Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    ❯ Krönika 5 augusti

    Tänker på framtiden med skräckblandad förtjusning

    "Rätt utnyttjat har teknikutveckling enorm potential. Fel utnyttjat så bygger vi in stora risker. Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på framtiden", skriver Björn Ferry i sin krönika.

    Den traditionsenliga slåttern är avslutad i Ensamheten. Hässja, räfsa, härva, Stag, stång, stöd. Famn.

    Gamla ord från en annan tid.

    Jag fick höra många historier från förr. Ibland med en tår i ögonvrån.

    Längtan efter ett idealiserat förflutet.



    Tjugo hässjor blev det, och det ska ge hö åt sex tackor och en bagge under kommande vinter. Mycket jobb för lite ull, och då slog vi ändå gräset med traktorn.

    Att inte en stor del av landets befolkning fortfarande ägnar sig åt detta under sommaren beror på den tekniska utvecklingen inom jordbruket. Allt färre kan försörja allt fler med mat, och det gör att majoriteten kan jobba med helt andra saker.

    Utvecklingen fortsätter på alla plan och nu tar digitaliseringen, eller ”dataismen” över på allt fler områden. Superentreprenören Elon Musk spår exempelvis att i princip alla nya bilar kommer att vara självkörande om tio år.

    Inom skogsbruket har vi fått höra att produktivitetsökningen stannat av, och att det är oroande. Men inom tio år borde den data som nu finns tillgänglig omsatts i praktisk användning.

    Det finns rikstäckande kartor för markfuktighet, bergarter, sällsynta arter och fornlämningar. För själva träden finns volym, höjd och diameter. Det finns både satellitbilder och flygfoton, och det är dessutom rimligt att flyga över ett bestånd med drönare och notera törskate, dubbeltoppar, naturvärdesträd med mera.

    Om man skickar in all tillgänglig data i skogsmaskinernas datorer så borde det vara möjligt att ”snitsla” beståndet digitalt, så när skördaren – med eller utan förare -väl är i skogen så vet den var marken bär. Den vet vilka träd som ska avverkas och vilka som ska stå kvar. Upplega eller mörker blir inget problem. Skotaren hittar med lätthet de GPS-märkta högarna med översnöat virke.

    Allt fler moment kommer att kunna göras bättre och snabbare och utan hjälp av en mänsklig hand. Gott så. Jag ser det som i huvudsak en positiv utveckling.

    Men jobben då?

    Ja det är just det. Vad ska vi jobba med? Vi lämnade åkern för industrin, och lämnade industrin för tjänstesektorn. Men när en dataalgoritm fattar bättre beslut och ger dig bättre råd än din finansiella rådgivare, än din läkare, än dina föräldrar. Ja då är alla jobb hotade och vi kan på allvar börja fundera över vad vi ska sysselsätta oss med.

    Som elitidrottare var jag en stark förespråkare för eget ansvar. Den som lär känna sig själv har större chans att komma vidare och nå sin fulla potential. Ingen tränare kan känna hur dina ben känns, det är bara du som vet vad du tänker och känner.

    Men om det visar sig att jag får bättre svar av datorn än av mig själv? Vad ska jag välja då? Är jag beredd att släppa kontrollen till en algoritm?

    Rätt utnyttjat har teknikutveckling enorm potential. Fel utnyttjat så bygger vi in stora risker. Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på framtiden. Ur ett klimatperspektiv närmar vi oss snabbt punkten då framtiden faktiskt var bättre förr. Men i valet mellan 1950 och 2050 så väljer jag fortfarande 2050. Det är en stor skillnad mellan att minnas 1950-talet och att uppleva det.

    Jag tror på människan och mänskligheten.

    Björn Ferry

    Läs mer om

    Till toppen