Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    ❯ Debatt 12 maj

    Skogsföretagens agerande skadar hela branschen

    Det jäser i de svenska skogarna. En av landets viktigaste näringar är på väg att bli en dysfunktionell verksamhet med några få starka aktörer som leder verksamheten i helt fel riktning. På sikt kan det få allvarliga konsekvenser för skogslandet Sverige.

    Bild 1/2 FOTO: Charlotte Johansson
    Bild 2/2 FOTO: PinkBadger

    Skogsnäringen är på papperet ganska välmående. Branschen borde därför utstråla framtidstro och entusiasm. I stället uppfattar vi att skogsbruket har ett enkelspårigt och likriktat ledarskap som inte förmår att skapa arbetsglädje och utveckling. Vi skogsentreprenörer har svårt att rekrytera maskinförare, sågverken har svårt att rekrytera ungdomar och antalet utexaminerade jägmästare minskar.

    Många entreprenörer känner sig illa behandlade av det som uppfattas som tondöva jätteorganisationer, vilka tenderar att brista i sakkunskapen om det praktiska arbetet och vad det innebär att driva företag.

    Vi har flera exempel på att ingångna avtal bryts av uppdragsgivaren eller att entreprenören får ett telefonsamtal på fredag: ”Från måndag ska du stå still i två veckor”. Detta är inte seriöst. En skogsentreprenör har ofta miljoninvesteringar med hus och hem som insats plus ansvar för anställda. Det måste uppdragsgivaren ta hänsyn till.

    Kanske är problemet att det finns för få uppdragsgivare i Sverige. Skogsbranschen domineras av 5–6 stora aktörer, ett slags oligopol som dikterar villkoren. Kanske har dessa jättar blivit så stora och tjänstemannadrivna att man kommit för långt ifrån verkligheten.



    Kanske har också vi själva varit för ambitiösa, för dåliga på att kommunicera förutsättningarna och för snabba att hoppa på uppdrag när man är rädd att tappa jobbet hos en stor uppdragsgivare. Vi borde vara bättre kravställare och förhandlare, men som liten företagare är det inte så enkelt i samspelet med stora koncerner där en tjänsteman kanske inte fått mandat att föra en seriös förhandling utan bara ska uppfylla givna direktiv.

    Det här kan sluta illa. Inte bara för oss, utan för hela den svenska skogsnäringen. Vem ska avverka skogen om vi ger upp? Skogsbolagen vet vad det kostar och har därför mycket få egna avverkningsenheter. Konkurserna bland skogsentreprenörer ökar och en nyligen genomförd undersökning visar att 31 procent av skogsentreprenadföretagen gjorde minusresultat. Förmågan till nyinvesteringar är svag.

    Men det handlar inte bara om pengar. Det handlar om organisation, förtroende och samarbetsförmåga. Tyvärr ser vardagen för oss entreprenörer ut så här: övervakning via GPS, ojämlika och osunda avtal, dålig efterlevnad av ingångna avtal från uppdragsgivarens sida, kontroll av våra bokslut, omöjligt att fakturera alla tjänster, svagt tillvaratagande av professionella och fältmässiga synpunkter från skogsmaskinförare och entreprenörer.

    Min slutsats som ordförande för företagare verksamma i skogen är att genomgripande förändringar av branschen måste till för att den svenska skogsnäringen på sikt ska kunna konkurrera med omvärlden.

    Vi vill vara med och bidra med vår erfarenhet. Vår organisation kommer att jobba stenhårt för att presentera konstruktiva lösningar som gynnar hela näringen. Frågan är om våra uppdragsgivare tar sig tid att bidra och är intresserade av att lyssna?

    Bernt Hermansson

    Ordförande Skogsentreprenörerna

    Till toppen