Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    ❯ Krönika 17 april

    Mer pengar till frivilligt skydd i skogen

    "Snabba negativa förändringar i fågelbestånd har ofta varit den första varningssignalen på att något är allvarligt fel" skriver Björn Ferry i veckans krönika.

     Aspar draperade i lunglav hos Björn Ferry och Heidi Andersson i Storuman.
    Aspar draperade i lunglav hos Björn Ferry och Heidi Andersson i Storuman. FOTO: Björn Ferry

    Årsrapporten från Svensk fågeltaxering damp ner i mejlkorgen häromdagen. Det är alltid spännande att se hur det går för fåglarna. Varför då? Jo, för att fåglarna står högt upp i näringskedjan.

    Snabba negativa förändringar i fågelbestånd har ofta varit den första varningssignalen på att något är allvarligt fel, det är därför man använder fåglarna som en stark indikator på miljöns och den biologiska mångfaldens tillstånd.

    Nytt för i år är att man tittat på det totala antalet fåglar. Inte bara på utvecklingen för varje enskild art. Precis som alla andra arter så konkurrerar även fåglarna om livsutrymmet.

    I fyra av fem livsmiljöer minskar tyvärr antalet fåglar, men en miljö sticker ut positivt. Och det är utvecklingen för fåglarna i skogen.



    Drygt 8 miljoner par fåglar har tillkommit i de svenska skogarna sedan 1998. Då fanns det totalt 66 miljoner par i Sverige. Nu är det 71 miljoner par, varav skogsfåglarna står för den totala ökningen med 5 miljoner.

    Det är glädjande att se att det ökade skyddet av områden med höga naturvärden, den nya skogsvårdslagen från 1993, och den generella hänsynen vid avverkningar har påverkat i positiv riktning. Ett varmare klimat och att skogarna blivit tätare anges också som potentiellt bidragande orsaker.

    Miljörörelsen och skogsägarna ska dock inte tro att faran är helt över. För hela Sverige så är det fortfarande 27 procent av arterna som minskat det senaste decenniet, men det är klart, alla arter kan ju rimligtvis inte öka samtidigt. En del fåglar, som exempelvis, tjäder, tretåig hackspett och lavskrika kräver strukturellt komplexa skogar eller enklare uttryckt variationsrika skogar. Det finns en oro för att dessa fåglars livsutrymme hämmas av trakthyggesbruket. Men även den gruppen (15 arter) har ökat, med 0,7 miljoner par sedan 1998. Om den utvecklingen ska fortsätta eller hållas kvar på denna högre nivå är det viktigt att vi blir ännu bättre på att ge rätt områden långsiktigt skydd, och vara noga med den generella hänsynen vid avverkningar.

    Det finns ett stort intresse från markägare att formellt skydda sina biologiskt sett mest värdefulla skogsområden. Jag och min fru Heidi tillhör dem. Vi ansökte förra året via kometprogrammet om formellt skydd av ett 10 hektar stort naturskogsliknande område med sälgar draperade i lunglav. Skogsstyrelsen åkte dit och konstaterade höga naturvärden, och åtta månader senare fick vi ersättningen utbetald. Allt gott. Alla glada.

    Jag konstaterade att Skogsstyrelsen jobbar snabbare än Lantmäteriet. Problemet är att det är få som får några pengar utbetalda, trots att 89 procent av alla ansökningar enligt Skogsstyrelsen uppfyller kraven på en skogsbiologisk värdekärna. Regeringens anslag räcker helt enkelt inte till för att nå riksdagens beslutade mål för skydd av skog till år 2020.

    Det saknas cirka 400 miljoner kronor per år. Jag vet inte hur vi ska få Bucht med problemet. Kanske att mer Skog är lösningen. Alternativt Lööf om det drar ut på tiden.

    Till toppen