Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Debatt 15 november

    Kanin är framtidens mat

    Kaninkött är klimatsmart och resurseffektivt.

    Allt flera larmrapporter kommer om vår matförsörjning i framtiden. Forskare jobbar intensivt med att få fram alternativ till dagens livsmedel. Det kan vara kött framställt i laboratorium eller alger från havet. Med tanke på alla de miljögifter som finns i havet så kan ju det vara ett problem. Larver och insekter är också en proteinkälla som jobbas med.

    Många säger att om alla människor blir vegetarianer så klarar vi av problemet men det är inte möjligt med dagens teknik. Vi saknar ett till klot för att få odlingsmark för detta. Samtidigt måste vi då i stort sett utrota de djur som i dag är vegetarianer.

    Åkermarken i många i-länder är redan i dag död. De saknar den biologiska mångfalden som är ett måste för att jorden ska ge den näring som våra växter behöver. Stark bekämpning tar också bort alla insekter som behövs för pollinering.

    Nu gäller det att satsa på en hållbar råvara som både är bra för vår miljö, har högt råprotein, låg vattenförbrukning samt är en mycket bra grovfoderomvandlare. Kaninen uppfyller allt detta, samtidigt som den är snabbväxande och kräver väldigt lite utrymme. Dessutom är det ett väldigt gott kött.

    Kaninen har också fördelen att vi använder allt på djuret. Inget går till spillo. På ett kilo kaninkött är det 8 hekto kött och 2 hekto ben. Fetthalten ligger på cirka 1,6 procent mättat fett.

    En kanin har snabb reproduktion. En kaninhonas ungar hinner få slaktfärdiga ungar samma år de föds. En kaninhona ger genom sina ungar 45–50 kilo kött per år. Själv väger hon cirka 4,5 kilo.

    Mellan första och andra världskriget var Sverige ett stort kaninland. Det var faktiskt vår största enskilda animaliska exportprodukt. Den drevs under företaget Svensk Kronkanin. Det fanns tre stora kaninslakterier på västkusten och exporten gick i huvudsak till England. När sedan kriget kom upphörde exporten.

    Det finns rätt mycket oro i världen nu. Dels har vi en galenpanna i Nordkorea och en pajas i USA. Här finns ju en risk för ett tredje krig tyvärr. Skulle det inträffa och våra gränser stängs så är maten slut i landet på cirka tio dagar.

    Vi har en självförsörjningsgrad på cirka 49 procent i dag. Resten är import. Om vi måste ställa om vår försörjning snabbt så finns det inte någonting som går snabbare än kaniner.

    Ska vi öka nötköttet så tar det 3-4 år innan vi får ett mätbart resultat. Grisproduktion tar 2 år. Kyckling går snabbt men vi importerar i dag 98 procent av all kycklingproduktion genom befruktade ägg och daggamla kycklingar. Vi är i ett mycket allvarligt och känsligt läge när det gäller våra livsmedel.

    Sverige behöver en stark kaninproduktion på cirka 40 miljoner slaktdjur per år. Det kan vi uppnå med endast cirka 1 miljon avelsdjur. Startar vi i dag så kan detta vara verklighet om 2 år.

    Men klarar vi då av grovfoder till dessa? Och kraftfoder? Om vi jämför med till exempel nötkött så åtgår det ca 20 procent foder per kilo kött jämfört med vad en ko konsumerar. En kanin koprofagerar sin föda (äter sin egen avföring) vilket ger maximal utdelning i muskelkött mot nötboskap.

    Sedan har vi naturligtvis aspekten att kaniner anses av många vara ett sällskapsdjur. Nu finns det cirka 60 olika kaninraser i Sverige och det är 4-5 raser som används till livsmedel. Ser vi sedan lite på framtidens mat så kan valet stå mellan en kaningryta och en tallrik med levande larver. Personligen har jag inte särskilt svårt med mitt val!

    Gösta Johnsson

    Vreta kaningård

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen