Precis som många andra kommuner i landet har Lunds miljöförvaltning sett över och ändrat avgifterna för miljötillsynen.
Den första januari 2014 införde kommunen nya fasta årsavgifter för alla lantbrukare, men efter att ha fått mängder av synpunkter från bönder, ändrade kommunen systemet igen efter bara fem månader.
Fast årlig avgift
Nu ska mindre gårdar, med högst 30 hektar eller högst 10 djurenheter debiteras timtaxa, medan de större får en fast årlig avgift.
Kommunen motiverar detta med att jordbruk på mindre än 30 hektar belastar miljön mindre och ofta är en "hobbyverksamhet".
Men lantbrukarna i Lund tyckte fortfarande inte att kommunen lyckats förklara varför både kontrolltiden och avgiften behöver öka ute på gårdarna.
Runt 60 lantbrukare överklagade i höstas kommunens beslut, överklaganden som nu ligger och väntar på avgörande hos länsstyrelsens rättsenhet. Där är handläggningstiden 1,5 år.
Båda ska ha tillsyn
Familjen Kristoffersson har köttproduktion, växtodling och skog uppdelat på två fastigheter som brukas gemensamt av tre syskon. Fram till i fjol har kommunen betraktat lantbruket som en enhet i sitt tillsynsarbete, men nu ska varje del ha sin egen klassning, tillsynsfrekvens och taxa.
– Djuren är hos mig en del av året och hos min bror en annan del. Men båda ska vi ha tillsyn för djurhållning. Enligt kommunens sätt att räkna har vårt tillsynsbehov ökat med 800 procent. Men ingenstans förklarar kommunen varför, säger Anna Kristoffersson.
Vart femte år
Familjens lantbruk har tidigare haft tillsyn vart femte år. I genomsnitt har det betytt 0,64 timmars tillsyn och 600 kronor i avgift per år.
Enligt den nya tillsynsplanen ska Kristofferssons lantbruk ha tillsyn vart tredje år, men betala för 9 timmars årlig kontroll, alltså 6 400 kronor om året.
– För oss blir det som en extra skatt. Det gynnar knappast vår konkurrenskraft.
Tidigare har kommunen besökt gårdar med behov av tillsyn och tagit betalt för den tid som gick åt, ett enkelt och begripligt system.
Fast, årlig avgift och tätare tillsynsintervall ger sämre incitament att arbeta proaktivt med miljön, resonerar Anna Kristoffersson.
Ohållbart
Det borde betyda något att många ambitiösa jordbruksföretagare genomgår tredjepartscertifiering av Sigill eller Smak och genomför egenkontroll i salmonellaprogrammet, fidus ärtodlingsprogram, LRF:s miljöhusesyn och liknande.
Men framför allt tycker Anna Kristoffersson att det är ohållbart att bönder över hela landet måste stångas med kommunpolitiker som gör ett dåligt grundjobb. Det är hög tid att göra tillsynsavgifterna till en riksfråga, anser hon.
– Det här syns inte när man tar en kommun i taget. Men lyfter man upp det och tittar på hela landet, växer det fram ett kontrollsamhälle, säger Anna Kristoffersson.