappade 21-åring som förra året tog livet av drygt 20 katter. 21-åringen saknade vänner och skaffade katterna som sällskap. Han mådde psykiskt dåligt, tränade och överdoserade dopingklassade kosttillskott, som gjorde honom aggressiv. Ilskan tog han ut på katterna som han slog ihjäl eller dränkte.
I domen skriver Skaraborgs tingsrätt att straffvärdet för djurplågeri av 22 katter ligger på i vart fall ett och ett halvt års fängelse. Men med hänsyn till 21-åringens ålder och bristande utveckling dömdes han till skyddstillsyn kombinerat med tre månaders fängelse.
Sven-Erik Alhem, före detta överåklagare och tidigare styrelseledamot i Djurskyddet Sverige, tycker att domstolarna har en ”snällare” attityd mot lantbrukare som vanvårdar sina djur än mot den som vanvårdar sällskapsdjur.
– Det förekommer aldrig resonemang om att det är synd om någon i domar som gäller djurplågeri mot hundar och katter, konstaterar han.
"Bakomliggande faktorer"
Kristin Skeppsby, jurist på LRF Konsult i Linköping, kan varken svara ja eller nej på frågan om lantbrukarna behandlas snällare än andra.
– Jag företräder enbart lantbrukare, inte husdjursägare, så därför är det svårt att säga. Men i de fallen jag har haft har det oftast funnits bakomliggande faktorer som har gjort att man hamnat där man har hamnat, säger hon.
"Ingen särskild hänsyn"
På LRF tar man för givet att djurskyddsärendena bedöms på samma sätt som andra rättsfall.
– Jag har aldrig hört att man skulle ta särskild hänsyn till lantbrukare, säger LRF:s djurskyddsexpert Erika Brendov.
Hon fortsätter:
– Självklart ska det inte vara så att rättsområdet djurskydd sätts i ett eget fack och hanteras på ett annat sätt än andra rättsområden.
LÄS MER: "Bönder duktigare djurhållare"