Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 24 november

    Skogsbruksplanerna håller inte måttet

    Värderingen av skogen görs inte professionellt.

    Den jämförelse av två skogsbruksplaner för samma fastighet som ATL rapporterade om den 17 november är intressant av två skäl. Det ena är att skogsplanerarna verkar ha sett helt olika skogar.

    Medan den ene ser björk, asp och sälg ser den andre bok och ek vid sidan om gran, tall och andra lövbestånd. Som skog värderas i södra Sverige skiljer det en och en halv miljon kronor i värde.

    Det andra skälet är att skogsplanerarna ser nära nog samma sak vad gäller bonitet (vilket reportern missat) och avverkningsmogen skog. Hur kan värderingarna vara så olika men ändå så lika?

    Tyvärr funderar inte reportern på vad dessa skillnader och likheter kan bero på. I stället hänvisar hon till en fastighetsmäklare som trots att denne aldrig sett två planer på samma fastighet bredvid varandra under sina 12 år i branschen menar att skillnaden två planer emellan brukar vara betydligt mindre! Och skogsstyrelsens talesperson i artikeln menar att skillnader i bedömning av olika avdelningar brukar ta ut varandra. För mig är båda uttalandena rena spekulationerna.

    Jag ser själv ett antal andra skäl till att värderingarna ibland är lika, ibland är olika. Likheterna kan bero på att värderarna är fixerade vid att bedöma vad som kan föryngringsavverkas. Att de tar fasta på detta och gör samma bedömning visar att de bara ser till skogens ekonomiska värden.

    Andra värden som skogens utveckling på sikt eller som rekreationsområde bortser båda helt från. Ändå vet vi att det är högst olönsamt att köpa skog i södra Sverige utan att ha andra värden än ekonomisk avkastning av själva skogen i tankarna.

    Likheten i bonitetsbedömningen beror antagligen på att skogsvärderarna bedömt att fastigheten har samma bonitet som andra inom närområdet – några särskilda mätningar har de knappast gjort.

    Olikheterna där den ene ser sälg och asp där den andre ser ek och bok vittnar om att de fyller planen med helt personliga preferenser, här för vissa trädslag – de ser vad de vill se. Skillnaden i bedömningen av totalvolymen kan bero på att den ene ser sig i köparens kläder, den andre i säljarens.

    Min erfarenhet av skogsvärderare är att de är väldigt beskäftiga och tror sig veta exakt vilka volymer som finns på en fastighet och vilka skötselinsatser som behövs. Det duger kanske för att hjälpa nya skogsägare med mer pengar än skötselvana men knappast när erfarna skogsägare ska utvidga sitt innehav.

    Det finns uppenbart ett behov av legitimerade skogsvärderare som har djupare kunskaper än de som till exempel jägmästare och skogstekniker får i sina utbildningar. Utan sådan kompetens riskerar varje skogsbruksplan att bara bli en dyr pappersprodukt att pryda bokhyllan med.

    Bengt Johannisson

    Småländsk skogsägare, därtill ekonomiprofessor

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen